En vecka

Måndagen började med att Oliver nog var sjuk. Eller så var han inte det. Eller så var han det. Så höll det på hela dagen. Han följde med på Afternoon Tea. Så fick han gå till skolan nästa dag. Man kan ju inte vara hemma bara för att man ser hängig ut. Eller? Ja, jag vet inte. Han har inte varit hundra.

Eftersom jag gärna vill använda inhägnaden uppe på Greyhoundstallet för att kunna släppa Heather, så tänkte jag att jag fick donera något. Ingen njure dock. Men det ska skänkas hit och dit till skolan. Jag blir tokig! Greyhoundstallet däremot kan bara leva vidare om det finns människor som skänker pengar. Några sådana finns inte här med tre barn i skolan, så jag ger lite fotografier av hundarna. Så kan dom använda dem till sin hemsida om de vill.

En av tikarna blev tingad dagen efter bilderna kom ut. Det vore roligt om det berodde på bilderna. För vissa tar det lång tid att få nya hem. Som med den här vita hanen. Han kom från ett annat rescueställe i juni. Honom är det ingen som vill ha för att han är för stor. Men åh, så trevlig! Tur att inte vårt hus är större.

Nu har Oliver små fina vätskefyllda prickar på kroppen. Jag har alltså skickat iväg ett sjukt barn till skolan! Välkommen vattkoppor.

Största nyheten kom på fredagen. Varje termin delas ett Headteachers Award ut. Så på samlingen med över tvåhundra barn fick nio barn komma fram för att ta emot diplom. Ina var en av dem! Hon berättade att det skakade i hennes ben. Leon var en stolt storebror som kom först ut efter skolan. Han var bara tvungen att berätta. Även om det var Inas nyhet.

"for her positivity and willingness to improve"