Ciao.

Vår (min och barnens) fisk - Blue Peter

Johan föreslog att min hjärna är för stor. ?  Jag har haft ont i huvudet i två dagar och har så lite till och från. Johans kollega hade gått med sin fru till doktorn härom dan eftersom hon lider av migrän. Hennes huvud hade röntkats och det visade sig att hennes hjärna var för stor för själva skallen. Jag tycker det verkar som en ytterst rimlig förklaring. Det är säkert det jag också drabbats av. Vi funderade på om man inte kunde plocka ut en bit av hjärnan så att det blev lite mer rymligt. En slags operation som legat nere ett antal år nu, men som skulle kunna återupptas antar jag. Bara att nu skulle man kunna plocka lite av den del som inte används.

Jag har den italienska hantverkaren här också. Han fixar det som behöver fixas. Det kommer att ta tid. Mellan momenten drar han fingrarna genom sitt hår... Men han gör i alla fall iordning ytterdörren. Det stinker träfyll. Hur kan det stinka? Trä. Det gör inte underverk på huvudvärken.

There's nothing right on the left side of the brain and there's nohing left on the right side of the brain!

 Arrivederci!

Conservatory

En valgubbe dök upp. Eftersom vi har mönstrat glas i ytterdörren kunde jag se honom genom dörren. Tydligt var att han inte kunde se mig från utsidan, för då hade han nog inte övat på att le. Det såg ut som en vakthund på andra sidan. Jag blev osäker på om jag skulle öppna. Men det gjorde jag. Mannen presenterade sig och berättade om arbetet Conservatives gjorde för oss. Mer än en gång sa han att dom inte var perfekta, men att dom gjorde sitt bästa. Så det verkar ju övertygande.

Vill man bli en poppis mamma så ger man barnen kladdkaka straxt före läggdax. Mycket bättre än saga tydligen, och jag är värdens bästa mamma. Ibland gör man rätt tydligen. Fel blir det däremot när man stoppar in kladdkakan i ugnen igen för att ge den fem minuter till. Jag tyckte att den var lite väl kladdig. Men si det går tydligen inte för sig. Den blev lite för mörk i kanten av den utökade tillagningen.

Ingrid - Ha överseende. Jag gjorde den för att du skulle komma hit, och lät till och med barnen godkänna den. Det gjorde dom visserligen, det var jag som tyckte att kakan skulle må bra av en extra sväng i ugnen.

Det som jag undrat över en tid är varför det är så mycket smala människor i gymmet. Självklart, för att dom tränar, skulle man kunna säga. Men det kan ju inte stämma helt. Det finns ju en massa överviktiga, inkluderat mig själv, som börjar som överviktiga, men som av allt tränande blir smala. Dit har jag dock ännu inte kommit. Men några överviktiga syns liksom inte till. Kanske är det så att man tränar på hemlig lokal först, och sedan kliver in i gymmet? Ja, jag vet inte.

P.S. Nu det friat. Vi gifter oss till sensommaren.

Ingen vinst.

Vi vann tyvärr inte! Vilken besvikelse. Och vi som börjat planera. Så vi fick äta toast idag också. Men solen sken och det blev en ok dag ändå. Strada på kvällen.

Guilty dog!

Leon tillbaka

Nu är volymen på max igen. Leon är tillbaks. Nu är allt som det ska. Lite hemlängtan hade han haft, och hade jag kommit dit på tredje dagen så hade han velat åka hem. Men det hade varit kul också. Riktigt roliga och utmanande aktiviteter. Jag tror Leons lärare kunde klarat sig utan vissa utmaningar.

Varje dag fick vi en lägesrapport från läraren. Enormt underhållande! Han gav rapport för båda femteklasserna. Andra dagen hade en grupp barn väckt honom klockan 05.00. Då hade dom blivit tillbakaskickade till en mer lämplig tid. Det blev 05.30...! Det var Leon som vaknat först. Ganska snart därefter vaknade hans fem kamrater i rummet och de gick upp för att börja dagen. Lägesrapporten varade ca en minut så det här blev lite av en huvudnyhet...

Nästa meddelande handlade bla om dagens citat sagt i ledet:
- Why are you walking so slowly?
- Because I accidentally tied my shoe laces together. (Även det inlägget var Leon skyldig till)

Idag kan man alltså vinna högsta lotterivinsten. 117 000 000 pund ligger i potten. Vi hade klockan 19.00 inte köpt någon lott, så när Johan kom in genom dörren från jobbet gick han till datorn för att köpa en. Det gick inte eftersom förmodligen någon mer än vi tänkte göra ett sistaminutenköp. Han fick helt enkelt hoppa in i bilen och åka till bensinmacken.

Vi börjar planera för vinst. Olli övar poser samt segerdans för tidningen som kommer för att ta bilder. På listan över saker vi köper är: en flygplats, en helikopter, en iPhone (Ina och Leon), slott (Ina) och en liten svävare som man kunde leka med (Leon). Fler önskningar finns på listan. Jag skulle köpa ett hus där barnen kan öppna dörren och vandra iväg. Och så skulle jag köpa två lamm. Leon frågade om han skulle få klappa dem. Det skulle han få.

Med solsken i blick

Idag gick vi till skolan igen. Det är varmt nu. Men inte så varmt så att man i vår familj får ha sommarklänning på sig. Inte ens Johan. Men det är vår familj det. Vi ska alltid vara lite anorlunda. Ina får ha kjol och strumpbyxor. Så långt kan jag ändå sträcka mig.

Mellanmål på studsmattan. Här är jag helst. Det här gör jag helst. Är hemma och gör ingenting. Förutom äter pizza på studsmattan.

Pizzan var igår. Idag är det nån form av stek till kvällsmat. 

Jag börjar vänja mig. Ugnen har jag vant mig vid sedan länge. Det där med gradantal är verkligen överskattat. Har man inga markeringar på ugnen så får man gissa. Man sätter ugnen på varmt eller jättevarmt och beroende på vad det är som går in, så är det inne en lång eller kort stund. Jag tittar inte på klockan. Nu har jag en stek i ugnen. Den ser färdig ut så då gissar jag att den är klar och ska tas ut.


Idag var det sjutton grader och varmare i solen. Vi bestämde att det var hög tid för sådd. Jordgubbsplantor i större krukor, bönor och tomat skulle sås. Barn och jord är en fin kombination!

Förresten är tjuven fast. Inte för att dom tjuvade något från vårt hem, utan bara demolerade delar av utsidan. Grannens hem gick det ju sämre för. Men det var i september vi hade inbrottsförsöket. Idag fick vi brev från polisen som förklarade att tjuven nu var fast och fängslad till 2012. Jag gissar att det inte bara var för försöket på vårt hus. Vi fick till och med för och efternamn på personen. Svensk som jag är väljer jag att inte lägga ut det här. Men frestad.

Det var fler som gillade att göra näst intill ingenting. 

Skolresa för 5D

Ben och Leon har valt varandra som kompis att dela stuga med.

Nu har dom väntat färdigt. Det gick långsamt på slutet. Men idag var det äntligen dax att ta med den superstora väskan. Om någon saknar något så har Leon att dela med sig i sin väska. Eller så är det så att han har packat rätt, och då undrar jag hur en del ska klara sig. Det var inte alla som tagit den stora väskan till femdagarsturen. Dom ska ha fyra aktiviteter om dagen. Inomhus, och utomhus. Buffé när det är matdax, och sex barn i varje stuga. Det kommer nog vara trötta barn vi får tillbaka.

Leon åker med Mrs E. Så hämtar jag honom på fredag.

Jag kommer tänka på Leon varje dag och hela tiden. Får nog försöka hitta på något för att tänka på något annat. Hur ska det gå när dom flyttar hemifrån? Tur att vi bor i landet där barnen flyttar vid 35 års ålder. Undrans om vi vill det...?

God morgon!

Dricker livsnödvändigt kaffe. Hade jag mumifierats och lagts i en pyramid så hade jag behövt kaffe vid min sida.

Idag blir en fin lördag!

Jag tyckte Leon kunde ha sockar på sig för att det var kallt på golvet. Självklart finns det anledning att överdriva.

Ikeabokhyllor

När dom kom för att lämna hyllorna frågade jag om dom pratade någon svenska. - No. Why should I? sa killen. Jag bara undrade sa jag.

- Men det blir ett fint elände... försökte Ina lite uppmuntrande. Ja, tack sa jag och pustade ut, långt ifrån färdig. Jag funderar på hur mycket svordomarna kostar. Är det värt dom kronor man sparar i utbyte mot svordomar och klämskador? Och slutändan är det aldrig tillräckligt stabilt för det ska hålla i mer än tre år. Det passar kanske lagom med tiden vi bor här. Då kan möbeln stå kvar så slipper vi montera ner den. Montera ner måste vi för den går definitivt inte ut genom dörren i ett stycke. Lättare är kanske att spränga runt om.

Och om det är någon som har synpunkter på byggteknik så är det för att rummet inte är större än hyllan är bred. Så att följa den där illustrationen i bygginstruktionen med två lyckliga personer som bygger en hylla liggandes på golvet är uteslutet. Hyllan är nu någolunda färdig och rummet fungerar hundra gånger bättre. Oliver avslutade med att erbjuda en kram. Det var för att jag nog behövde en.

I början av veckan gjorde jag det jag gör helst - fotograferar hundarna på Sun Valley. Det hade kommit in åtta nya hundar som behövde hem.

Lite vatten

På väg att lämna barnen i skolan. Det där vita framför den oranga maskinen är alltså vattnet som sprutar ut. Eftersom jag står i en uppförsbacke så ser man inte sjön som bildats och som jag åkte igenom. Jeepen klarar det fint. Hade kunnat åka lite fram och tillbaka. Övriga resenärer såg inte fullt så muntra ut. Själv passade jag på att fota lite när jag nu ändå inte kom någonstans. Visste inte om det kunde uppfattas som provocerande, så jag nöjde mig med en bild och hoppades på det bästa.

Trasig vattenledning

Och hade det nu inte varit för att jag redan gjort ett och annat idag, så hade jag tagit på mig gummistövlar och tagit en bild av vattenledningen som brustit längre upp i backen. En fontän under asfalten... Det väller ut vatten och någon har nu ställt en liten kon utifall att man skulle missta sig och klafsa ner i sjön, eller floden som bildats.

Jag tog i alla fall mitt ansvar och anmälde lekaget. En mild röst svarar att dom redan fått en anmälan om det och att dom ska se till det. Innom tre dagar! Vatten forsar ut och har gjort så sedan åtminstone klockan tre på eftermiddagen när jag åkte för att hämta barnen. Nu är klockan 21.42. Men dom ska vänta upp till tre dagar... 

Härligt!

Frukt och mandel

En fullsmockad dag. Ibland är det ändå imponerande hur man får gjort så många saker på en dag. Först var jag i Leon och Inas skola för att se vad international week var. Det handlar om Kina hela veckan. Barnen är indelade i grupper med treor, fyror, femmor och sexor blandat, och så har dom tre aktiviteter om dan.

Dom bygger drakar, ser på kinesiska dansare, spelar kinesisk musik, provar te, målar porslin och en massa annat. Efter två timmar var jag dödstrött. Skola är inte för vuxna. Tonläget från lärare är i en allt för hög tonart för min smak och hörsel.

Sedan har fyndat på GAP, handlat mat (totalt ointressant), efter skolan åkt till gymnastik med Ina i nästnästa stad och sedan avslutat med två utvecklingssamtal. Inas lärare får MVG för information på kortast tid. Och inte en grej missar hon. Vad vi vet. Det känns i alla fall som om det liksom inte finns något att undra över eller tillägga. 10 min prick! Det går verkligen jättebra i skolan för både Leon och Ina.

Bäst av allt är rektorn som hälsar föräldrarna välkomna och frågar om man vill ha kaffe eller te. Och jag tackar som vanligt ja till en kopp kaffe. 

Nu skulle jag gott kunna äta 200g Marabou frukt och mandel.

Ett av Inas arbeten:

Ett av Leons arbeten:

På Leons papper står det längst till vänster: Born, learn to walk, first birthday....... moved to England, started in Bushy Hill, my birthday.

Hans lärare skriver med rött: Anything important happen here?

Finfint!

Ännu en finfin dag. Vädermässigt alltså. Egentligen annars också. Solen sken och det var varmt redan på morgonen. Sådär ångande i luften. - Lite Afrika, sa jag till en av dem jag gick med. Det visste hon inte om hon kunde hålla med om. Fast så ändrade hon sig när hon kom runt hörnan och där stod två kraftiga svarta kvinnor i skynken och pratade. Märkligt. Dom stod där i villaområdet som var i stort sett folktomt. Det märkliga var väl att kvinnorna såg ut som om någon placerat dem där. Dom var liksom inte på väg någonstans.

Jag åkte ner till stan och det var varmt. Affärerna höll på att öppna och folk småsprang med coffee to go i handen. Blomsterhandlaren höll på att ställa sina blommor på plats. Fiint. Här tycker jag om att vara.

Nya promenadstråket fungerar också fint.

Hjälp!

Hjälp! Jag har blivit min mamma. Min mammas ord kommer ur min mun. Deja vue! När jag rättar barnen eller ber dem om hjälp. Frågan, hotet och mutan upprepar sig. Oliver kom upp ur badet fortfarande med choklad på kinden.

-Har du lyckats bada och inte tvätta ansiktet? 

Red Nose Day blev en bra dag för Leon och Ina. Ina klädde sig i rött. Leon klädde sig i school uniform. Och varför? Varför klä sig i skoluniform när alla andra går i valfri Mufti? Ja, säg det. Kanske bara därför.

Vi har tidigare sagt att vi ska välja en ny restaurang varje gång vi går ut och äter. Det går väl sådär. Men igår lyckades vi prova restaurangen vi alltid gått förbi - Shardana. Man ska inte låta sig luras av inredningen även om det ofta är den som blir det avgörande när man ser ett nytt ställe. Nu var det inredning från 80-talet. Italien och 80-tal. Det blev en lyckad kombination!

                            

Det kostar

Det är meningslöst att gå in i ett memoryspel och hoppas vinna mot en femåring.

Leon och Ina berättar att man ska lämna shu i pant mot en penna i skolan. Det fattade Leon överhuvutaget inte vad det var för något. Tills han såg bordet med skor. En penna - en shoe. En penna och ett suddi - två shoes. Osv. Vet inte hur långt de går... Men det är ett effektiv sätt att få tillbaka saker som lånas ut.

Imorgon har Leon och Inas skola Red Nose Day. Då går barnen i röd mufti. Det kostar ett pund. Två pund imorgon alltså. Nästa vecka har dom international week. Då vill de gärna ha ett pund om dagen per barn. Tio pund alltså. Det är valfritt. Veckan efter åker Leon fem dagar till PGL på skolresa. För den betalar vi 239 pund. Ina åker på måndagen samma vecka med skolan till Wisley garden. Det kostar också nåt. Orkar inte tänka ut vad. Man kan konstatera att det behövs många pengar. Samtidigt blir skolan väldigt rolig.

På skolan har man kunnat köpa röda skumgumminäsor. Igår kom Ina hem och sa att dom hade runnit ut (They had run out) :)

Besök i kyrkan

Jag följde med Olivers klass till kyrkan som ligger 3 minuters gångväg för en vuxen, och 23 minuter för en klass med 5-6åringar. Det var roligt. Oliver var väl förberedd och talade om för mig att det var Father Chris vi skulle träffa. Inte Father Christmas!

Barnen delades in i små grupper och jag hade ansvar för 6 små barn som hade mycket att berätta om alla de känt och som nu var döda. Barnen fick rita utanför kyrkan. Inne i kyrkan träffade de Father Chris som fick svara på en massa frågor. Mer eller mindre kluriga. Som tex: How was I made?

Idag var det pancake day. Då gör jag så klart pannkakor :)

10°C 

Vår!

Solen sken på oss igår. Det blev dessutom en enda lång lunch- och fikadag. Först var flickorna (mina lunchgäster) här. Efter skolan åkte vi till Olivers klasskamrat som bor i nästa kvarter. Leon och Ina följde också med. Så sex barn hoppade på studsmattan, och när dom tröttnat på det spelade dom fotboll. Alla var verkligen jätteglada. Ett fint gäng. Lite fler sådana dagar skulle sitta fint. 

Dagen efter

Här är Sams - min morbrors hus - där vi var på fest igår. En projektor dekorerade huset blått med röda och gröna prickar som simmade omkring på husväggarna. Enormt festligt! Huset såg magiskt ut.

Vansinnigt bakfull var jag idag. Och det utan en droppe alkohol. Jag kan lite av varje. Men är man inte van att vara vaken längre är 22.12, så blir man så gott som bakfull om man går och lägger sig 01.30 för att sedan gå upp 07.30 för att lufta hundarna.

Kalas och kalas

Vårt hem behövde få undanplockat. Barnen blev genast jättegoda vänner och började leka en fin lek. En sådan lek vill man inte förstöra. Som dom vet.

Det står saker i alla hörn. Dom flyttar vi på och ställer på nya platser. Någon galning har satt i nån slags doftpatron i dammsugaren, så nu luktar det offenlig toalett i huset.

Idag ska vi på kalajs. Femtioårskalajs hos min morbror på sydkusten. Barnen får vara hos snälla Herr och Fru E. Problemet när man inte går på fest allt för ofta är att man inte kan hålla sig vaken allt för länge. Hoppas kunna hålla en stund. Men min inbyggda mat och sovklocka väcker mig klockan 07.00 även på en lördag. Då vaknar jag alltså. Inte äter.

Tyckte nog att kortet passade till presenten om inte annat.

Ok. Inte enormt originell 50års present, men fint tycker jag. Skulle själv gärna ha ett, två eller flera olivträd i kruka utanför huset. Himla stiligt! Det är ju inte länge tills jag fyller 40:)

Ina ska först på kalas hos en klasskompis. Ett beadoirkalas. Nytt för oss. Verkar enormt kul. Jag ville mer än gärna stanna när jag såg pärlbordet som var förberett. Nåja. Nu var det Ina som var bjuden. Inte jag. Kanske har jag redan planerat tema och present till min egen födelsedag nästa år?

Förresten mamma och pappa... Felix säger att han inte brukar få så där torra kulor. Har ni mutat honom? 

Meddelande

Meddelandet börjar nere i vänster hörn. "Yoo a not alawd to go in mi bedrum ses Oliver".

Fullständigt underbart!!! Jag har aldrig sett honom skriva något tidigare, och så kom det här idag.

Det är alltså en liten kille på fem år som i september inte pratade engelska och heller inte kunde skriva eller läsa. Han kunde inte heller alfabetet då. Det gick fort tycker jag.

Felix och Oliver ligger i varmluften. Felix låg där först. Han gillar varmt.