Värme.... tack.

När man lade sig i sängen visste man inte om sängkläderna var blöta eller bara riktigt kalla. Dom var kalla. Nu fungerar inte pannjäveln!

Hittade felet idag. Dagen efter dom blöta/kalla sängkläderna. Man behövde bara smälla till värmepannan, så startade den igen. En smäll så kom gaslågan igång. Det blir självklart inte en lösning för det väldigt långa loppet. Men räcker för mig just nu. En del smällar har det blivit under dagen.

Nu badar jag brännvarmt. Bara för att det går badar jag lite för varmt. Som om jag kompenserar för dom senaste dagarna när det varit ljummet vatten i kranarna.

Sångtrutar

Idag gick vi ut med hundarna igen. Ja, det blir varje morgon. Vi fortsätter låtsas att det är vinter medan Koltrastar, Näktergalar och Sångtrutar sjunger för full halls. Inte en endaste snöflinga syns till. Och vi som hoppats bli lite insnöade och skulle sitta hemma med varm choklad. Kanske är det bara för tidigt.

Vi fortsätter hoppas och pyntar med allt vi har. Snart kan man inte röra sig för allt glitter, girlander och hundratals ljusstakar. 

Gurksmörgåsar

Vi diskuterade om skandinaverna visste hur man gjorde en riktig gurksmörgås....
Roligt samtalsämne, som visade sig vara en känslig fråga. Skulle gurkan skalas eller inte... Klart var att det skulle vara vitt bröd, lite smör, inga kanter och delat i trekanter. Vi fick googla huruvida drottningen hade skalad eller oskalad gurka till smörgåsen.

För det är drottningen som avgör...

Skola

Ibland kan det vara bra att ha en syster som gärna hjälper till med matteläxan.

'Now all you have to do is.... ' 

Lunchlåda varje, varje dag. Vi pausar från lunchlådor ett tag nu från och med nästa vecka. Ina har hittat en flicka som har liknande innehåll i sin låda. Hon kommer från Tyskland. 

På lunchrasterna byter barnen mat med varandra, fast det får dom inte. Roligt tycker jag. Roligt att byta till något man tycker verkar godare. Ett tag hade Ina så lite som andra ville ha att jag tyckte synd om henne. Så då fick hon lite bytmat. 

Liten slipsknytarskola:

En vanlig tisdag

Vi kör en mattelektion i bilen Oliver och jag, på väg till skolan. Om man lämnar huset en minut senare än man borde för att åka till skolan, så kommer man två minuter för sent. Lämnar man huset tre minuter senare än man borde, så kommer man fram sex minuter för sent.

Vi lämnade huset tio minuter för sent.

Det finns ingen mening med att få panik, för det går inte fortare i alla fall. Man kommer fram när man kommer fram. Så vi kör lite disco i bilen.

Jag minns inte om vi någonsin kommit för sent, men inget vi tänker fortsätta med. Imorgon kör vi prick! 

Ikväll ska jag hjälpa föräldraföreningen slå in presenter som barnen ska kunna köpa till sina föräldrar i skolan. Det blir bra, för då kanske jag kan se vad som finns och göra en egen önskelista. Max £1 kostar dom så det blir ingen Barbourväska. 

Jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hända med skolan om inte alla dom här insamlingarna fanns.

Skolskjortor

Dörrkrans

Ibland tänker jag att jag inte borde lägga mig i badkaret, för jag får så himla mycket bra idéer då. Lite för bra.

Men jag provar....

 ... nä, inga hysteriska planer blev det. Bara en promenad för att hitta ris till en dörrkrans. Och till det behöver man inte passet.

Nu ska här pyntas!

Förbereder

Idag sken solen och det var kallt. Snart dags att ta in pelargonerna. Fåglarna fick mat och jag gick in igen. Behöll pyjamasen på. Hela dagen faktiskt. Åt fish and chips till lunch och vilade sedan middag. Tur jag hade pyjamasen på!

Jag höll mig ur vägen. Dom flesta har bakat större delen av eftermiddagen. Bak blandat med frisång i mikrofonerna som är kopplade till förstärkare. Jag håller mig ur vägen. Jag vilar. Men äter gärna bakverk när det är färdigt.

Fick i alla fall upp glasskivorna så att vi kan anteckna ännu lite mer. Just nu är det jullunch i skolan som ska komma ihåg att betalas. Bokat bästa puben till julafton har jag redan gjort. Det ser jag fram emot! Julklappar har påbörjats, men ljus ska inhandlas och girlander ska upp.  

Barnen hoppas på snö. För kommer det snö så stänger skolorna. Och det tycker till och med jag är lite mysigt om det inte varar för länge. Men någon liten dag då man är insnöad och dricker varm choklad och på eftermiddagen trotsar snökaoset och ger sig ut med Landrovern i de tre millimetrarna snö. Det står jag ut med. 

Funderingar

Jag tänkte ändra lite på mitt svar när engelsmannen frågar idag:

- How are you?
- I've got a cold, my hair is too long and I'm overweight. Also, I got my wedding ring caught on the top of the wardrobe so I thought my finger would come off. It didn't luckily. Because in that split second when my rings got mangled, all I thought of was how much I was looking forward to the smörgåstårta I had made, and it would ruin it with dislocated finger... You? How are you?

Nästa gång säger jag "Fine, thank you".

Fotboll

I Landet Gammaldags låter man barnen själva välja sina lag på fotbollsträningen. Så som man gjorde på 70talet, när jag var liten. Och är man då enda tjejen som i elva års ålder tänkte att fotboll kunde vara kul att testa som aktivitet efter skolan, så blir självförtroendet och lusten att spela inte särskilt stor om man ska bli den som blir vald bland dom sista. För det blir man om man inte har spelat innan. Nu har svenska mamman ringt fotbollsklubben för en kommentar, men dom ska återkomma. 'We'll get back to you.'

Hurra, säger jag till min dotter som ändå försöker. Hon började med Judo och fick brunt bälte. Hon kan säkert få brunt bälte i fotbollen också. 

Förra veckan levererade jag Diamantbollen till Sverige. Hurra för Lotta som verkar ha svart bälte i fotboll. 

Kalligraf - Gun Larson

Frukost

Idag blev det frukost på sängen. Det var Oliver som hoppade omkring på köksbänkarna för att få tag i allt. Han var helt andfådd när han väl var klar. När frukosten var serverat hoppade han ner bredvid mig i sängen. 'Mamma', sa Oliver och tittade noggrant på mitt ansikte. 'Är det här morrhår eller freckles'?

:/

Madam

Jag är uppenbarligen lite äldre.  Äldre än flickan som tog betalt på kaféet.

-That will be thirtytwo pounds please, Madam.

Madam... Vem är det? Är inte det bara den dam som är betydligt äldre än den hon som expedierar? Jag är 41. Där fick jag baske mig pausa och tänka efter vilket år jag är född. Jo. 41år är jag. Kan då expediten som är 31 kalla mig Madam? Ja, kanske var hon fjorton... Vad vet jag. Inte mycket äldre än jag alltså.


Senare i veckan var jag på universitet för Arts and Crafts där man i receptionen frågade om jag var en student eller gäst. Å, en gäst sa jag. Men jag skulle inte ha något emot att studera här, sa jag.

-Oh, but you can. We have many mature students!
-Thank you....

.....NOT.


Hur som helst. Järnspisen eller vad det nu heter är på plats. Bara lite pyssel runt om.

Mr Mummy torkar sina bandage.

Det var en väldigt glad stämning ute på gatan där vi bor. Utklädda föräldrar gick med barn och man gick bara till dom hus som hade Halloweendekorationer - även en liten pumpa i fönstret räknades.

Vårt hus. Trappan är bra för dekorationer. Jag ser stora möjligheter till jul...

Höstlov

Höstlov = tillverka pumpahuvuden...

... åka till Chichester...

... stämpla silverskedar...

... och gå långa promenader med kompisarna.

Vi skulle egentligen gå promenad och dricka varm choklad, men det är väldigt svårt att hålla sig till när man ser hemgjorda pommes och burgare. Vi beställde 7 burger&chips och en stor karaff vatten. Ja, något får man ju dra in på när man är ute och äter både nu och då. 

När vi var små var vi aldrig ute och åt. Har jag sagt det innan? Jo, men så var det. Vi var aldrig ute och åt. För det fanns ingenstans att gå. Om man inte åkte två mil till Motala och köpte korv med mos. Den åt man i så fall i bilen. 

Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Scones

Bor man i England måste man nog kunna baka scones. Jag är ingen bakare eftersom jag inte får improvisera. Vi (Oliver och jag) bakade i alla fall, och jag improviserade bara lite. Jag ville ha russin i mina scones, så dom lade jag i när jag tyckte att det passade.  

Oliver härmade Mary Berry, domare i Great British Bake Off - 'Whoever baked these should be very proud of themselves'.

Man kan äta scones tills dess att man mår illa....

HURRA, hurra, hurra, hurraaaaa!

När vi flyttade in i huset fanns det inget hål i väggen. Det gör det nu. I sovrummet hade det en gång i tiden funnits en fireplace, men den hade bommats igen. 

Jag började sovrumsrenovering när Johan reste utomlands. Först försvann mattan. Den hade nog varit rosa. Mattkniven jobbade fort. Och vips var det trägolv i rummet.

Nästa resa försvann tapeten, eller om man ska säga tapeterna för det var så många lager. Nu kan väggarna andas igen och allt är vitt och fint. Allt utom en tapetserad 'duck egg' -blå vägg.

Hurra, så glad jag blev när jag hittade den lilla järnspisen för £45 på en antik/loppis. Nu ska den borstas och svärtas. Det blev ett mycket bättre pris än dom £725 som järnspismannen gav.
'Belive me, it's a very good price!' Och det vet alla, att när någon säger det så är det förmodligen inte sant.

Sista tiden har jag tyckt att allt är rätt lugnt och inga obehagliga överraskningar dykt upp. Så ska man inte tänka. Jag var mitt i en mammataxikörning, för att hämta upp ett barn, leverera vid hemmet och sedan hämta upp nästa unge som skulle till simundervisning, när Johan ringde mig för att meddela att han tappat sin bilnyckel i Bryssel och kunde jag möjligtvis göra den lilla körningen till Ebbsfleet - tågstationen, med extranyckeln. 

Jamen, jooo. Vad finns det att välja på..? Ebbsfleet ligger ca1.5h härifrån. 2x1.5 en torsdagskväll när man redan är lite för trött. Det tog 2 timmar att köra dit. 

Om man bara vill så....

Det är bara en liten detour intalar jag mig när jag försöker hitta rätt vägnummer eftersom jag ville ta en annan väg hem från kusten. Ingen gps i bilen. Men jag började köra väster ut, istället för öst.

Det är vid sådana tillfällen jag påminner mig själv att det går om man vill. För när jag var 18 år var det nog ingen som trodde att jag någonsin skulle få körkort. Och även om jag var lite trög med själva körandet i början på körskolan, så hjälpte det inte att jag avslutade och började ett antal gånger. Tack Pia (kanske läser du detta en dag), för att du du hotade mig och sa att jag inte skulle komma till jobbet nästa dag utan att ha skrivit in mig på körskolan. Det blev sista gången. Jag fick mitt körkort.

Sedan trodde jag inte att jag någonsin skulle klara trafiken i England. Undra om jag verkligen trodde det? Att jag då visserligen ett antal mil senare kör utan gps i England är för mig lite av en hallå-det-går-om-man-villupplevelse.

Jag ska bara inte göra det när jag har tidspress. Men det gick visst det också.

Ikväll är det informationsmöte för Year 8 - Maths och Science. Jag skickar Johan utifall att man ställer en fråga på något av ämnena till modern, och en mycket mörk skugga kommer att falla över sonens betyg.  Däremot kan jag svara på vilket vägnummer det är mellan Midhurst och Petersfield. Och då bor vi inte ens i närheten.

Det här mötet var en sådant tillfälle som man skulle fylla i en liten papperslapp för att meddela att man skulle komma. Precis som förra året missade vi att fylla i den. Johan menade att alla andra (till och med dem som hade hela ansiktet fullt med tatueringar) hade lämnat in sin slip förra året. Alla utom Johan. Man ska alltid ha något att jobba på. Något att bli bättre på. Det här är vårt projekt. Annars kanske det hjälper med en tatuering? Om inte annat så kunde man tatuera in en påminnelse...

I skolan spelar nu 6orna klarinett och det tutas ivrigt här hemma. Felix sjunger så det står härliga till.

Efter fotbollsträning lite musik och samtidigt tv-tittande... 

Midhurst

Det är oktober och flickorna inkluderat min egen dotter går omkring med knäkort kjol och små ballerinaskor till skolan. Även om det är krispigt kallt på morgonen. Jag undrade om det inte var dags att ta byxor. I Sverige hade ingen gått med kjol i den här temperaturen, sa jag. -Nä, men nu bor vi inte i Sverige, utan i England, sa Ina.

Det droppar vatten på mitt huvud när jag lagar mat. Vatten kommer rinnandes i taket. Ovanför finns badrummet. Oliver badar så det blir vatten på hela badrumsgolvet och jag får springa upp och torka. Vatten rinner ner där handfatet står. Förra gången rann det vid dörren till badrummet. Oliver klagar på att man inte kan ha vatten i badrummet. Jag klagar för att jag måste torka. Men så blir det när man inte är så noga med fuktspärr. För nu bor vi i England och inte i Sverige.

 Eftermiddagspromenad i Midhurst, 40 minuter hemifrån. Och som vanligt måste man spendera åtminstone hälften av ditresan med hot om både det ena och det andra om barnen inte slutar upp att retas med varandra. Mest hotas det att man inte får spela på datorn när man kommer hem. Jag undrar faktiskt på riktigt om Kungen satt och ropade och hotade åt sina barn när dom var små. 

Här har vi 20 grader varmt på eftermiddagen, och det är oktober.