Jamen nån gång händer det väl alla. Eller nästan alla. Att man krockar. Och fastän det smällde som bara den så var det i knapp styrfart. Metern innan stod jag nämligen stilla. Jag var efter en bil som väntade i korsningen på att köra ut. Så körde han. Trodde jag. Eller rättare sagt så körde han men stannade igen. Inte vet jag varför. Han blev väl osäker... Det är ju så lätt hänt. Han var inte helt positiv till eftermiddagens aktivitet. Och jag önskade väl att helgen börjat bättre.
Ingen var skadad. Fysiskt. Men är det inte fantastiskt att alla dagar bjuder på något nytt? Är det bara i mitt liv som sker så många saker?
J A G B A R A U N D R A R ? ? ? ? ? ? ?
Det var inte läge att fotografera för bloggbilder.
Så jag lånade en bild som liknar på pricken motståndarens bil.
Så skönt att ingen skadades fysiskt i alla fall! Och jag tror att det måste vara slut på oturen nu för dig. Någon annan får ta över.
SvaraRaderaJag har en känsla av att sådana här incidenter händer stup i ett i trafiken och att det ibland är rena turen att man inte råkar värre ut. Som häromkvällen t ex då det plötsligt blev blixthalka då vi var ute och körde. En stor gul buss befann sig i rondellen framför oss. Vi var på väg in och vår bil gled sakta mot bussen. Lars-Gösta lyckades få stopp på bilen i absolut sista stund. Det var dessutom Hampus bil... Usch!
Oj, det var ju bra att ni fick stopp på er bil. Ja, man kan ju välja att rycka på axlarna också, men det skulle bli ett väldans viftande på min axlar har jag en känsla av.
SvaraRaderaMina också, men jag har redan ont i min ena axel.
SvaraRaderaHej, roligt att följa din blogg.
SvaraRaderaCissi, tack!
SvaraRaderavilken otur melly.för många bilar på en liten yta i england plus att trafiktempot är högt uppskruvat tänk på att hålla ett bra avstånd till bilen framför.tur att ingen blev skadad det är det viktigaste.
SvaraRaderaPappa- Det är det som är det lustiga. Här var det inget tempo, inga bilar och ingen stress. Det liksom bara blev...!
SvaraRadera