fredag 10 augusti 2012

Camping i The New Forest


Alla var lika entusiastiska att komma iväg. En större bil hade hjälpt. Takboxen var full. Bilen var full. Antingen mindre eller färre hundar hade hjälpt. Man måste ha jättemånga saker med sig när man campar. Lika många som hemma. Annars blir det inte bekvämt.Vi hade inte lika många saker med oss. Vi hade det lite obekvämt. 
Det roliga med camping är att man skulle ha gått tillbaka och levt lite enklare. Ändå gör alla vad dom kan för att det ska vara lika bekvämt som hemma... 



... som vi,  som valde att skaffa campingsäng istället för att sova på luftmadrass. Den borde vi ha provat inne i tältet innan vi tog den med. Eller till och med köpte den. Campingsängen fick nämligen inte plats i vår tvåmannahytt. Snopet! Som tur är är barnen rätt små och vi stal deras tremannahytt. 


Först satte vi upp tälten i Holmsley i New Forest.

Man ska alltid ge sig själv en utmaning. Vi åkte 4 vuxna (varav en flög direkt från Kina ut till skogen), 6 barn och tre hundar. Visserligen i två bilar. Men nästa år höjer vi ribban. Då lägger vi till 3 kattungar. 

Han som kom direkt från Kina hamnade ute i skogen, stod där med armarna i sidorna och tittade på oss som kommit in i camping-mode, och måste ha undrat var spriten var, för han stannade inte mer än 10 minuter innan han åkte. Tillbaka med sig till tälten hade han vin, öl, gin&tonic och rosa Champagne. Så till hamburgarna som vi grillade på dom små gaslågorna drack vi rosa Champagne. Det passade fint!











Hästar, kor och grisar går fritt i The New Forest. Det var våra tält som var inhägnade. Och det var nog tur, för det hade varit för mycket utmaning för mig. Den här gången.






Efter fyra nätter satte vi upp tälten i Sandy Balls camping. Det skapade storta skratt hela vägen dit. Det kom till en punkt där man fick förbjuda barnen att säga vart vi skulle.







The Isle of Wight kunde man se från där vi gick. Vi gick på en smal gång som gick ut i havet och hade ett slott i slutändan. Själva promenaden var plågsamt lång för dom som höll i en Greyhound som i sin tur tyckte stenarna var obehagliga att gå på. Det gjorde nog ont på riktigt eftersom hennes tassar var skadade efter promenaden. Men det är inte lätt att avbryta efter 30 min. Ska man gå tillbaka? Eller är det kanske bara 30 minuter kvar? Det är inte en hund man lyfter upp på armen och bär iväg. Även om jag funderade på det alternativet med än en gång. Jag gick långsamt. Det var 1 tim kvar att gå efter halvtimman...


Äntligen framme!




Någon bild från den vackra sidan av slottet blev det inte. Vi var glada för att äntligt ha kommit fram, och ännu gladare för att dom sålde mjukglass. Tack och lov gick det små båtar in till land. Vi skrapade botten på våra fickor för att få ihop mynt till hemresan som kostade £13 per familj. Hunden och jag hade kunnat betala det dubbla för att slippa gå tillbaka.









Vi åker igen. Men nästa gång slår vi upp tälten i närheten av ett vatten där man får fiska. Det kunde man visserligen på det ena campingstället, men man fick inte ta med fisken till sitt läger.

-No, you must not kill the fish! informerades vi om. Stor besvikelse hos dem som tänkt bo och leva av naturen. 



Och allt räckte ganska lagom. Kaffet tog slut sista dagen, gasen tog slut när vi gjorde sista hamburgaren och även batteriet i bilen tog slut när vi laddat sista mobiltelefonen. Så vi kom inte hem riktigt när vi tänkt oss. Men nästan.

9 kommentarer:

  1. Vad härligt ni verkar ha haft det!
    Och du är väl en rutinerad campare med ditt scout-förflutna ;-)!
    /Simon

    SvaraRadera
  2. Oj, jag hade visst glömt att jag scoutat. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi lärde oss... Men det var inget märke som inkluderade tre barn och två hundar. Det vet jag. Ett sådant märke skulle kanske behövas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Nä, nåt sånt märke fanns nog inte även om det hade varit bra...
      Och efter vårt läger i Mariedamm la dom ju ner vår scoutavdelning, stackars Lennart orkade inte med att åka på läger med oss fler gånger, haha...
      Det var tider det...

      Och nu har jag varit i England igen...
      Kolla bloggen "http://lundin72.blogspot.se/".
      Hade inte ditt nummer, så jag kunde ju inte ringa innan ;-)

      Radera
    3. Jag har ett ganska vagt minne från läger. Finns det någon pinsam bild från dom dagarna?

      Radera
  3. Säkert glömmer ingen av er äventyret - campingsemestern 2012 i första taget! Sådana äventyr mår man riktigt bra av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA, det gör man! Man måste också vila en vecka efter.

      Radera
  4. Hej. Vi tankte titta förbi hos er idag så jag letar febrilt efter ditt mobilnr men hittar bara hemnumret. Kan inte du smsa mig ditt nummer? Kram Ingrid

    SvaraRadera
  5. NU har jag läst detta en gång till och mer i detalj, så nu ska jag skriva en kommentar till själva inlägget :) .
    DU är SÅ rolig! Framför allt SKRIVER du så roligt! Låter som en trevlig camping, TROTS smärre missöden. Jag tycker mest synd om hunden när ni skulle gå 1,5 timme och det var så svårt!! BÅT hem var självklart super!
    Ser fram emot att se om ni verkligen vågar ge er iväg nästa år igen... Kram.

    SvaraRadera