torsdag 9 juni 2011

Grattis Oliver på födelsedagen!


Idag för sex år sedan stod jag på lekplatsen med Leon 4 år och Ina 2 år, och hade värkar. Rutinerat! Kommer du ihåg det Sofia? :)

 19.01 föddes Oliver.


Det är glad kille som gärna står på händer, och pratar den mest brittiska engelska man kan tänka sig.


onsdag 8 juni 2011

Balans

Jag har fått några moves av sjukgymnasten. Jag ligger på rygg med benen dragna upp mot mig, och ska hosta och samtidigt hålla fingrarna på magen vid höfterna. Det är inte själva övningen. Den är allt för trist att förklara. Men hur som helst är det inte dom ytligare magmusklerna som ska stärkas. Och för att förstå vilka som ska stärkas är, så ska jag hosta. Då känns dom. Eller borde kännas. Jag hostar och känner. Hostar och känner. Nope. Jag saknar den muskeln.

Jag blev ultraljudad för att jag skulle förstå vilken muskel det handlade om. Sjukgymnasten sa, - I've seen worse, but you are really quite bad. Å andra sidan skrev han i sitt brev till spinal-kollegan att jag var impressivly flexible. Lite plus, och lite minus. Balans. Balans i livet. Det är det som behövs.



Min nya ros.

måndag 6 juni 2011

Tillbakablick

Vi sitter i köket och minns tillbaka. Förra året vid den här tiden hade vi träff i parken med ettornas klass. Föräldrar, barn, syskon och lärare. Det var vår sista klassträff innan vi skulle flytta.

Vi jämför. Det regnar idag. Vi konstaterar att det inte är någon idé att ta gummistövlar på sig. Det går fint med den lilla skon (eller sandal som Harriet skulle ha kallat det). Det regnar och då är det wet play som gäller. Har jag inte tidigare nämnt att jag först trodde det var något extra speciellt roligt som hände då? Nä, barnen är inomhus. Inne i klassrummet, där dom varit hela dagen. Inne i unkluft och byter baciller med varandra.

I Sverige förra vintern gick jag för att lämna Oliver på dagis. Det var stora drivor på gångbanan som leder fram till dagis. Bara ett spår att gå i. En stig hade bildats av dom som trampat där minuterna innan. Det blåste småspik. Man fick titta till vänster eftersom småspiken kom från höger. Den dagen var det promenaddag. Och är det promenaddag så går man ut oavsett väder. Oavsett om det blåser snöstorm, och småspik. Så små, små barn pulsar i overaller. Dom kan knappt röra sig för det är svårt att gå med overall när man är liten och snön är hög.

Det verkar som ett mellanting passar mig.

söndag 5 juni 2011

Olivers Party



Minuterna innan barnkalaset med 12 sexåringar tänker jag att man skulle ha kunnat köpa 12 kanelbullar och en flaska saft. Men då är det för sent. Jag tycker att det är roligt att planera kalas för den åldern. Men helt klart lite ansträngande.

Barnen kom kl 11, entusiastiska med sin dollar i ena handen och en present i den andra. Dom var superberedda! På två timmar vaskade dom guld, vägde det och lade i liten påse. I England får man en party bag med hem. Jag tycker egentligen att det är en konstig idé, och det tycker nog dom flesta föräldrar. Det blir i regel en liten påse med saker som håller i 30 sekunder. Jag är ännu inte så pass varm i kläderna att jag skulle ta bort den helt, så vi gjorde en egen variant. Numrerade t-shirts som fungerade som pris i en tävling - kast med boll på burkar. Och så fick de sitt guld med hem i en liten påse. Och så blev det godispåsen.


Hamburgare, pommes och morotstavar.
 Glass i glasskiosken.




Jag borde ha stretchat efter dammbygget, för jag har fortfarande träningsvärk på baksidan av låren. Kul med en pool nu. Alla har lite olika ideér på vad vi ska använda poolen till efter kalaset. Barnen hoppas på något att bada i. Själv tror jag att jag skulle kunna tänka mig min dammpump, lite vattenväxter och fiskar. 


Det var väldigt spännande att väga guldet. Inte för att det spelade någon roll hur mycket det vägde. Bara roligt.




Vi hade staff i glasskiosken, som jobbade verkligen jättehårt för att dom små gästerna skulle ha det bra.  
Så det var vårt första kalas i nya landet. Hoppas det funkade. Nu vill vi sova i två veckor.







fredag 3 juni 2011

Greetings

Ikväll - Sainsburys - Dvdfilm, färdiga pizzor, vitlöksbröd och Munchy Monsters. 



- How u doin?
- Good!
- Gooooood.
- You?
- Good.
- Goooood.

Ingen bryr sig egentligen. Måste komma ihåg det! Men artigt är det.

torsdag 2 juni 2011

Bäckbygge


På morgonen sken solen. Det är alltid en bra början. Det betyder dock inte att det skulle vara varmt och härligt inomhus. Bottenvåningen är fortfarande sval. Det kan vara bättre att bara öppna dörren och gå ut med sin frukost för att värma upp sig.

Jag kom ihåg att gå till Ben och klippa mig. I tid o allt! Så när det var gjort var det bara att koppla bort finet och sätta igång att bygga. Olli har sitt kalas på söndag och då kommer 12 st härliga 6-åringar. Dom är klart härliga om vi håller dom sysselsatta. Tolv galna 6-åringar i huset i två timmar blir inte kul. Så dom ska få vaska guld. Vi hade bara ingen färdig bäck i trädgården så jag fick bygga en balja. 


Skålarna är av plast och i dom gjorde jag hål med en metallsticka som värmdes på gasspisen. Tack gammelmormor för det tipset! 



onsdag 1 juni 2011

Surrey County Show

I kylen luktar det illa. Först trodde jag jag att något möglat. Sedan insåg jag att det var Leons mycket vällagrade getost han köpte igår som luktade.

Äntligen hade vi kommit dit. Till Surrey County Show. Som vi längtat. Jag vet att det inte är alla som skulle längta till en djuruppvisning, men flertalet i vår familj såg fram emot att se kor, hästar, får, grisar och smaska rosa sockservadd. Själv hade jag sett till att jag hade kaffe med mig. Dagen skulle bli perfekt. Det blev den också. Fram tills regnet kom, och det var på eftermiddagen så vi hade ändå hunnit se mycket. Nästa år ska vi tälta vid entrén och se till att ha paraply med.


Det kan kanske tyckas vara orutinerat att inte ha paraply med, men det har faktiskt inte regnat sedan i oktober här... eller när det nu var. Och för den delen var det så varmt på förmiddagen att alla önskat de tagit bikinin på sig. 

Vi hade ändå tillräckligt med - En gammelmormor, två föräldrar (varav jag var den ena), tre barn, två hundar och matsäck till samtliga för en heldag. Paraply hade jag inte utrymme för. Varken fysiskt eller mentalt.



Det fanns bla. många kvinnliga domare i roliga hattar och rosa läppstift. Också på tänderna. Inte alla så klart. Inte alla damer. Heller inte alla tänder.


En liten gris skulle jag också kunna tänka mig. 


En tjur skulle jag klara mig utan, även om dom var jättefina.

Det fanns även en hundutställning. Ina ställde upp med Felix i klassen - Hund med viftigaste svansen. Tyvärr var Felix inte så viftig med lillmatte i ringen och utan stormatte.

Det fanns alla möjliga tokiga klasser att delta i. Själv ställde jag upp i klassen - Lady showing dog. Det var en mycket populär klass och många mer eller mindre ladylike att konkurera med. Jag känner mig stolt över att ta mig till en femteplacering! Man tänker kanske att det inte är så svårt att ställa upp en hund, men det ska gudarna veta att en hund som lärt sig sitta för godis, inte plötsligen står bara för att man säger till den. Jag var alltså väl värd min rosett! Den här meritlistan blir bara längre och längre.










Sjukgymnasten

Idag sjukgymnasten. Den skulle jag egentligen ha gått till klockan 11.00, men eftersom jag är luddig i huvudet så glömde jag bort det. Eller rättare sagt så trodde jag det var imorgon. Men då ska jag visst till frisören - Ben. Han har ljusblått hår.

Sjukgymnasten har rött. Men det är nog varken blekt eller färgat. Han hade däremot en ljusblå skorta på sig idag. För jag fick komma dit idag trots att jag missat första tiden. Jag var superflexibel. Först kunde jag komma klockan åtta på kvällen, och när dom senare under dagen frågade om jag ville komma klockan fyra, ja, då gick det också för sig.

Han kunde kanske ha passat i en storlek större på skjortan. Sjukgymnasten ser ut som Hulken. Kanske inte riktigt så stor, men nästan. Kanske är det fejkade muskler. För när jag låg på britsen och han skulle lyfta mitt ben så lät han - Hmpf! Inte nåt bra läte. Varken för honom eller mig. -Sorry, sa jag. It's all those muscles I get from power walking. Han skrattade till och, ursäktade sig med att folk inte brukade vara så avslappnade, och när han skulle lyfta benet så hjälpte de gärna till. Den lätta gick jag inte på.