Alla tre hade lunchlådor med sig. Kul att prova något nytt när tillfälle ges. Och efter en vecka känner jag att det räcker för min del. Nästa vecka blir det hot dinners till Oliver och förmodligen Ina. Hot dinner är alltså lagad mat vid lunchtid. Lunch är smörgåsmat vid samma tid. Så när jag går in till kontoret och säger att jag vill betala för lunch så förstår dom iiiingentiiing! Leon får vi se hur vi gör med. Han trivs bra med lunchlådan, medan Ina upptäckt att man får Jelly till efterrätt när man äter skollunchen.
Jag har varit med Olli under lunchtimmen och passat på att hjälpa dom stackare som har plastförpackningar att öppna - En dricka med sugrör i plast, en bit ost i plastförpackning som är gjord för barn, ett yoghurtrör i plast, ett chokladkex i plast och en liten påse chips. Jag kommer inte räkna upp allt som finns i barnens lunchlådor men Sainsburys har hela avdelningar med olika förpackningar som är till för lunchlådorna. Mina barn sticker alltså ut pga sina matlådor. Jag gör dem visserligen smörgåsar men på brunt bröd och till det morotstavar, gurkstavar, köttbullar och yoghurt. Och så dricker dom vatten till och inte saft. Inte jättekonstigt, men tillräckligt.
Oliver har en helt underbar fröken som heter Miss Fry. Hon skulle lika gärna kunna undervisa döva barn eftersom hon har ett kroppspråk som visar det hon säger med ord. Alla dagar börjar likadant med att barnen går in i klassrummet och ritar i sin bok tills alla kommit. Det brukar bli ca 10 min. Frökens första ord första dagen i skolan var:
-I can see that everybody is working really good. Let's see if I can spot the one who has done the best drawing...!
Hoppsan, tänkte jag. Får man säga så? Är inte alla lika bra? Här tävlar man om vem som är bäst från dag ett. Å andra sidan talas det hela tiden om att man bara ska göra sitt bästa, och inte bry sig om vad någon annan gör. Det delas hela tiden ut klistermärken till barnen när dom gjort något bra, t. ex satt sig fort på mattan när dom ska samlas. Oliver kommer att behöva en flyttlåda till sina klistermärken eftersom han sparar dem.
Jag ska se om det går att ändra på ett par av de regler som finns. På Olivers skola har barnen en jättestor gräsmatta på gården. Men den får man inte leka på när det regnar, har regnat, eller kanske kommer att regna. För då är den blöt. Och barnen blir alltså blöta om fötterna eftersom dom inte har gummistövlar utan bara skor. Hur kan det vara så i The Land of Rain? Så fortet som är ute på gräsmattan går inte att leka i dom dagar gräset är blött. Vilket alltså inte är så sällan. Kvar blir asfaltgården. Det kryper i mig.... Jag kanske får göra som grannen föreslog – öppna en P.o.P-butik och sälja vettiga utomhuskläder. Men det finns inte någon plats i skolan för alla dessa kläder så jag kanske får bygga ut skolan också.
Ina har en lärarinna som är ung smal och rödhårig. Hon verkar också bra. Hon har en framtoning som påminner om drottninen som lät halshugga en stor del av Englands befolkning i Black Adder. En pojke pratade när han inte skulle, och då såg man hur hon långsamt sträckte på halsen och knep ihop ögonen när hon spände ögonen i honom. Jag vet inte vad hon sa, men det kunde lika gärna ha varit att om han inte var tyst så skulle han ha fått sitt huvud chopped off. Det blir nog bra.
Leons lärare, Mr Davis verkar också bra. Jag vet inte så mycket om honom mer än att är från Wales och helt omöjlig att förstå. Men tydligen inte ett problem för Leon som verkar mycket nöjd. Dom börjar läsa franska nästa vecka. Det kan kanske bli tungt med två nya språk?
Ina och Leon har fyllt år den här veckan och då var det roligt att bjuda hit mina engelska släktingar - mina två morbröder med familjer och min mormor, för att äta tårta. Mamma var ju redan här och Johans föräldrar var på väg genom Europa med vår bil, och skulle komma fram tidig fredageftermiddag. Det skulle bli trevligt att samla så många av släktingarna på ett ställe. Ja, jag vet det är inte en jättestor samling, men vi har aldrig lyckats med någon större skara eftersom alla är så utspridda. Det gick inte den här gången heller eftersom Johan ringde från jobbet för att säga att bilen slutat fungera utanför Dover. Så nu var Johans föräldrar strandade på motorvägen. Det i sig gjorde väl inte att vi inte samlades, men plötsligt blev det inte tid eller ork att inhandla och hålla kalas. Eftermiddagen gick till att försöka ordna bogsering till Lars-Gösta och Berit och i ärlighetens namn så hade det varit en rätt så tung vecka med inskolning av barnen.
Så vi fortsätter med att ha en bil och jag skjutsar och hämtar Johan vid tågstationen morgon och kväll.
Så det var den här veckans händelser. Är det någon som tror att det kommer bli lite lugnare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar