Längre helger

Största nyheten är Leons Star of the Week! Certifikatet fick Leon på fredagen, och på lördag morgon kom brevet från rektorn. Det blev en bra start på dagen.

På fredagkvällar fäktas nu Leon. Tränaren är asiat och utbildar med millimeterprecision. Bilderna är av tränarens son och Leon. Sonen är också en utmärkt tränare.

Jag tycker allt att helgerna skulle kunna vara något längre. Först behöver man en dag där man inte ska göra något. En sådan hade vi igår. Pyjamas hela dagen, och sedan hämtmat från Wagamama.

Sedan går söndagen åt till att träna (för Johan). Jag har fortfarande enormt ont i benen efter spinningen i onsdags. Först nu har jag kunnat släpa mig fram till datorn. Söndagar går hur som helst åt till allt man inte hunnit med i veckan. Så det skulle behövas en dag när man hade tid att göra något roligt tillsammans. Alltså inte veckohandla, städa, tvätta eller hjälpa till med läxor.

Eventuellt hade det varit roligt med ett slätt papper med läxan på, men vi börjar vänja oss vid de skrynkliga.

Det blir nog en bra tidning i slutändan. Leon har valt att göra en tidning till Aztekerna i Mexico år 1325. Varför inte... Så här har han gjort framsidan.

Zumba och choklad

Idag har jag Zumbat igen. Gång nummer två alltså. Man kan säga att jag inte är en naturbegåvning precis, men jag kan ju inte bara ge upp. Om man inte övar blir det ju inget av nåt. Men helt klart hade det varit en fördel med lite alkohol i kroppen. Det är liksom höfterna som är ett av problemen. Det är jättesvårt att rulla med höfterna. Och vifta med armar framåt och i sidan o upp. Samtidigt som man knicksar i sidled, framåt och bakåt.

Jag har övat lite höftrörelser hemma. Det tog 7 sekunder. Det behövs mer sprit. Fast fitness och sprit går liksom inte hand i hand. Eller är det just det det gör?

Nog om träning. Det verkar ta upp all min tid för tillfället. Iof hade jag kunnat snabba på men jag tar heller en kopp kaffe och skriver lite innan jag duschar av mig efter passet.

Jag går och tänker lite på hur det går för barnen i skolan, och vad som finns att säga om det. Attans klurigt eftersom vi föräldrar inte har någon insyn. Barn lämnas och hämtas vid grindarna och det är inte någon avstämmning med lärare som sker där i snålblåsten och regnet. För lärarna visar i alla fall upp sig efter skoldagens slut. Men det ska vara rätt angeläget att sätta igång ett samtal.

Vi får nog ta tag i ett det där med uppföljningsamtal snart. Av det jag fått beskrivet av barnen så är man i varje ämne indelad i grupper. Nivåindelad alltså. Jag skulle tro att det är bra om det inte är några problem att byta nivå när det behövs. Nivåbyte är visst inte alltid självklart på alla skolor har jag förstått. Utan hamnar man i en nivå så kan det tydligen vara svårt att komma vidare. Jag ska som sagt höra mig för om den saken.

Men tydligt är att man satsar gärna på toppeleverna. Sedan kan det ju vara diffust vilka det nu skulle vara.

Oliver har jag däremot mer koll på. Han lär sig skriva skrivstil. Svårt som attan när han inte ens kunde alfabetet, men det var i september. Nu kan han alla bokstäver och hur dom låter. Så han läser! Han läser på engelska med en underbar brittisk accent. Skolans mål är att han vid slutet av terminen skriver en hel mening. Jag tvivlar inte på att han gör. Skola här för Olivers ålder (4-7 ) är blandat med mycket lek och sång. Han har roligt i skolan, även om han precis som Leon och Ina kvider över att sitta på golvet med benen i kors när det är samling, eller en del undervisning.

Dagens bild får bli en bild tagen med min telefon. Batteriet till min riktiga kamera befinner sig på sydkusten. Huvudsaken är trots allt motivet föreställande gåva från Ollis skola, som tack för att jag gick en promenad med klassen i går morse. Promenixar med små skolbarn i uniform gör jag mer än gärna.

Mr Men

Mr Men - serien har fått tillökning. Några skisser på dom ny medlemmarna.

Mrs Impatience

 

Mr Absent - minded

Mr What?!

Miss Smile 

(with a streak of lime)

Mr Shout

Resten av oginalgänget finns att se på mrmen.co.uk

Ibland låtsas jag

Ibland (läs ofta) öppnar jag kylskåpet, hittar några halvtråkiga morötter och tänker att jag hade blivit jätteglad för dem om jag varit med i Expedition Robinson.

Ibland (ofta det också faktiskt) när jag går och lägger mig på kvällen och det är så där kallt så att man fryser och skakar, så brukar jag dra täcket över huvudet och låtsas att jag bor i en igloo. När jag tinat brukar jag vara glad att jag inte bor i en igloo...

Imorse när Southern Gas kom klockan nio för att laga hålet i vägen - det hål som är mitt i vår uppfart - så hade jag inga bra tankar. Vi var bara instängda. Dom lade asfalt, satte upp staket och körde iväg. Hur skulle vi komma ut om vi hade staketbitar tvärs över hela infarten? Roligt ord på engelska. Infart, outfart.

Kanske kunde dom ha meddelat att dom skulle stänga av och bomma igen vår infart/utfart?

Senare på kvällen när vi lyckades komma ut åkte vi till restaurang Coal.

Där gick det fort att få mat. Ett toppenställe idag.

Fixardag

När jag lämnat barnen på skolan och kom tillbaka hem så stod den här grävaren i öppningen till vår uppfart. Dom får alltså lägga en dag på att gräva upp gatan igen. Så det där med att hålla låg profil går väl sisodäringa. Sextiotrean på New Inn tycks alltid ha gäng maskiner, lastbilar eller polisbilar utanför sitt hus... Undrans vilka människor som bor där...?

Efter en natt med en rätt högljudd värmefläkt i rummet har jag ont i huvudet och påsar under ögonen. Jag tar påsarna och åker till frisören och fixar utsidan av huvudet. Innsidan får bli en annan dag.

Ingen Gas

Nu får eventuella ungar som läser hålla för ögonen. Nu har jag ta mig fan fått nog av det här jävla skithuset och det här förbannade jävla skitlandet som saknar någon som helst service!

Nu är vi utan gas. Har man ingen gas kan man varken laga mat eller få värme. Nu var det slut på Mrs nicewife när jag ringde vårt emegency number. 24 timmar om dygnet kan man ringa! Välkommen och ring. Det är bara att ringa dem nääär som helst.

-Ok, sa Mrs Homeserve. I shall get an engineer to ring you within 48 hours...
- What!? Sa jag. Vi har ingen värme i huset och ingen gas i spisen och någon  ringer inom 48 timmar?!!!!!!

-Så det är egentligen inget akuttelefonnummer, frågade jag. Man kan bara ringa akut. Och så kommer dom när dom kommer?

-I am so sorry, sa Mrs Homeserve.

-No, you're not, sa jag (fast det gjorde jag inte). Jag sa hmf.

Sedan kommer hennes nästa replik.

-Is there anything else I can do for you?

-Eh, What? No! Just heating and gas for the cooker will do, thank you!

Nu har det gått ett par timmar, och jag ringde till gasbolaget istället. Dom tog det hela på mycket stort allvar. En mekaniker skulle komma inom en timme, så vi hoppades att inte huset hinner sprängas innan dess, och jag fick en lång lista av säkerhetsåtgärder uppläst jättefort. Hon hade visst informerat om dem tidigare. Så det gick verkligen jättefort. Det var alltså om, utifall det var en gasläcka. Jag uppfattade inte mycket mer än att jag inte fick tända någon eld och att jag inte skulle använda några elektriska apparater. Tror jag.

En trevlig gaskille dök snart upp och upptäckte att det inte fanns någon gas i huset och heller inte i ledningen fram till huset. Så när dom tidigare idag hade förnyat gasledningen så hade dom glömt den lilla detaljen att koppla på oss på nya systemet.

Han lämnade två paket till oss och hälsade att det fick lösas imorgon. Gåvorna fick vi behålla! Tack snälla Southern Gas.

Inatt sover vi alla i samma sovrum med den lilla värmefläkten.

Zumba

There aren't many professions where you go;

 -Oh just do this, one-two-three, armes up, legs bent, feet go one-two-three, one-two-three, quick, quick, quick. Faaaaster! Yes, just like that!

Oh, there might be one or two where you don't require a lot of trainig. Not mentioning any. But I can tell you that Zumba isn't one of them.

There should be classes with different levels. Like one week where you spend every day, eight hours moving your hips in the strangest positions. Because if you havn't done that at the same time as you are counting and madly shaking your arms in some sort of rhythm, you are lost.

Today I got lost. I was then found again, in a puddle of sweat on the floor. I was scraped up, and somewhere deep inside I thought to myself that I would love to be a Spanish Zumba teacher.

No. I am not on a diet. I am just exercising.

Pain

Today I've been in pain. Going to the gym yesterday was a near-death experience. Not actually walking through the doors, but doing the work out program  I was given. It wasn't painful to start with. I thought to my self during the first 60 seconds of walking on the tread mill, that I can do this.
It was the other 59 minutes that was the problem.

The layout of the meeting was good. First you have a little chat with the trainer who actually seems like a nice person. You go through what type of training you like. That was the easiest question. None for me. And after that a few other quite difficult questions, like; Do you get stressed easily. After a lot of thinking I said no. Johan thought I did. Without thinking.

Step two was the worrying part. All the measurements. Gladly none of them required taking any clothes off, apart from socks. I can live with that. It didn't look too good. Not the feet that is. The measurements.

Oh, but some things were ok. Like my blood pressure. It's funny how things like that can cheer you up.
- That's probably because you walk quite a lot, the nice girl said. And you know that they have to say something positive otherwise the client would get far too depressed, go home and eat chocolate. That's what I felt like doing anyway. But I stayed.

I stayed. Felt dizzy. And even signed up for Zumba classes tomorrow. Wish me good luck!

And you get a free padlock!

Collars and other holdbacks

Tone it up

Trim it down

Push it up

Let it down

All these new phrases. What do they mean? I have no idea. But it is all starting tomorrow. I am desperate for some chocolate. 

Instead I shall make Heather a new collar. Need to focus on something else. She is going to get a whole new wardrobe.

I have just made a new collar in red and gold. It gives her the opportunity to change from the green velvet one I made yesterday. Lots on my plate as you can hear.

After the first gym session

I'm glad I changed into my very new training gear when I went for my first information session. It was jolly exhausting! First I got all the information on the good opportunities on various classes that they had. I told them the truth. I wasn't interested. What I was interested in was loosing weight. So we shall have to find a way to work around the issue about the non interest.

Anyhow. After all that was sorted and we had gone through all  the classes and times, we went for a small tour. I can actually se my self on the treadmill with a tv screen in front. They even have Salsa classes. This might be my breakthrough!

Because I don't carry my bank account around with me I couldn't pay. Even if I had my card with me. So. Afraid that they might loose me as a customer one of the staff offered to use his. Then we could sort it out later in the day.

For some reason the machine that took all the details wouldn't work as it should, and we went trough the procedure three times x 20 minutes. After that I wasn't the only one sweating. So no actual training today... Maybe next week. I can hear in what direction this is going already.

Gym

Nu är det nära. Snart kommer jag iväg till ett gym. Första steget är bra träningskläder. Utan dem kommer man ingenstans. Så det har jag skaffat. Eller bra vet jag inte. Svarta byxor och t-shirt. Men det är inte för stora baggy joggingbyxor i alla fall.  Faktum är att jag tror redan jag gått ner ett kilo.

Jag har en dejt på gymmet med någon som ska försöka övertyga mig att köpa ett årskort. Det är om en halv timme. Då hinner jag dricka en kopp kaffe till...

Det är nog bara säga som det är. Jag vill inte träna, men inser att jag måste bruka någon form av motion om jag ska hålla ihop när jag är åttio år. Jag tycker det är ok att gå en snabb promenad med hunden. Men det vet jag också att det inte räcker om det ska regna så mycket som det gör här. Då vill varken jag eller  Greyhounden gå ut. Vi har enormt många likheter hon och jag. Det är nog därför vi kommer så bra överens.

Jag har alltså en startvikt. Den håller jag för mig själv. Får se om det kan göra nytta med motion. Jag meddelar om det blir någon viktnedgång.

Husmorstips 2, eventuellt 3.

Nu kommer det ena husmorstipset efter det andra.

När man hackat chilli ska man tvätta händerna efter. Annars gör det enormt och obeskrivligt ont om man skulle klia sig på näsan. Tänk att jag efter 38 och ett halvt år aldrig provat det. Förrän nu idag. Chillisvid i näsan!

Nästa tips är, att om man har av misstag rört sin näsa efter att ha hackat chilli och glömt tvätta händerna, ta då Xylocainsalva. Jag kan meddela att en bit papper med kallt vatten uppstucken i näsan inte varar mer än de första tre minuterna. Så man ska nog ta salvan direkt. Det kom jag inte på förrän det gått en hel del mer än tre minuter.

Ändå har jag nu en halvsidesförlamning i höger ansiktshalva. Hoppas jag inte träffar någon i det närmaste.

Dreaded Sunday

Kära dagbok. Idag har jag gjort en biltur from Hell på slingriga vägar ner till sydkusten. Det tar ganska precis en timma och femton minuter. Give or take en minut.  Barn vill inte åka bil. Dom tycker inte att det är roligt. Även om jag har lastat bilen full av saker att göra på både ditresan och hemresan.

Det är som att trycka på en knapp. Så är tjafset igång. Ja, det börjar egentligen redan i hallen på väg ut till bilen. Barnen står för nära varandra. Hallen är två kvadratmeter stor. Och då kan man omöjligt låta bli att komma i kontakt med varandra. Och så en jädra stor greyhound om inte vill missa avfärden.

Hur folk med fler barn än tre över huvud taget kommer iväg någonstans är för mig obegripligt. Snälla! Om det finns någon där ute som har tre barn eller fler och som kommer iväg relativt smärtfritt och sedan har en lyckad biltur i en timma plus, så hör för allt i världen av er. Tips mottages tacksamt.

Bästa tipset hittills har varit skiljeväggar som mamman låtit en snickare göra. Dom har man i bilen mellan barnen så att dom inte kommer att peta på varandra. Det är ditåt det nu lutar. Även om fisar inte hjälps av en skiljevägg.

Imorgon börjar projekt hus i Olivers skola. Barnen ska ha en bild på sitt eget hus med in till skolan. Så lär barnen sig vad ett radhus i slummen heter och vad en lite ståtligare friliggande villa heter. Jag tror att vi klarar oss med semi detached. Undra hur många föräldrar som skulle vilja visa upp ett lite finare hus och kanske slinter med kameran och tar en bild av grannens gods?

För att kunna bygga hus tar barnen med sig en skokartong att bygga av. Vi fick en kartong av moster som handlar allt på John Lewis. Tur.

Bröd

Damerna verkar ha ungefär samma inställning till brödbak som mig. Faktum är att jag känner igen mig i alla karaktärerna.

Första dagen efter jullovet.

Regnet öste ner. Idag har jag först lämnat barnen på skolan. Tre barn. Tre gympapåsar. Tre lunchväskor. Två vanliga skolväskor (eftersom vi inte hittat Olivers väska) som innhåller skor att ha inne i skolan. Gummistövelväder idag. Och så en hund. Efter en minut på väg mot skolan även en fylld hundbajspåse. Där har den lilla pudeln en fördel. Hans enda. Regnet öste ner.

Hunden fick komma med på lämningen eftersom jag skulle raka vägen till veterinären och fixa hennes tänder. Det tar hela dagen eftersom hon måste sövas. Så iväg och lämna hunden. Inte hos den närmaste veterinären, utan en jag blivit rekommenderad tjugofem minuters körning härifrån.

Det är bara jag som kommer till veterinärkliniken med en urladdad mobiltelefon, sladd för laddning och adapter eftersom jag har en svensk laddare. Inte kan jag mitt mobilnummer utantill heller. Så medan jag står vid disken och ska tala om alla uppgifter så sticker jag adaptern i väggen och påbörjar laddning. En vänlig patients husse har erbjudit mig att ringa hans mobil så att vi kan se vilket nummer jag har. Under tiden står en sköterska bakom disken och förstår ingenting. Svettigt.

Olivers väska har hängt i skolan och vilat upp sig på jullovet.

Ny termin

Tillbaka till skolan imorgon. Badade barn och framplockade skoluniformer. Leta efter slipsen. Och den här terminen ska Ina också ha lunchlåda. Även hon har tröttnat på baked beans och sausages. Det måste finnas ett fungerande system för barnens lunchlådor. Jag provar att låta barnen göra dem själva. Orkas inte det så får dom gå tillbaka till skollunch.

Själv tycker jag att matsedeln ser rätt bra ut. Men jag är inte heller så förtjust i baked beans att jag vill ha det varje vecka.

- En gång var det pasta med tonfisk till lunch. Det var det ingen som gillade. Då var papperskorgen helt full, sa Ina.

Allt är klart. Förutom Olivers skolväska som vi inte alls hittar. Att det alltid ska upptäckas i sista minuten. Egentligen skulle man ha ett genrep inför varje skoldag. Då skulle man klockan tre på eftermiddagen dagen innan låtsas att man ska till skolan. Allt ska fram. Skolkläder, lunchlådor och ytterkläder. Särskilt ytterkläder och skolväska. För man kan ge sig fasen på att det saknas en vante, en gympapåse och att läxan glömts att göras! Och det är aldrig samma vante eller mössa som saknas utan en ny överraskning var dag. Skulle man då göra en trial run dagen innan vid tretiden så skulle det finnas utrymme att få allt klart.

Herre Gud så mycket bra idéer jag har till förbättringar i vardagen!

Städning efter jul

Det är nu som fotot på The Swamp Monsters - Triops skulle ha kommit. Jag kunde ha tagit ett foto häromdan när små vita djur inte större än dammkorn simmade omkring. Dom kläcktes faktiskt! Jag tog ingen bild eftersom man inte kunde se djuren om man inte stod jättenära och stirrade länge, länge. Då såg man de små kornen simma straxt under vattenytan. Det hade jag aldrigt trott!

Så det var resultatet efter dedikerad djurvård. En liten lampa var tänd över kläckningskammaren dygnet runt för att hålla rätt temperatur. Annars fanns risken att de skulle dö! Så det blev rätt dåligt med sömn för oss. Jag har spenderat oroande mycket tid med näsan vid behållaren.

Eftersom vi fick så svårt att sova släckte vi lampan på tredje, eller om det var fjärde dygnet och höjde istället temperaturen i hela huset. Alla svettades och vi kunde ha gått omkring med bikini. Om vi velat. Det ville ingen. Vad gör man inte för urtidsdjuren? Och barnen. Djuren dog. Så kan det gå. Nu vill jag ha tillbaka mitt sovrum.

I stället kommer en bild på Johan som bakar bröd jättefort, Oliver som dansar och Ina som är stilla...

Vår nyårsmat blev pasta med mumsig tomatsås, som jag själv stod för. Focaccia som Johan bakade, och lite annat - Fläsk och oxfilé. Hunden fick en bit av köttet dagen efter. Jag kommer aldrig få henne att äta vanlig hundmat. Hon tror att det är så här hennes nya liv ser ut. Julskinka och oxfile. She is in for a big surprise!

Idag har Johan gått tillbaka till jobbet efter julledigheten, och jag städar bort julen. Då dammsuger jag även bakom soffan! Hunden ser orolig ut och undrar var hon ska ligga. 

Min mormor sa att hon gillar att städa. Jag börjar misstänka att jag är adopterad.