Hus

Jag vaknar på morgonen och försöker komma på vad det var. Hmm. Vi ska göra något..? Vi ska någonstans..? Nä. Det verkar inte vara något sån't. Nä, just det. Vi åkte och tittade på ett hus igår. Lade ett bud, och fick budet accepterat. Just det. Vi köpte ett hus. Att man inte kommer på det direkt?

Fast nu var det ett tag sedan och vi har nu 3 månader senare skrivit kontrakt.
För först måste man hitta ett hus, och det verkade vi ha gjort. Tack och lov var det ett hus som var 'chain free' - alltså en säljare som inte måste hitta ett hus att flytta till. Hela den här kedjeidén är enormt skrämmande. För har man väl gett sig in i husköpareländet, så verkar det svårt att komma ur om man inte har riktigt mycket is i magen.

Under tiden vi väntar så regnar det

Så här går det till:

1. Först hittar man ett hus man har råd med.

2. Man lägger ett skriftligt bud efter ha blivit godkänd av mäklarens finansiella rådgivare.

3. Budet accepteras.

4 Sedan händer inget.

5. Fortfarande händer inget, och man skriver definitivt inget kontrakt.

6. Man går till banken igen och säger att det nu finns ett fysiskt hus man vill köpa. Innan har man fått ett muntligt lånelöfte.

7. Lånecertifikat kommer och man är igång. Tror man.

8. Man hittar själv advokater som man betalar stora pengar. Osäker på vad de gör förutom att skicka papper till säljarens advokat.

9. Banken har fortfarande inte gett det riktiga huslånet, utan ska själva göra en besiktning på huset innan dom bestämmer sig helt. Vi betalar.

10. Besiktning kommer och går. Köparen får inte vara med. HAHAHAHAAA!

11. Ca 8 veckor efter att vi så kallat köpte ett hus har vi fortfarande inte skrivit under på något köpeavtal. Och då går det snabbt! BLIMEY! Som vi säger här. Men allt är som det ska...

När veckorna gick och vi fortfarande inte hörde av varken mäklare eller advokater bestämde jag mig för att ringa mäklaren och fråga hur det gick.

Han svarade med "they are still very keen".
Eh, WHAT? sa jag.
Eh, sa han.
WHAT DO YOU MEAN??? Vi har lagt ett bud och dom har accepterat och var inte i någon kedja. Så vad F..N menade han. Besiktning var betald och allt var färdigt.
-Ah, oh... Deras hus verkar det inte ha blivit något med, meddelar mäklaren.

Men då var jag redan fly förbannad och hade gapat färdigt i telefonen över hur oseriösa dom var som mäklare, så nu visste jag inte vad jag skulle säga och dom fick fortsätta eventuell diskussion med min husband.

Och tur var väl det för nästa dag fick husbanden föreslå till mäklaren att vi inte ville flytta in samma dag som vi skrev kontrakt, utan bara skriva så att vi kunde säga upp vår hyresbostad eftersom det var två månaders uppsägningstid.

Ah, sa mäklaren. What a great idea!

Pucko! Mäklaren alltså.

Nu är vi dock väldigt glada över vårt nya projekt! Och flyttat har vi gjort förr så det vet vi lite vad det innebär...

Men först firar vi jul med släkten, så här ska pyntas, sys julstrumpor och bakas. Sen packar vi för att flytta in i nya huset den 4 januari. Fem månader efter att vi fått budet accepterat.

...mycket...

Ps. Johan påpekar att det är ungefär hundra punkter jag inte tog upp, men det blir ett tråkigt inlägg. Som om det här var kul...

Kalas - Hotel Transylvania

Kalas är kul! Ina har fyllt tio och det blev biokalas som avslutades hemma hos oss med lite mat.

Eftersom dom såg Hotel Transylvania så kunde jag inte låta bli att fortsätta på samma tema hemma. 

Plättar med sylt, svenska köttbullar och korv. Som Engelskt inslag fanns Jelly och salt&vinägerchips med på bordet. Jelly måste vara den märkligaste föda någonsin. Chipsen vänjer man sig lätt vid...

Vad jag aldrig förstår är varför man städar innan ett kalas. Det är ju det som gör att man blir trött. Ungarna är mest bara gulliga.

Glada barn och trötta föräldrar (vi) tackade för sig tidigare än vanligt på lördagkvällen. 

Lilla snigel

Jag tyckte väl det såg ut som snigelspår lite här och var. Råttor, möss och myror vet jag kan vilja komma in i hus, men sniglar har jag aldrig hört talas om. På bild ser den (jag skulle vilja säga äcklig, men tycker inte om att beskriva djur så) äckligare ut än i verkligheten. Det får nog vara så jag beskriver snigeln på mitt köksgolv ändå.

Det finns alltså in- och utgångar till sniglarna i köket. Förmodligen bakom diskmaskinen och kylskåpet. 

Ålderstecken.

Igår kom Johan till flygplatsen sent på kvällen, och jag gick ut till bilen i den regniga, mörka fredagskvällen för att hämta honom vid tågstationen. Jag tänkte att jag är SÅ glad att jag inte är arton längre och att jag då skulle vara på väg ut för att umgås vid den tiden. 

Nu hade jag velat fram och tillbaka om jag skulle ha pyjamas på mig under kvällen men måste väl ha bestämt mig för att det kanske inte var så jag ville möta bärgningsbilen om jag skulle bli stående halvvägs ner till stan. Och sannolikheten för att det skulle inträffa är väl vid det här laget 50/50.

Inget hände!

Jag har fler ålderstecken. Mina ögonbryn börjar bete sig konstigt. Och det har inte alltid med humöret att göra. Ruskigt. Det finns fler tecken...

Somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på..?

Jo, det gör dom som äger en Jeep. För två veckor sedan kostade hon £900 att reparera, och nu är motorn sprucken. Vi kommer förmodligen låta henne somna in. Men först väntar vi och ser vad det kostar. Vi väntar gärna lääänge av ekonomiska orsaker. Men helst inte allt för länge på grund av allt extrakörande jag måste göra. Som att hämta och lämna Johan i Woking i rusningstrafik. Det är 45 min på morgonen och 45 min på kvällen.

Tänkte att det kanske vore bäst med ett mobilt boende. Av flera orsaker.

Idag har vi repeterat ett par små ramsor jag inte minns om jag skrivit om tidigare. (Det var oliver som friskade upp minnet)

X and Y are sitting in tree, K- I- S- S- I- N- G

X and Y are sitting in a car. Are they kissing? Yes, they are!

First comes the love, then comes the marriage, then comes the baby in the golden carriage.

Idag var det charity cake sale på skolan. Mammor bakar kakor som säljs till förmån för cancer charity Mac Millan. Så på rasten dukas det upp kakor på långa bord, och så får barnen köpa kakor och cupcakes för 20p. Jag har gett upp. Mina barn får 20 pence med sig, men inte mer. Synd om dom barn som inte har en peng med, utan för nöja sig med att titta på när kompisarna smaskar i sig.

Men ska det samlas in pengar till något är engelsmännen bäst i världen. Allt kan man samla in till. Så vill man ha en datorhall till barnen i skolan, så drar man igång en fyrverkerikväll och säljer korv med bröd, hamburgare och läsk till mammor, pappor och släktingar. En toppenkväll, och pengar insamlat.

Nästa vecka får Ina och Olivers skola besök från Norge och Tyskland. Vuxna och barn. Ina är utvald(!)

att fungera som "buddy" och kommer få följa med gästerna till London. En elev från femte och sjätteklasserna blir buddys. Det här med att välja ut, och bli utvald är väl så osvenskt det kan bli. Och lite svårt att förhålla sig till.

Samtidigt är vi glada för att vårt barn känner sig stolt och vill gärna göra ett så bra jobb som möjligt. Det som gör att det fungerar är väl att det hela tiden är barn som blir utvalda, och dom flesta har kanske varit utvalda för en schacktävling, mattetävling, idrottsdag eller något annat. Och visst finns det en risk att något barn aldrig blir vald. Ja, jag vet inte vad man ska säga om det. Kanske att det riktiga livet presenteras lite tidigare här. 

Hampton Court Palace

Vi satte oss i bilen för att dom yngre familjemedlemmarna behövde komma ut och springa av sig. Hundarna behövde också springa av sig. Så dom fick också följa med. Väl ute i bilen bestämde vi oss för att åka till ett ställe som ligger 10 minuter hemifrån. På väg dit såg vi skyltar mot Hampton Court Palace. Vi ombestämde oss och körde dit istället. Kanske kunde hundar få följa med..?

Det fick dom inte. Det visste vi kanske egentligen. Det var inte mer än 30 minuter hem, så jag bestämde mig för att släppa av familjen, rasta hundarna bredvid Themsen, och sedan köra hem hundarna. Så det gjorde jag.

En timma senare var jag tillbaka på slottet - Henry VIII's slott.

Ok. Det var lite svårt att välja ut några få bilder. Så det blev lite fler.

Nu dax att ta ett bad, och sedan godnatt.

Nytt skolår

Stora förändringar på skolfronten. Det var kanske lite jobbigare än väntat att börja ny skola för Leon... och mig...
Eftersom man är så många på skolan måste man hålla enkelriktat i korridorerna. Alltså. Går man av misstag förbi sitt klassrum, så måste man gå runt hela byggnaden eller gå ut, för att komma tillbaka igen. Nervöst med mycket regler, men när dom väl är på plats så verkar barnen att trivas. 

Ok. Det blev kanske inte riktigt som hos fotografen.

Vi är nu inne på andra skolveckan och jag tror alla tycker det är skönt att veta att det är 6 skolveckor sedan ledigt en vecka. Och så fortsätter det. Nya ämnen och nya läxor. Än så länge hänger jag med i Olivers årskurs.

Nytt för Oliver i år är gångertabellen 1-12, science, Franska och lite annat.

Nytt för Ina i år är gitarrlektioner här hemma eftersom det bara blev så...

Nytt för Leon i år är Latin, Tyska, 100 nya klassrum.

Nu ser vi fram emot våra fina gäster som kommer under hösten! Jag gör ett schema...