Hus

Jag vaknar på morgonen och försöker komma på vad det var. Hmm. Vi ska göra något..? Vi ska någonstans..? Nä. Det verkar inte vara något sån't. Nä, just det. Vi åkte och tittade på ett hus igår. Lade ett bud, och fick budet accepterat. Just det. Vi köpte ett hus. Att man inte kommer på det direkt?

Fast nu var det ett tag sedan och vi har nu 3 månader senare skrivit kontrakt.
För först måste man hitta ett hus, och det verkade vi ha gjort. Tack och lov var det ett hus som var 'chain free' - alltså en säljare som inte måste hitta ett hus att flytta till. Hela den här kedjeidén är enormt skrämmande. För har man väl gett sig in i husköpareländet, så verkar det svårt att komma ur om man inte har riktigt mycket is i magen.

Under tiden vi väntar så regnar det

Så här går det till:

1. Först hittar man ett hus man har råd med.

2. Man lägger ett skriftligt bud efter ha blivit godkänd av mäklarens finansiella rådgivare.

3. Budet accepteras.

4 Sedan händer inget.

5. Fortfarande händer inget, och man skriver definitivt inget kontrakt.

6. Man går till banken igen och säger att det nu finns ett fysiskt hus man vill köpa. Innan har man fått ett muntligt lånelöfte.

7. Lånecertifikat kommer och man är igång. Tror man.

8. Man hittar själv advokater som man betalar stora pengar. Osäker på vad de gör förutom att skicka papper till säljarens advokat.

9. Banken har fortfarande inte gett det riktiga huslånet, utan ska själva göra en besiktning på huset innan dom bestämmer sig helt. Vi betalar.

10. Besiktning kommer och går. Köparen får inte vara med. HAHAHAHAAA!

11. Ca 8 veckor efter att vi så kallat köpte ett hus har vi fortfarande inte skrivit under på något köpeavtal. Och då går det snabbt! BLIMEY! Som vi säger här. Men allt är som det ska...

När veckorna gick och vi fortfarande inte hörde av varken mäklare eller advokater bestämde jag mig för att ringa mäklaren och fråga hur det gick.

Han svarade med "they are still very keen".
Eh, WHAT? sa jag.
Eh, sa han.
WHAT DO YOU MEAN??? Vi har lagt ett bud och dom har accepterat och var inte i någon kedja. Så vad F..N menade han. Besiktning var betald och allt var färdigt.
-Ah, oh... Deras hus verkar det inte ha blivit något med, meddelar mäklaren.

Men då var jag redan fly förbannad och hade gapat färdigt i telefonen över hur oseriösa dom var som mäklare, så nu visste jag inte vad jag skulle säga och dom fick fortsätta eventuell diskussion med min husband.

Och tur var väl det för nästa dag fick husbanden föreslå till mäklaren att vi inte ville flytta in samma dag som vi skrev kontrakt, utan bara skriva så att vi kunde säga upp vår hyresbostad eftersom det var två månaders uppsägningstid.

Ah, sa mäklaren. What a great idea!

Pucko! Mäklaren alltså.

Nu är vi dock väldigt glada över vårt nya projekt! Och flyttat har vi gjort förr så det vet vi lite vad det innebär...

Men först firar vi jul med släkten, så här ska pyntas, sys julstrumpor och bakas. Sen packar vi för att flytta in i nya huset den 4 januari. Fem månader efter att vi fått budet accepterat.

...mycket...

Ps. Johan påpekar att det är ungefär hundra punkter jag inte tog upp, men det blir ett tråkigt inlägg. Som om det här var kul...