Holmbury St Mary

I fjärde klass åker barnen på Bushy Hill School alltid till Holmbury St Mary i tre dagar. Dom sover på vandrarhem, och jag fick veta av Ina att det inte var ett hotell! Resan är tre dagars undervisning med utgångspunkt i terminens tema - nybyggare. Avancerat. Jag trodde det var tre dagars slapp. Jag hade anmält mig att hjälpa till en av dagarna. Det var kul. Väldigt trevliga barn som jag inte får visa bild på. 

Vi gick en vandring upp för Holmbury Hill och det var roligt att se vilka som gärna vandrade och vilka som helst brukade spela xbox. 

I veckan lade vi bud på ett hus. När det var gjort kände jag att det inte var perfekt för oss. Så vi var lättade när budet inte accepterades. Vi hade väl inte köpt ett hus vi inte vill ha, men det här var ett smidigt sätt att komma ur. Vi får helt enkelt vänta tills vårt hus dyker upp. Nu trivs jag fint i vårt blåshål till hem. Passar bra när det är så här varmt.

Veckans ord för 6-7åringarna i Ollis klass:

Land

Quiz

Scene

Scent

Scissors

Muscle

Science

Gram

Kilogram

Crescent

Öva måndag till fredag och test i skolan fredag morgon. Tur jag inte är 6 år!

Äntligen lite sol!

Och till slut kom solen. Det har slutat regna. I alla fall tillfälligt. Så dom närmaste dagarna kommer man att kunna se desperat soltörstiga engelsmän gå omkring i allt för lite kläder, med allt för lite solskyddsfaktor.

Leon har gjort färdigt sina SATS-prov, som det laddats så för hela året och tycker nu att man gör ingenting. Oliver har också gjort SATS-prov men det var knappt att dom märkte. Proven är till för att skolorna ska veta hur de ligger till, och för att barnen ska få ett betyg. Men i årskurs två som Oliver är lägger man inte så stor vikt på just den provveckan, utan ser till hela året. Och det är väl tur, för just den veckan då det ska skrivas prov så är det alltid någon liten 6-åring som hellre vill peta sig i näsan.

Ina har levlat i Judo och kände sig väldigt nöjd. Själv var jag helt slut av att ha tittat på, och kommer förmodligen få träningsvärk imorgon. Imorgon åker jag också och tittar på ett hus från utsidan. Insidan har jag redan godkänt, men jag vet inte om jag kommer kunna leva med utsidan. Det är inte en liten Midsomer Murder Cottage. Men vi får plats, och kommer förmodligen inte att frysa om fötterna i vinter. Och så kan min glasugn flytta över till England och återförenas med familjen.

Paris

Efter en god natts sömn är vi redo att åka till Paris. Tidig morgon, och jag släpper ut hundarna i trädgården. Liten rastning innan vi ska lämna av dem på pensionat. Det tar inte mer än två minuter så har Greyhounden halkat och kommer inskuttandes på tre ben. Hundkräket har förmodligen jagat ett litet ulligt djur och halkat. Hon har blodiga rivmärken på alla ben och ett stort skrapsår på sidan. Det är alltså inte meningen att vi ska komma iväg. Jag får andas in genom näsan och ut genom munnen. 

Jag låter henne lugna ner sig. För jag behöver också lugna ner mig. Jag bestämmer mig för att koppla henne och gå en liten promenad. Och som jag hoppats börjar hon stödja på det trasiga benet och jag bestämmer mig för att lämna på pensionat.

Nu gäller det att sticka fort innan något mer händer!!!

Ok. Vi skulle kanske ha tittat lite oftare på hur mycket disel som var i tanken. Snålt tilltaget med mackar på franska slätten. 

Men det var helt klart värt körningen genom Paris utan väglinjer med fem bilar i bredd. Kvällsmat på Louvren - Le Café Marly. Visserligen undrade vi lite över siffrorna i högerkant på menyn. Var det sidonummer eller vad? Entrecote 38, bönor 6, hamburgare 28....

Men det var gott och fint att sitta ute under tak med Eiffeltornet i bakgrunden.

Nu fortsätter vi att leta efter ett hus att bo i. Fortfarande svårt att hitta något man har råd med. Imorgon tittar vi på två hus. Inget av dem känner vi oss särskilt entusiastiska över. Vi ser.

Idag fick Ina 1 000 000 house points för att ha gissat frökens ålder - 35år. Det kan jag säga att hon inte är.

Vatten

Klockan är 17.55 när det plötsligt börjar rinna ut vatten från skåpet under vasken. Av någon anledning tvekade jag och hade inte lust att öppna skåpet. Där under hade ledningen gått i två delar. Vatten på högsta tryck kom från kallvattenledningen.

Jag hör mig själv försiktigt ropa in till vår hjälpfröken som sitter i andra rummet med Ina. - I think we have a bit of a problem here. Miss F kom in i köket. 

-Oh, dear! sa hon. 

-Yes, sa jag. Aaaaaaaarg! How do I stop it?????

Det var förmodligen inte vad Miss F hade räknat med att sysselsätta sig med på sin fredagskväll efter en lång arbetsvecka med trettio femåringar i sin klass. 

Vatten på högsta tryck sprutade ut och barnen var snabba att hjälpa till med att fylla hinkar och tömma på gården. Men varje hink fylldes fort och mycket vatten hamnade inte i hinkarna.

-There should be a stopcock somewhere...

-Aaaah!!! What do I do when I can't find it? Sa, jag efter att ha letat i vad som verkade som en evighet. Och mycket vatten hinner komma ut i vad som känns som en evighet. Mycket vatten på fullt tryck hinner komma ut på 30 sekunder.

Jag ringer samtidigt husägaren på deras telefonnummer varav dom svarar på inget av dem. Jag ringer Homeserve som efter att ha gått igenom hela listan av frågor som dom måste ställa så att jag inte är en hysterisk lurendrejare som i lugn kvävd hysterisk röst försöker få dem förstå att dom behöver skicka ut någon NU! 

-We will get an engineer to phone you back within an hour.... 

-WHAT!!! - I thought you had an emergency service, säger jag i vad jag tycker är min lugnaste röst och minns att jag haft ett liknande samtal för en tid sedan. 

Jag ringer även rörmokaren som var här för ett par veckor sedan och satte en ny kran i köket. Han svarar inte heller, och jag lämnar ett meddelande.

Så medan vattnet fortsätter att forsa ut springer jag in till grannen för att höra om hon vet vart hennes avstängningskran sitter. Eftersom husen är så pass lika kanske vår sitter på samma ställe. Hon vet inte. Hon ringer sin man på jobbet. Han som för ett år sedan stod och steppade i vårt kalla badrum för att försöka få igång värmen. Han skulle nu släppa vad han höll i händerna för att komma över till oss.

Homeservekillen ringer och meddelar att han skulle komma senast klockan tio. Klockan tio! Vid det laget skulle huset ha seglat iväg.

Jag sprang hem igen och gjorde ett sista försök att hitta kranen. Och efter att ha dragit ut diskmaskin, kylskåp och tvättmaskin hittade jag en liten kran. Den vred jag på trettio varv och så slutade vattnet äntligen.

Då hade vi hållit på i över en timma. Jag och barnen var helt slut. Nu var det dax att försöka röja undan. På morgonen dagen efter skulle vi köra till Paris.