söndag 25 augusti 2013

-Mamma, mår du bättre nu? frågar Oliver eftersom jag legat med severe magont i tre dygn.
-Ja, tack det gör jag.
-Bra, för Felix har kräkts i min säng. Och Inas säng.

Felix

Men bra att jag mår bättre eftersom vi ska åka och campa på tisdag - hundar ungar och jag själv. Vi ska mötas upp med kusinerna. Hoppas bara på bättre väder. För regnväder på camping direkt efter magsjuka är inget jag vill.

onsdag 21 augusti 2013

Ljus

Jag har fått lära mig att om man erbjuder någon en kopp kaffe så förutsätts det att det är kaffe med mjölk. Precis som man förutsätter att det är smör på smörgåsen. Men det sägs inget om att det behöver vara nykokt. Själv dricker jag gladeligen gårdagen kaffe uppvärmt, och även helt kallt om det kniper. Bara det var starkt från början. Och Zoegas.


Ljus i frysen som ska stelna. Dom står i frysen eftersom tillverkaren har svårt att vänta. Lite som sin mor.



Och under tiden man väntar på att flingorna ska smälta, jojjar man lite.





söndag 18 augusti 2013


Idag åkte vi skridsko. Men man ska helst inte gå med flipflops till ishallen om man inte vill ha ett hål i stortån för att dottern svingar lite för mycket med skridskobenen när hon sitter på bänken i halvlek.

Endel stöper ljus i sommarhettan.

Tänker tillbaka på båtresan. Pappan vid grannbordet i det lilla caféet har högläsning för sina barn - Mumindalen läses med stor inlevelse på finska. Det gör inte jag, eller mina barns pappa.


lördag 17 augusti 2013

Vid Vätterns tant


...och vart man än går så finns det en liten sjö som man måste bada i... Inte för att jag badade så värstans mycket, men det gjorde barn och hundar. Jo, jag badade en gång. Eller så räknas det som en halv gång. För jag blev bara blöt till hälften. Om man inte räknar den gång som jag slant och därför blev blöt till hälften, men då med kläder på. Så en halv gång plus en halv gång. Det blir en hel gång. Jag gillar idén med bad i sjö. Men jag vill helst bada så att jag blir röd. Och det blir man inte i Vättern.


Man kan lätt få Sverigelängtan när man är i Sverige på sommaren och allt är fint och ohalt. Kommer man på besök i Februari åker man gladeligen hem till England utan problem. Men den här gången var det extrabra. Det blir så tydligt hur fritt alla rör sig och hur ofarligt det känns att låta barnen själva gå till konditoriet och handla fikabröd. Kanske hade dom gjort det här om det fanns en trottoar bredare än 20 cm att gå på. Och kanske hade dom gjort det om det faktiskt fanns ett konditori på mindre än 5 kilometers avstånd... Men i vilket fall som helst så lämnar man inte barn under 11 utan uppsyn - That's very much frowned upon! Folk blir nog helt skrynkliga i ansiktet i vår närvaro.




Fast jag kommer inte mer än hem till mitt hus i England och in på banken där jag diskuterade framtidens språk - Mandarin. Till Kina skulle man kunna flytta! Undra om det skulle vara lönt att försöka få med hundarna? Nä, då får dom stanna kvar.



torsdag 15 augusti 2013

Hem till gården






Vi kör mot Esbjerg och färgan till England. Mitt hjärta bultar så förbipasserande kan höra. Sist vi var här släppte dom inte ombord oss eftersom hundarna varit hos veterinären för sent.. Enligt dfds.

Jag ville ropa 'HURRA, dom släppte in oss', men tänkte att det kunde vara anledning nog att kasta av oss. Så jag sa ingenting. Med darriga händer på ratten körde jag fram till bilkön där husdjur skulle stå.



tisdag 6 augusti 2013

Finns det någon mer där ute som flyttat familjen till England eller annat land? Med er skulle jag gärna ha kontakt!

Socker, salt och kaffe

Man kommer långt på socker, salt och kaffe. Eller man kommer i alla fall ner till Amsterdam i bil från Guildford. Sedan är det tio timmars körning vidare till vännerna i Danmark, och fyra och en halv timma plus en liten båtresa på fyra timmar. Den hade inte behövt vara fyra timmar, utan skulle först ha varit två. Men för säkerhets skull (kvällen innan avresa) kollade Johan lite på Stenalines danska sajt, och där stod tydligt att just den båten inte tar djur. 




Det är något med oss och dom danska färjorna som inte helt kommer överens. Man hade tydligen glömt informera om djur på båten på uk-sajten. Danska kontoret hade stängt. Men som tur var kunde det hela ordnas genom England, och vi blev upgradade, fick en fin ombokbar biljett som egentligen var dyrare, och fick resa två timmar senare på vad som egentligen var en fullbokad färja. Så så fullbokad kan den inte ha varit. Och resan blev längre. Jag hade hellre åkt den kortare resan. Särskilt som det visade sig att Oliver skulle få feber, ont i halsen och senare börja kräkas. Vi satt i djuravdelnngen med ett sjukt barn, två friska barn, en Greyhound och en Pudel. Jag var livrädd att gråhunden skulle äta upp någon av dom andra passagerarna. Eller inte så mycket dem som deras små luddiga Chihuahuas som dom höll krampaktigt i famnen. Vi var omringade. Och det var trångt. 

Vi hade gått in på Östensons livs. Jag har helt klart blivit påverkad av mitt excuse-me-thankyouverymuch-I'm-very-sorry-land. Jag tittar på tjejen i kassan som expedierar en äldre dam. Hon drar varorna över scannern. Pip, pip,pip.
-Ett hundra nittioåtta, säger hon. Jag hörde kanske fel tänker jag. Så är det vår tur. Pip, pip, pip.... lite fler gånger.
-Trehundra tjugo fem, säger hon. -TACK!!!! Skriker jag tillbaka till henne.... eller, nä, det gör jag inte...