Man kommer långt på socker, salt och kaffe. Eller man kommer i alla fall ner till Amsterdam i bil från Guildford. Sedan är det tio timmars körning vidare till vännerna i Danmark, och fyra och en halv timma plus en liten båtresa på fyra timmar. Den hade inte behövt vara fyra timmar, utan skulle först ha varit två. Men för säkerhets skull (kvällen innan avresa) kollade Johan lite på Stenalines danska sajt, och där stod tydligt att just den båten inte tar djur.
Det är något med oss och dom danska färjorna som inte helt kommer överens. Man hade tydligen glömt informera om djur på båten på uk-sajten. Danska kontoret hade stängt. Men som tur var kunde det hela ordnas genom England, och vi blev upgradade, fick en fin ombokbar biljett som egentligen var dyrare, och fick resa två timmar senare på vad som egentligen var en fullbokad färja. Så så fullbokad kan den inte ha varit. Och resan blev längre. Jag hade hellre åkt den kortare resan. Särskilt som det visade sig att Oliver skulle få feber, ont i halsen och senare börja kräkas. Vi satt i djuravdelnngen med ett sjukt barn, två friska barn, en Greyhound och en Pudel. Jag var livrädd att gråhunden skulle äta upp någon av dom andra passagerarna. Eller inte så mycket dem som deras små luddiga Chihuahuas som dom höll krampaktigt i famnen. Vi var omringade. Och det var trångt.
