måndag 31 december 2012

Fler hundar


Ett nytt år och ett nytt hus. Men först firas jul md släkten och vi hinner med ett par rundor till puben. Men inte utan att vi gått en lång promenad. Och för vissa var promenaden på juldagen längre än andra. Särskilt för dom som bara var 4 år. Vi hade tänkt gå in och få något att dricka eftersom det förmodligen skulle vara fullbokat, men vi lyckades få ett bord i baren och plötsligt satt vi där med våra gummistövlar bland alla finklädda och åt julmiddag.


I baren får man har gummistövlar och hundar. Våra hundar låg i bilen. Man riktigt ser hur två små råtthundar passar in i vår familj!


Fast innan vi kom så långt som till själva julfirandet så hade vi blivit inbjudna till våra grannar på en Christmas drink. Jag ville gärna också hälsa på Auntie J, i Petworth så jag tänkte klämma in en tur dit innan klockan 19. 
Hade det inte varit för att jag på tillbakavägen hittade ännu en hund så hade 45-minutersresan gått på 45 minuter. Det är väl märkligt vad jag ska hitta hundar hela tiden! Den här lilla raringen sprang omkring lite hur som helst i mörkret och rätt som det var gick den framför bilen. Jag stannade för att se vart den tagit vägen och när jag öppnade bildörren så hade hunden gått runt bakifrån och hoppade entusiastiskt in utan att jag hann förstå vad som hänt. Jaha. Jaha, igen. Ännu en hund. Den stank! Och jag hade inte tid.



Jag fick tag i ägaren som undrade om jag kunde köra hem hunden till henne. Det kunde jag verkligen inte! Jag kunde möta henne på den plats jag hittade till. Hon kom dit. En äldre dam med käpp. Jag sa att hennes hund luktade lite. - Oh, that's because he has been with the piggies!


- Naughty dog, sa damen och försvann.





måndag 17 december 2012

Post

-Varför äter vi bara smörgåsar hela tiden, skriker Oliver där han står på huvudet i sängen.

Härom dagen kom brevbäraren gående i ösregnet med vår post på armen. Eftersom jag var på väg ut med bilen "vevade" jag ner rutan och sträckte ut min arm för att ta emot posten. Det har blivit papier mache förklarade han och räckte mig posten varav ett julkort saknade kuvert på ena sidan. Det hade löst upp sig. -Fast det här förstår jag inte, sa jag. Förra veckan hade jag bett den andra brevbäraren att inte vika vår post. Om det inte behövdes. Så lite sur var jag kanske redan innan. Fast nu hade brevbäraren fått nog. Han började vifta med armarna och mena att han var kall, blöt och han frös, och han inte kunde hålla posten torr när det regnade. Jag valde att bemöta det utbrottet med -Oh!

Så skicka inga fina julkort till oss. Inte om det verkar som det regnar den dag som kortet ska delas ut. Skicka heller inga julkort som är större än 17cm, för dom kommer att vikas. Skicka inga julkort som är mindre för att dom kommer också att vikas om dom delas ut samtidigt med ett brev som är mer än 17cm, för då kommer hela rasket vikas. Smått som stort.

God Jul på er!






söndag 16 december 2012

Black Heath, December









Konsert

Ibland (läs ofta) vill jag så gärna värma upp mig med ett bad, och har då något litet barn badat så tar jag deras vatten. För det finns inte mer. Inte på fem, sex timmar i alla fall. Fast det slår aldrig fel. Det är för kallt. Och när man väl ligger i så gäller det att bestämma sig för om det är bättre att ligga kvar och småfrysa, eller om man ska gå upp och det i så fall blir fryskallt.




Igår kom Ina hem med Pad Thai - en tygelefant från Thailand. Miss N köpte honom där och tog honom med till England. Nu turas barnen i klassen om att ta hem honom och skriva dagbok om hans upplevelser. Det blir ett utmärkt tillfälle för den som vill läsa dagboken att få reda på hur dom andra familjerna lever. Vissa äter på stor hamburgerkedja oftare än andra, så här gäller att fylla Pad Thais dagar med fantastiska upplevelser och ekologisk, näringsriktig mat med högt fiberinnehåll. Han har hittills klätt julgranen med lampor, och varit på rockkonsert där han fick ha öronproppar.




I måndags kom det upp en skylt på vår husuthyrningskylt som sa att huset nu var uthyrt. Jag hade nog förväntat mig att någon skulle meddela oss. På ett annat sätt. 



onsdag 5 december 2012

Gissa maten

Vad är det vi äter? Sa barnen. Gissa sa jag.

-Beef?
-Chicken?
-Pork?

-Nä, men det är fågel.

-Robin?
-Svan?
-Black bird?

Kan den flyga? Nja, sa jag. Man ser den sällan flyga...

-Påfågel?
-Eagle? (lite osäker på grundkunskaperna här)
-Struts?
-And?

Vad gör den? Ja, det vet jag inte riktigt, sa jag.
Ah! Turkey...

Med tanke på att skivorna var cirka 15 centimeter stora så ställer jag mig lite undrande till Rödhaken.