Jag måste erkänna att det är inte så där lätt att få kontakt med vårt nya folk. Det går ganska utmärkt att prata en liten stund i affären eller på skolan men sedan är det ofta stopp. Å andra sidan förväntar jag mig väl inte att bli hembjuden till någon jag pratar med i affären. Och inte vill jag väl det. Och inte ligger det väl heller på dem att bjuda mig eller oss, det kan vi ju också göra. Men det skyndar långsamt för att använda ett uttryck jag inte gillar.
Nu vet jag inte vad hela den inledningen egentligen sa. Kanske bara att jag inte lärt känna så många engelsmän. Det gör inget. Vi har massor av tid till det. Hur som helst blev jag och Mrs E inbjudna på hembakade scones med clotted cream och hallonsylt. Titta bara på porslinet! Underbart och roligt! Det blev en väldigt skrattsam afternoon tea med intruktioner om hur sconen egentligen skulle ätas.
Jag upplever också att engelskmännen är väldigt artiga, men håller distans. Vi har ju tur som automatiskt blir involverade och får kontakter via skolan eftersom alla är i samma situation på en internationell skola.
SvaraRaderaLustigt bara. Det var inte det jag förväntade mig. Kul för er dock. Nu har ni väl inte varit här så länge, men jag tänkte att avigsidan var att folk "kom o gick" lite mer på en internationell skola. Det är inte så säkert att man får behålla sin kompis så länge om det flyttade snart igen. Men det är kanske inget större problem?
SvaraRadera