Härom dagen kom brevbäraren gående i ösregnet med vår post på armen. Eftersom jag var på väg ut med bilen "vevade" jag ner rutan och sträckte ut min arm för att ta emot posten. Det har blivit papier mache förklarade han och räckte mig posten varav ett julkort saknade kuvert på ena sidan. Det hade löst upp sig. -Fast det här förstår jag inte, sa jag. Förra veckan hade jag bett den andra brevbäraren att inte vika vår post. Om det inte behövdes. Så lite sur var jag kanske redan innan. Fast nu hade brevbäraren fått nog. Han började vifta med armarna och mena att han var kall, blöt och han frös, och han inte kunde hålla posten torr när det regnade. Jag valde att bemöta det utbrottet med -Oh!
Så skicka inga fina julkort till oss. Inte om det verkar som det regnar den dag som kortet ska delas ut. Skicka heller inga julkort som är större än 17cm, för dom kommer att vikas. Skicka inga julkort som är mindre för att dom kommer också att vikas om dom delas ut samtidigt med ett brev som är mer än 17cm, för då kommer hela rasket vikas. Smått som stort.
God Jul på er!
Nu har du ju fått distans till detta, men FYYY vad dåligt. Inte mest vikandet, tycker jag, utan att posten blir SÅ blöt!! De får väl ha väskor som håller posten TORR. Så får de ta upp breven PRECIS innan de ska i brevlådan och DÅ lär det väl inte hinna bli uppblött! Obegripligt!!
SvaraRadera