Jag packade på alla barn och mig själv alla våra vinterkläder, satte oss i min bil och upptäckte då att bildörren på förarsidan inte gick att stänga, så jag tänkte ta den enkla lösningen att binda ett koppel från handtaget och runt förarsätet. Den lösningen funkade så länge bilen stod still, och till och med jag tyckte att glipan blev lite väl stor när vi svängde runt för att köra ut från gårdsplanen. Vi var överens om att ta Saaben.
Vi kom faktiskt alldeles utmärkt fram till vårt mål. Hundstället. Greyhound rescue center. Vi skulle titta på en jättesöt liten tik. Och henne såg vi. Sedan skulle vi hem. Det gick mindre bra. Vi kom säkert inte mer än 100 meter upp för backen när bilen långsamt ställde sig på snedden och slirade. Typiskt! Egentligen kunde jag väl räkna ut att efter allt skrytande om finfina vinterdäck så skulle jag drabbas som alla andra som väljer att åka iväg på en slingrig traktorväg mellan åkrar och hästhagar. Så efter att ha gjort några försök att ändra bilens läge till det bättre gav jag upp. Traskade ner till ägaren av rescue centret och fick lite salt sand. Bilen kom ingen annanstans än om möjligt lite rakare på den lilla isiga vägbanan. Så det var bara att backa tillbaka till gårdsplanen och parkera bilen. Vi fick gå upp för backen. Johan mötte oss nedanför åkrarna. Räddade.
På eftermiddagen åkte vi till Henriette och co. Nu hade min bils dörr börjat att fungera så vi tog den. Det var bara när vi skulle hem som dörren inte fungerade. Så då tog vi till koppellösningen. Bitvis fick jag hålla i ratten med högerhanden, och bildörren med vänsterhanden.
Ikväll ska vi äta pizza. Johan ska baka. Han skulle bara inte ha stoppat den frusna förpackningen i micron. Där inne brann det! Johan vill gärna säga att micron fortfarande fungerar...!
Så just nu ligger den här dagen på 76 på en skala från 1-100. Det kan bara bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar