Barnen skapade skräp, Berit sopade upp skräp, och Lars-Gösta klippte gräset.
Månaderna innan vi flyttade fyllde vi ofta stora Renaulten och åkte till tippen. Ett par dagar innan flyttbilen skulle komma och hämta våra möbler för att flytta vårt hem till England hyrde vi en liten lastbil för att ta det sista som skulle slängas. En av grannarna såg lastbilen och trodde att det var vårt flyttlass. Klart, lite skillnad måste det väl ändå varit på skräpet som skulle slängas och vårt möblemang... Men hur som helst. När vi nu kommit hit behöver vi ändå åka till tippen!
För att överhuvudtaget komma in på tippen här satt jag i kö utanför i en halvtimme. Det var kaos. Bilkön ringlade sig fram och bilen stod mest stilla. Emellanåt kom det lastbilar och sopbilar som körde om, och bilarna som kom i motsatt körriktning fick alltså möte på sin sida. Det där med vänstertrafik tar man inte så hårt på. Hela området utanför tippen liknade väldigt mycket Afrika.
Till slut var det min tur. Ha! Man kunde se varför det tog så lång tid att komma in. Det fanns ca 10 parkeringsplatser som man kunde parkera på, och sedan fick man gå mellan containrarna. Men så fanns det å andra sidan ett stort gäng brunbrända tatuerade killar som såg ut att ha levt ett hårt liv, som hjälpte till. Det speedade upp det hela. Dom flesta hade sparsamt med tänder. En hade cowboyhatt.
Jag hade massor med papperskassar med blandat innehåll. Det var bara att börja lyfta ut.
-Can I take that of you madam?
-Eh... Yes. Thankyou.
- I will sort it for you.
-Oh. Thanks.
Hjälpsamt. Det har jag visst inte upplevt i Sverige. Ingen rör någon annans saker eftersom man kan få förslitningsskador eller vad det är. Så det gick ju fortare än väntat. Mycket festlig stämmning på soptippen. Udda. Men bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar