Ikeabokhyllor

När dom kom för att lämna hyllorna frågade jag om dom pratade någon svenska. - No. Why should I? sa killen. Jag bara undrade sa jag.

- Men det blir ett fint elände... försökte Ina lite uppmuntrande. Ja, tack sa jag och pustade ut, långt ifrån färdig. Jag funderar på hur mycket svordomarna kostar. Är det värt dom kronor man sparar i utbyte mot svordomar och klämskador? Och slutändan är det aldrig tillräckligt stabilt för det ska hålla i mer än tre år. Det passar kanske lagom med tiden vi bor här. Då kan möbeln stå kvar så slipper vi montera ner den. Montera ner måste vi för den går definitivt inte ut genom dörren i ett stycke. Lättare är kanske att spränga runt om.

Och om det är någon som har synpunkter på byggteknik så är det för att rummet inte är större än hyllan är bred. Så att följa den där illustrationen i bygginstruktionen med två lyckliga personer som bygger en hylla liggandes på golvet är uteslutet. Hyllan är nu någolunda färdig och rummet fungerar hundra gånger bättre. Oliver avslutade med att erbjuda en kram. Det var för att jag nog behövde en.

I början av veckan gjorde jag det jag gör helst - fotograferar hundarna på Sun Valley. Det hade kommit in åtta nya hundar som behövde hem.