Swe: Inte tillräckligt med Ork i ryggen. Eng: Not enough Ork in my back.

Idag vaknade jag med ryggont. Det kändes som om jag skulle få ryggskott om jag gjorde minsta rörelse fel. Konstigt. Jag tyckte inte att jag gjorde något annorlunda igår. Det var inte förrän nu på eftermiddagen när jag satte mig med Leon för att måla Deffkoptas (Spelgubbar) som jag kände -Ah haa! Det var gårdagens målning av spelfigurer som gjort ryggontet. Jag var med Leon i spelbutiken igår och målade Orker i tre timmar. Jag har alltså fått Orkrelaterad värk!

Dagens upplevelse (utan bild!)

Det finns inget som är så behagligt som att ligga i ett badkar fyllt med lite för varmt vatten.

Det finns inget så obehagligt som att lägga sig i ett badkar och börja fylla på med härligt, lite för varmt vatten, och när man ligger bara till hälften i vatten känna att varmvattnet tagit slut. Inte helt slut, men lagom slut för att badvattet ska bli ljummet och man börjar småfrysa för att man fortfarande inte är täckt med vatten, och man jättejättegärna vill ta ett bad.

Nu är det några timmar sedan. Undra om man ska göra ett nytt försök? Nu kör inte diskmaskinen, så det är ingen konkurrens. Härliga England!

Kodning

Johan envisas med att fortsätta koda på engelska. Så som man gör för att inte barnen ska förstå, eller på den slöa servitören. Till och med Oliver förstår nu, och barnen stirrar på honom när han kommenterar något om maten. Som om en udda accent skulle försvåra det hela!?

Ruby Tuesday

Häromdan träffade jag en kvinna som var ute och rastade sin boxer. Vi började prata och jag sa att jag var ute för att kolla in promenadstråken eftersom jag också hade en hund. Förmodligen hundmat till hennes. Men det sa jag inte. Hon var vänlig och erbjöd sig köra till ett par bra ställen för att visa var man kunde promenera. Det blir någon gång i nästa vecka. Hennes svärdotter är halvt svensk.

När hon berättade för svärdottern att hon hade mött en Swedish Lady på sin promenad, inser jag att jag inte är 25 längre. Och att jag inte heller ser ut som 25. För då hade jag inte blivit beskriven som en Swedish Lady. Jag VET att jag inte ser ut som 25, men det är väl ändå så att man hoppas.

Förresten heter hennes hund Ruby. Vad den engelska ladyn heter vet jag inte, men där ser man. Så går det när man inte är 25 längre.

Vi har anammat den brittiska kulturen helt och hållet. Vi har rosa toalettpapper och är medlemmar av The Royal Horticultural Sociaty (RHS). Så nu får vi parkera på Wisley Gardens VIP-parkering.

Underbara Wisley Garden. Det är vi och ett gäng mycket äldre människor som åker dit mitt i veckan. Vid entrén ligger caféet som är lika viktigt som växterna. Om inte viktigare. Där får man Victoria sponge cake och en kopp PG tips. Butiken med alla underbara kopparna, servetterna och böckerna m m ligger också där. Förmodligen precis lika viktigt som växterna och sponge caken. Johan har semester och vi packade upp lådor största delen av dagen. Halv fyra på eftermiddagen behövde vi åka ut, så vi åkte till Wisley. Rätt enkelt att ta sig dit. Ca 15 minuter.

När det är dax att åka hem så vill man inte det. Det är obehagligt att åka därifrån. Hopplöst många filer att hålla reda på när man ska göra ett helvarv i rondellen för att inte hamna i London. Fyra till sex filer att hålla rätt på. På fel sida av vägen, bakofram och spegelvänt. Två gånger har jag kört därifrån. Första gången skulle jag följa efter en taxichaufför. En galning. Men jag klarade det utan att själv köra som en galning. Det var bara en busschaufför som lade sig på tutan när jag gjorde något jag inte borde eller för att han råkade luta sig framåt. Efter den turen behövde jag en drink! Så jag tog en. Pimms. Den gjorde inte mycket nytta.

Efter dagens körning behövde jag två drinkar efter körningen hem! Vi kom fel i rondellen och hamnade på M25 som går varvet runt London. Det var inte vad jag ville. -Jaa. Det enda vi kan göra nu är att sätta på GPSen, sa Johan. Jaha.......................!  "Det enda vi kan göra är att sätta på GPSen" härmade barnen.

Det här är rondellen.

Är dom släkt?

Ledighet

Nu verkar det visst som frun tog ledigt. Från bloggandet. För annars har det inte varit ledigt. För här tvättas. Fortfarande. Det är ingen stor tvättmaskin. Man har tur om det går in fyra badlakan. Har ännu inget bra system för att få tvätten torr i det här regniga landet. Jag flyttar omkring torkställningarna. Ut när solen skiner. Vilket den gör en kvart, och sedan kommer regnet. Så då får jag försöka lyfta in den stora ställningen som för det mesta viker ihop sig och man klämmer fingrarna samtidigt som tvätten hamnar på marken och blir smutsig. Så. Så är det med det.

Annars har vi haft besök av våra gulliga fd grannar. Så vi passade på att se London som turister på turistbuss. Jättefint sätt att se London på. Och är man barn så kan man lägga tiden på att lyssna på den förinspelade guidningen som kan höras i lurar. 10 språk. Väl värt 50 pund. Vi såg Maddam Tussauds. Bra om man bor i England, och även annars. Har man svårt för att trängas med andra människor så kan man låta bli att åka dit. Har man lättskrämda barn ska man inte åka på det utbildande historiska Londrundan. Kvar blir Michael Jackson och Marilyn Monroe.

I torsdags gick vi en promenad i Guildford längs kanalen och matade ankorna. Där trivdes jag bra. Jag är nog en pensionär!

Igår, fredag kom vi nog till paradiset. Tjejerna vill åka någonstans där det fanns djur. Så då letade jag upp ett ställe. Bocketts Farm. Vi var där från att dom öppnade kl 10 till kl. 16.30. Vi såg på när geten mjölkades, animal handling (klappa marsvin och kaniner), hästridning och grisrace. Barnen lekte på inomhuslekplats och på utomhuslekplats. Vi åt lunch i ladan. En underbar dag som fick 1000 poäng. Och så ligger det bara 15 minuter härifrån.

När nu rören i köket har lagats och vi kan börja tvätta igen, så går maskinen dag och natt. Jag har fått hänga tvätt överallt. Inne. Det har regnat ute. Det här kommer ju aldrig att funka i vinter. Och så är det svalt i huset så tvätten torkar inte.

Det finns ingen torktumlare så jag får hänga tvätten där det går. Man har gjort en upphängning i köket. Smart! Då kan man välja doft till kläderna eftersom det också saknas fläkt över spisen. Det här omgången tvätt fick en doft av bacon.

Tur att det inte skulle komma en svensk besiktningsman till det här huset. Det hade förmodligen rekommenderats rivning. För ett och annat har jag lärt mig om besiktningsmän det här året.

Söndagen blev en aktiv dag. Vi lämnade först Leon på The Games Workshop, sedan åkte vi vidare för att kolla in den enklaste golfklubben. Johan och Ina ville spela, men hade inte lämplig klädsel till dom flesta klubbarna. Golfskorna ligger tex i någon låda. För vi har verkligen inte packat upp alla ännu. 

Jag och Oliver tog en fika i Golfpuben. Tillsammans med dom engelska gubbarna som hade spelat golf och nu tog en öl. Golfspel var nog inte främsta anledningen till att dom åkt dit. Smörgåsen godkändes av Oliver. Kaffet godkändes inte av mig. Faktum var att jag inte var helt säker på om det bruna vattnet var kaffe. Men det var ett trevligt ställe.

Dagens tvätt har fått en doft av pannkakor.

Mat idag

Frukost;

-Oliver, vad vill du ha för pålägg? Marmite eller Leverpastej? Ost?
-Finns det bara det?
-Marmelad. Apelsinmarmelad och Citronmarmelad?
-Finns det bara det?
-Eh...

Lunch;

Stekt potatis, ägg, paprika och engelsk Corned beef. Kul att prova lite inhemsk mat. Leon sa att det såg ut som kattmat. Olli höll med om att det såg ut och smakade som kattmat!! Ina sa att det smakade som det luktade. Kattmat alltså. Jag hade ris istället för potatis, och det såg exakt ut som det vi brukade ge hundvalparna när dom skulle få fast föda! Så nu finns ett nästan orört packet corned beef om det är någon som vill ha.

Hos frisören

I dag var jag impulsiv (till skillnad från alla andra dagar). Jag skulle ta en sväng i affärerna medan Leon spelade i The Games Workshop. Men första affären jag gick in i hade en massa speglar överallt, så jag gick till frisören, Tony & Guy, istället. Det blev frisör-Leon-darling som skulle klippa. Men först skulle jag sitta ner i en av dom mjuka massagestolarna där man tvättar håret, med mitt torra fula hår och diskutera vad jag hade tänkt mig.

Vi kom fram till en fungerande frisyr. Vad jag inte tänkt på innan jag skulle klippa mig var att jag skulle ligga ner i en massage-hårtvätt-stol. Då hissas benen fram. Och har man inte rakat benen fastän att man har tagit på sig knäkorta byxor, så får man ligga där och skämmas. Sen tycker jag att 20 minuter är allt för lång tid att lägga på en hårtvätt oavsett!

Så här ser det ut hemma hos oss. Ett fem minuters jobb verkar bli lite längre. Vi hade en vattenstråle som gick ända ut till hallen. Och det är ingen överdrift. Något mer gick sönder när hantverkaren skulle göra den lilla lagningen. Vatten sprutade åt alla håll och det tog några minuter innan vattnet gick att stänga av. Så nu fick vi golven i köket tvättade. Det behövdes! Och så fick alla barnen utökat sitt engelska vokabulär när en ramsa avfyrades från hantverkaren. Det var ord dom får använda lite senare i livet.

Och så verkar det som här bor mer än bara ekorren...

Det regnar...

Barnen sitter vid var sin dator. Leon spelar wow. Lars-Gösta vid Play Station.

Hej Joel och Liam!

Er har vi inte sett på länge. Vi saknar er och hoppas att ni kan hälsa på någon gång!

Rensning och uppröjning

 

 Barnen skapade skräp, Berit sopade upp skräp, och Lars-Gösta klippte gräset.

Månaderna innan vi flyttade fyllde vi ofta stora Renaulten och åkte till tippen. Ett par dagar innan flyttbilen skulle komma och hämta våra möbler för att flytta vårt hem till England hyrde vi en liten lastbil för att ta det sista som skulle slängas. En av grannarna såg lastbilen och trodde att det var vårt flyttlass. Klart, lite skillnad måste det väl ändå varit på skräpet som skulle slängas och vårt möblemang... Men hur som helst. När vi nu kommit hit behöver vi ändå åka till tippen!

För att överhuvudtaget komma in på tippen här satt jag i kö utanför i en halvtimme. Det var kaos. Bilkön ringlade sig fram och bilen stod mest stilla. Emellanåt kom det lastbilar och sopbilar som körde om, och bilarna som kom i motsatt körriktning fick alltså möte på sin sida. Det där med vänstertrafik tar man inte så hårt på. Hela området utanför tippen liknade väldigt mycket Afrika.

Till slut var det min tur. Ha! Man kunde se varför det tog så lång tid att komma in. Det fanns ca 10 parkeringsplatser som man kunde parkera på, och sedan fick man gå mellan containrarna. Men så fanns det å andra sidan ett stort gäng brunbrända tatuerade killar som såg ut att ha levt ett hårt liv, som hjälpte till. Det speedade upp det hela. Dom flesta hade sparsamt med tänder. En hade cowboyhatt.

Jag hade massor med papperskassar med blandat innehåll. Det var bara att börja lyfta ut.
-Can I take that of you madam?
-Eh... Yes. Thankyou.
- I will sort it for you.
-Oh. Thanks.

Hjälpsamt. Det har jag visst inte upplevt i Sverige. Ingen rör någon annans saker eftersom man kan få förslitningsskador eller vad det är. Så det gick ju fortare än väntat. Mycket festlig stämmning på soptippen. Udda. Men bra.

En bit av Motala i Guildford

Då kom lite av Harald Frisells, senare Karin och Bosses livsverk, till England också. Min pappa jobbade för ca 50 år sedan på Haralds handelsträdgård, Varamobadens handelsträdgård i Motala.

L.A

Tänk att det alltid händer något! Som igår. Då var det rea på Laura Ashley. Stor händelse. Vi var där i fem minuter och tittade på gardiner och Johan fick svårt att andas och kli i skelettet. Han sa att han inte klarade av den butiken. Det kanske är ärftligt, för hans pappa klarade inte heller av den. Jag fick välja vad jag ville, bara det gick fort. Bra! Alla fönster på bottenvåningen som tidigare hade röda, rutiga gardiner fick nya fodrade offwhite gardiner och vinglasen är nu utbytta.

Fixardag

Att det alltid ska hända jobbiga saker på en fredag! I går behövde jag ringa efter rörmokaren. Det kan annars vara andra saker som kan hända på en fredag. Någon av barnen kan tex få öroninflammation.

Det sprutade ut vatten från ledningen under vasken i köket. Ägarna av huset bor i Sydafrika och det var inte aktuellt att ringa och fråga dem. Johan gick inte att nå eftersom han satt i möte på jobbet. Jag ringde Rob som var här i maj för att laga grinden. Han gav mig hans telefonnummer.  För mig passade det bra igår. Så honom ringde jag fredag eftermiddag när han egentligen hade tänkt gå hem efter en veckas arbete. Han dök upp på kvällen med ett lite spänt leende. Han hade inga saker med sig för att laga ledningen så klart, och ägarna i Sydafrika måste i vilket fall som helst frågas om det var något de hade tänkt sig betala för. Så han stängde av vattnet i ledningen, och frågade om det var något annat han skulle prata med dem om när han ändå hade dom i luren. Det skulle han inte ha gjort insåg han! Dom första tre punkterna kunde han hålla i huvudet, sedan fick han be om papper och penna.
Jag nämnde att badkarspluggen inte fungerade. Där är en ratt som sitter på badkarsväggen som man ska kunna vrida för att stänga badkaret. Eftersom den inte fungerat så lånade vi ploppen till Olivers leksaksspis med vask till. Tur!

Och så var det det stora hålet i väggen. Det är ett ventilationsgaller som öppnats lite extra för att antennsladdar och lite annat ska kunna gå igenom. Man har "lagat" lite med papper och tejp. Men i vinter kommer kyla att kunna gå ut och smådjur att kunna gå in och värma sig till jul.

Sen fick vi gå upp igen eftersom jag skulle visa att gånggärnen lossnat från dörren som går in till pannan. Dörren ramlar ut i rummet om inte strykbrädan står där och håller tillbaka den.

Och så fick jag berätta om ekorren som kunde gå in i ventilationshålet mellan kylen och diskmaskinen i köket. -Oh! sa Rob.
-How do you know it is a squirrel?
-Big fluffy tail!? sa Johan.
-Yes, thats a squirrel...

Så det blir nog en heldag för Rob!

Vilar stämbanden

I dag har jag tappat rösten helt. Till siminstruktörens stora glädje. Han kunde tugga så mycket han ville. Han spankulerade på kanten av bassängen och slängde med armarna lite hit och dit. Log. Och tuggade.

Till barnens stora glädje också eftersom dom kan välja att inte höra mina förmanande viskningar, eller så kan dom göra narr av min inte så övertygande stämma. Det som ändå var lite roligt var att dom halva dagen trodde att jag viskade för att det var kul. Eller nåt.

Nu har snälla farmor och farfar tagit med barnen till lekplatsen och jag är hemma för att vila stämbanden. Så det gör jag nu i soffan med en kopp kaffe i min blommiga kopp och en bit Belgisk choklad som jag fick av min snälla granne häromdagen. Provade förresten en bit igår. Mörk choklad med svart te. Jag trodde att det kommit grus i chokladen när jag kände tebladen. Mycket choklad tycker jag om. Men inte choklad med teblad i. Det känns ju helt desperat av tillverkaren. Fanns det verkligen inget annat förslag som kunde gått igenom bland nya smaker?

Sopdagen (inte ärtsoppa)

I morgon är det stor högtid. Då kommer sopbilen och det gäller att man sorterat rätt. Nu har det blivit lite naturlig utrensning eftersom vi har sönder glas och porslin av misstag. Jättelätt att tappa saker i stengolvet här. Och så äter ju malen upp en del textilier. Så vi behöver kanske bara 75 lådor när/om vi flyttar igen.

Soptunnan ska ställas ut vid vägen. Vi har hela tiden jättemycket skräp och sopor. Och så har vi rätt mycket gäster som plussar på (Och det är inte en pik till vare sig er som varit här, ni som är här, eller ni som kommer hit!), så därför får vi får inte missa soptorsdagen.

Man kan sätta ut en extra sopsäck brevid tunnan, men inte för ofta för då sorterar man inte rätt. Det kan finnas en extra säck runt högtider eller kalas. Undrar hur dom kollar det där med kalas? Får man ha ett visst antal kalas om året? Så har man en extra säck för ofta kommer en sopsorteringsinformatör hem och hjälper med råd om sortering. Jag undrar hur länge dom stannar? Om det är en dag eller en vecka dom stannar. Lite lustigt att ha en informatörsgubbe hemma när man kommer ner i köket på morgonen. Han kanske ska ha en kopp te han också!?

Från Guildfords site om recycling explained:
"If you really can't fit all of your waste in your bin on special occasions e.g. at Christmas or parties, please put the rest in a black sack, tied shut, by the side of your wheelie bin. If you can't fit all of your waste into your bin on a regular basis (after using food waste and recycling collections) please contact us and a member of our Recycling Team will visit you to offer advice and assistance."

En helt vanlig, normal, svensk familj.

Låg profil

Ina hade gått i simskola en vecka och tyckte det var jätteroligt. Så då tänkte vi att Leon också kunde gå en vecka. Jag bokar in dem båda på samma tid. Och samma tränare som veckan innan fick jag veta. Jag hade först tänkt hålla låg profil, men det höll inte längre mer än en dag när jag tyckte att den nya simtränaren var dålig. Det var en 18 årig tuggummikille som inte gjorde sitt jobb. Så jag gick till kontoret och berättade vad jag tyckte om hans undervisning. Det skulle framföras, och idag var det en äldre dam som tog över hans grupp ihop med den hon redan hade. Jepp! Så blir det resten av veckan. Alla var glada över lösningen. Förmodligen även tuggummikillen som då behövde göra ännu mindre.

Ina och Oliver provar skolkläderna

Slips och tröja får vi köpa på skolan, men allt annat har vi köpt.