Just nu är det inte mycket som går min väg. Den dåliga karman från hemresan från Sverige sitter i. Diamantbollen ska delas ut på måndag. Det är alltid lite nervöst dagarna det ska graveras eftersom det alltid är knappt med tid från det att man vet vem som ska få priset, tills dess att det delas ut.
Den här gången strulade det. Det var pressad stämning i rummet (bland mig och hundarna) när filmen skulle sättas på för sandblästring. Pressat. Nervöst. Lite darriga händer. Det får inte bli fel. Då är det kört. Men då! En liten knackning på dörren. Precis vad jag behöver. Jehovas vittnen. Det kanske var ett tecken så här i efterhand. Nästa gång ber jag dem komma in, sätter på lite te, så kan vi gå igenom Bibeln.
Nu är glaset på väg till Sverige.
Och så är lopporna tillbaka.
Eftersom dom heter Jehovas vittnen måste det ju innebära att ett brott har begåtts?
SvaraRaderaÅh, inte igen...
SvaraRaderaNär jag var barn kom Jehovas vittnen ALLTID och ringde på precis då vi satt oss till bords för söndagsmiddag, oavsett vid vilken tid vi åt. Dom gav sig inte utan fortsatte ringa tills någon öppnade. Sedan gick det inte att få iväg dem så middagen hann kallna varje söndag. Vi blev tvungna att börja med en ny rutin; att plocka ur ringklockans batteri varje söndagsförmiddag.
SvaraRaderaKanske därför man inte är särskilt religiös?
Skönt att glaset är på väg!
I kväll skall vi kolla på när Diamantbollen delas ut. Det är på TV4, så ni kan väl inte se det.
SvaraRaderaJag spelade in utdelningen av Diamantbollen med en digitalkamera från vår TV och har lagt filerna på Dropbox.
SvaraRaderaHej! Ja, jag är efter med allting i mitt liv just nu... Ser att det händer grejer hos er också. Läste om er hemresa för rätt länge sedan men hann inte kommentera då.
SvaraRaderaSå fint detta ser ut! Vad duktig du är! Kan du inte visa en bild på den färdiga diamantbollen så jag ser ännu bättre? Eller får jag googla den :) . KRAM.