Me: Hi, it's me!

Man at the garage: Now what?!

Då vet man att det är dags att byta bil.

Sedan var det dags för Surrey County Show. Det blir sista gången. Fast roligt är det trots allt. Där ser man:

 hästar

kor

grisar

gäss

höns

män i tweed

kvinnor i tweed

barn i tweed

gummistövlar

ostar 

bröd

honung

växter

tävlingar i bakning

tävlingar i ägg

tävlingar djuruppfödning

alla slags hästtävlingar

hunddressyr

mm.

mm.

Och som vanligt är det hos getterna jag fastnar. Tur att jag inte bor på en liten gård, för då hade jag nog skaffat ett par getter. Åh, det luktar som på Ls rum... Var det någon som noterade.

 Vi är nu inne på tredje och sista terminen, och i varje termin som är ca 12 veckor är det en veckas ledigt - Half term break. Så nu är det vila och vi åkte till London och Covent Garden och åt pizza och tittade på gratis underhållning tillsammans med kusinerna.

Tapetsering

Idag sken solen och allting blommade. Då såg vi till att höja pulsen lite. Själv var jag nära kollaps. Tapetsera är inget jag skulle vilja göra på heltid. Eller deltid. Nu är den uppe och jag skulle behöva åka på semester till Thailand i två veckor.

And what did you get nicked for?

Jag känner mig som Greta fast utan Hans när jag i vad som känns som evigheter kör över kullar och genom dalar för att komma till vad som kallas en Venue. Låter fint. 40min tog det att köra. 'Kom i tid', stod det på inbjudan som jag betalat ca 1000 kronor för. Men jag ska inte klaga. Det här erbjuds som ett alternativ till prickar i körkortet som i sin tur leder till en högre kostnad i försäkring. Och man får inte köra mot rött även om man inte kör för fort. Ej heller för att dottern brutit armen.
Så jag kom i mycket god tid.

Vi fick kaffe från första sekund, och jag har lärt mig att man kan köra omkring med en herrans massa prickar på körkortet. Det förklarar ju ett o annat...

Richmond Park

Jag har säkert sagt det förr, men det är tur att inte barnens gnäll och bråk hörs på bilderna. Hela vägen runt gnälldes det och retades. Men inte så mycket före glassen som efter. För man kan ju inte få två glassar... Våra barn hördes över hela Richmond Park. Men det tog jag inte bild på.

Så mitt i London ligger parken. Dit åker alla. Alla ska ta mig sjutton cykla sitt fortaste runt, runt, runt. Men om man anstränger sig kan man ta foton utan galna cyklister. Och utan gnälliga ungar.

 Och tittar man riktigt noga ser man att det sitter papegojor i träden och skriker lika högt som våra barn.

Hon föddes i Sverige, och när hon öppnade ögonen var hon i England. Välkommen liten Pelargon!

Massor i trädgården som börjar slå ut. Bråkdelen vet jag vad det är.

Syrén kan jag...

Och så fick vi upp en grind. En vi köksdörren på baksidan, och en ut mot gatan. Det ska vara svårt att bryta sin ut. Och in.

Sparris hunt

-Do you have any tinned asparagus? frågade Johan i fem nattöppna mataffärer klockan 21 en söndagkväll. Jag körde. Johan hoppade in och ut ur bilen. För det är mest mellan fredag kväll och söndag kväll som hunden lyckas norpa åt sig en kycklingklubba. Så medan alla andra som är ute på stan i högklackat och går från bion till puben, så sitter Johan och jag i bilen och letar efter sparris.

Nä. Sparris är tydligen inget dom tror dom ska sälja mycket av i nattbutikerna. Men om dom visste när hundar åt kycklingklubbor, då skulle dom nog ta in det. Och sälja riktigt dyrt.

Jo, du. Det är så himla kul med hund.

Syntest

Det var hög tid för att kolla synen, eftersom det inte gjorts sedan jag var 15 och då fick läsglasögon som ignorerades. Av mig. Tjugosex år senare sitter jag hos optikern och ska svara på några enkla frågor. Det hakade först upp sig på efternamnet som fick flera bokstäver utbytta. Hur det kan hända när man bokstaverar vet jag inte.

Optikern -And what is your occupation at the moment?
Jag - None, at the moment.
Optiker noterar 'mum'.

Jag tänker för mig själv, är det en occupation? Ja, kanske det. Men jag säger till för det känns lite fånigt att  låta det stå så.

- Sorry, I said 'none', and you wrote 'mum'. Och så skrattade jag lite för att lätta upp stämningen eftersom hon tyckte det blev väldigt pinsamt.
-Oh, I'm so sorry, sa hon, strök över 'mum' och skrev 'nun' istället.

När det till slut gick upp för henne vad jag menade fanns det inte mer plats att skriva.