tisdag 25 januari 2011

Zumba och choklad

Idag har jag Zumbat igen. Gång nummer två alltså. Man kan säga att jag inte är en naturbegåvning precis, men jag kan ju inte bara ge upp. Om man inte övar blir det ju inget av nåt. Men helt klart hade det varit en fördel med lite alkohol i kroppen. Det är liksom höfterna som är ett av problemen. Det är jättesvårt att rulla med höfterna. Och vifta med armar framåt och i sidan o upp. Samtidigt som man knicksar i sidled, framåt och bakåt.

Jag har övat lite höftrörelser hemma. Det tog 7 sekunder. Det behövs mer sprit. Fast fitness och sprit går liksom inte hand i hand. Eller är det just det det gör?

Nog om träning. Det verkar ta upp all min tid för tillfället. Iof hade jag kunnat snabba på men jag tar heller en kopp kaffe och skriver lite innan jag duschar av mig efter passet.

Jag går och tänker lite på hur det går för barnen i skolan, och vad som finns att säga om det. Attans klurigt eftersom vi föräldrar inte har någon insyn. Barn lämnas och hämtas vid grindarna och det är inte någon avstämmning med lärare som sker där i snålblåsten och regnet. För lärarna visar i alla fall upp sig efter skoldagens slut. Men det ska vara rätt angeläget att sätta igång ett samtal.

Vi får nog ta tag i ett det där med uppföljningsamtal snart. Av det jag fått beskrivet av barnen så är man i varje ämne indelad i grupper. Nivåindelad alltså. Jag skulle tro att det är bra om det inte är några problem att byta nivå när det behövs. Nivåbyte är visst inte alltid självklart på alla skolor har jag förstått. Utan hamnar man i en nivå så kan det tydligen vara svårt att komma vidare. Jag ska som sagt höra mig för om den saken.

Men tydligt är att man satsar gärna på toppeleverna. Sedan kan det ju vara diffust vilka det nu skulle vara.

Oliver har jag däremot mer koll på. Han lär sig skriva skrivstil. Svårt som attan när han inte ens kunde alfabetet, men det var i september. Nu kan han alla bokstäver och hur dom låter. Så han läser! Han läser på engelska med en underbar brittisk accent. Skolans mål är att han vid slutet av terminen skriver en hel mening. Jag tvivlar inte på att han gör. Skola här för Olivers ålder (4-7 ) är blandat med mycket lek och sång. Han har roligt i skolan, även om han precis som Leon och Ina kvider över att sitta på golvet med benen i kors när det är samling, eller en del undervisning.



Dagens bild får bli en bild tagen med min telefon. Batteriet till min riktiga kamera befinner sig på sydkusten. Huvudsaken är trots allt motivet föreställande gåva från Ollis skola, som tack för att jag gick en promenad med klassen i går morse. Promenixar med små skolbarn i uniform gör jag mer än gärna.


5 kommentarer:

  1. Målande härlig beskrivning av Zumban!! :)
    Känner ett starkt sting av saknad efter brorsbarnen... Kul att Oliver lär sig sitt "nya" språk så fort, hade helt klart varit kul att höra den brittiska dialekten! :) Hälsa att faster är stolt! /Åsa (vem annars?!)

    SvaraRadera
  2. Oliver frågade igår när ni skulle komma över igen. Jag sa att jag inte riktigt visste men att ni fick komma när ni ville. Nu har vi inte så många kartonger överallt. Det skulle bli en skillnad!

    SvaraRadera
  3. Så duktig du är med träningen!!
    På vår skola är vi väldigt engagerade i ALLT som sker! Men några presenter när vi är där och hjälper till får vi inte. Däremot GES det massor av presenter till skolpersonalen till jul...
    Engelska skolan är MYCKET tuffare än svenska i flera avseenden, så duktiga era barn är! Jag tror den internationella är lite lättare..., men way värre än svenska i form av hur mycket läxor de har.
    Ha en bra dag! Jag ska fullastad med kakor till skolan. Det är välkomstlunch för nya familjer (om jag minns rätt, ha ha, kakor skulle jag i alla fall ta med och det är under kontroll).

    SvaraRadera
  4. Jag har skickat vidare en award till dig...

    SvaraRadera
  5. Roligt om du blir glad för awarden, annars bara struntar du i den! Jag har bloggat i 3,5 år och aldrig fått någon award förut, eftersom jag de 3 första åren var stenhård på att inte lämna ut min bloggadress till någon utöver familj och vänner. Det är främst för dem jag skriver och de är inte bloggare själva (de flesta av dem). Det senaste halvåret har jag inte varit lika strikt. Awarder är lite som kedjebrev, som är det värsta jag vet, så jag tar ABOSLUT inte illa upp om du inte bryr dig om det :) . Jag tyckte det var jättegulligt att de som gav mig awarden gjorde det, eftersom jag inte känner dem personligen, så jag blev verkligen glad och det kändes självklart och kul att skicka dem vidare, men jag har inga förväntningar på att alla ska göra detsamma :) .
    Hoppas ni har en skön söndag!

    SvaraRadera