fredag 28 september 2012

Somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på..?

Jo, det gör dom som äger en Jeep. För två veckor sedan kostade hon £900 att reparera, och nu är motorn sprucken. Vi kommer förmodligen låta henne somna in. Men först väntar vi och ser vad det kostar. Vi väntar gärna lääänge av ekonomiska orsaker. Men helst inte allt för länge på grund av allt extrakörande jag måste göra. Som att hämta och lämna Johan i Woking i rusningstrafik. Det är 45 min på morgonen och 45 min på kvällen.

Tänkte att det kanske vore bäst med ett mobilt boende. Av flera orsaker.



Idag har vi repeterat ett par små ramsor jag inte minns om jag skrivit om tidigare. (Det var oliver som friskade upp minnet)

X and Y are sitting in tree, K- I- S- S- I- N- G

X and Y are sitting in a car. Are they kissing? Yes, they are!

First comes the love, then comes the marriage, then comes the baby in the golden carriage.


Idag var det charity cake sale på skolan. Mammor bakar kakor som säljs till förmån för cancer charity Mac Millan. Så på rasten dukas det upp kakor på långa bord, och så får barnen köpa kakor och cupcakes för 20p. Jag har gett upp. Mina barn får 20 pence med sig, men inte mer. Synd om dom barn som inte har en peng med, utan för nöja sig med att titta på när kompisarna smaskar i sig.

Men ska det samlas in pengar till något är engelsmännen bäst i världen. Allt kan man samla in till. Så vill man ha en datorhall till barnen i skolan, så drar man igång en fyrverkerikväll och säljer korv med bröd, hamburgare och läsk till mammor, pappor och släktingar. En toppenkväll, och pengar insamlat.



Nästa vecka får Ina och Olivers skola besök från Norge och Tyskland. Vuxna och barn. Ina är utvald(!)
att fungera som "buddy" och kommer få följa med gästerna till London. En elev från femte och sjätteklasserna blir buddys. Det här med att välja ut, och bli utvald är väl så osvenskt det kan bli. Och lite svårt att förhålla sig till.

Samtidigt är vi glada för att vårt barn känner sig stolt och vill gärna göra ett så bra jobb som möjligt. Det som gör att det fungerar är väl att det hela tiden är barn som blir utvalda, och dom flesta har kanske varit utvalda för en schacktävling, mattetävling, idrottsdag eller något annat. Och visst finns det en risk att något barn aldrig blir vald. Ja, jag vet inte vad man ska säga om det. Kanske att det riktiga livet presenteras lite tidigare här. 




4 kommentarer:

  1. Hoppas transportbekymmer löser sig! Fina bilder, varmt ser det också ut, här är det höst...

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅHHH! Bilen är fortfarande på verkstan två veckor senare. Eller är det tre nu???? Men vi kommer att laga den. I Manchester!!!

      Radera
  2. Hej! Jätteintressant inlägg!!!
    Kunde inte sagt det bättre själv, den där veligheten man ständigt kände i England om det var bra eller ej i skolan. Bra för alla eller bara bra för mina barn... Jag UPPLEVDE inte att barnen kände sig mer utanför där än här, men vad vet jag om hur det var under ytan.
    Jobbigt med BILEN!
    Gillar ramsorna!
    Dags att sova! (Känns som om jag skriver det varje gång, ha ha.) Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid. Det blev väldigt bra med besöken från Norge. Oliver var helnöjd när han upptäckte att rektorn var svensk och han kunde prata med henne.

      Radera