Vi hade gått in på Östensons livs. Jag har helt klart blivit påverkad av mitt excuse-me-thankyouverymuch-I'm-very-sorry-land. Jag tittar på tjejen i kassan som expedierar en äldre dam. Hon drar varorna över scannern. Pip, pip,pip.
-Ett hundra nittioåtta, säger hon. Jag hörde kanske fel tänker jag. Så är det vår tur. Pip, pip, pip.... lite fler gånger.
-Trehundra tjugo fem, säger hon. -TACK!!!! Skriker jag tillbaka till henne.... eller, nä, det gör jag inte...