Jag har inte sprungit en meter i hela mitt liv. Jag tror det finns dom som gillar att springa, och dom som inte gillar att springa. Bara det att jag använder ordet springa, och inte jogga som det hette förförra året (ja, inte vet jag! Jag gissar!), eller löpa som det tydligen heter nu talar väl för att jag hellre dricker kaffe och beundrar utsikten från kullen bakom vårt hus en soldisig morgon.
Men någon gång ska väl bli den första springturen, och den lyckades sammanfalla med januari månad strax efter nya årets början. Men det är inget nyårslöfte. För dom tror jag inte på.
Jag går ut när det är mörkt. När ingen ser. Inte ens jag själv. Det ökar svårighetsgraden. Men jag ser fram emot min nya goda kondition. Jag håller ett långsamt tempo. Jag håller så långsamt tempo att jag i princip skulle kunna gå rätt fort. Eller normalfort. Emellanåt tänker jag att det är skidor jag åker för jag lyfter inte fötterna från marken mer än så. Englands-skidåkning. Då behövs inte mer snö än vi fått.
Hej! Har precis hittat hit och fått mig mycket trevlig läsning till morgonkaffet! Tack så mycket! Återvänder säkert och läser mer.
SvaraRadera/Marina
Tack! Jag skriver ibland när jag känner att jag behöver. Men inte så mycket som jag gjorde när vi först flyttade till England, för då hände det så mycket så vi knappt hann med! Och det är kanske bra...
SvaraRadera