Grattis!

Idag var det grattis till Johan. Presenter på morgonen. Till och med gråhunden reste sig från soffan och gick upp för trappan (fast går gör hon inte, mer som tre språng) och grattade. Festligt med presentpapper. När det var färdiggrattat var det snabba ryck och få iväg barnen till skolan. En vanlig, och två i pyjamas i utbyte mot ett £1 var. Ville man spendera ytterligare pengar så gick det bra att köpa hembakade kakor efter skolan. Allt för Children in need.

I affären finns det julsoppåsar. Kände mig frestad!

På kaffeet var det dammigt i hörnen men det rättfärdigades med att det var en antique warehouse och sålde fantastiskt god mat. Och så växte det ett fikonträd i restaurangen som var ett växthus. Efter flera timmar i butiker åkte vi hem och städade som galningar för att vårt hem skulle visas från sin finaste sida på visningen klockan 16.15. Alltså fick barnen och Johan åka ut och hundarna gå ut i bilen och jag stannade hemma i det harmoniska hemmet som alltid doftar nyponros, och såg avslappnad och casual ut.

-Jag trodde det var Johan, sa Olli när han av misstag följt efter en Asiatisk dam på väg hem från födelsedagsmiddagen. Äntligen fick vi provat Jamie's Italian restaurang. Den ligger mitt i stan, och vi har nog alltid tänkt att vi testar en dag... Så det gjorde vi idag. 

Ofta får restauranger ett hyfsat betyg av mig när man snabbt får beställa av någon som verkar närvarande. Maten kommer fort och sedan händer något. Eller inget. Varför det sedan ska ta så lång tid att får dessertmenyn vet jag inte. Servitören skämtade lite och sa att det skulle dröja lite. Han skulle duka av först. Det skulle han inte ha gjort. Skämtat alltså. För det var inget skämt. Fem minuter efter att han dukat av har det fortfarande inte kommit någon dessertmeny. Vi ber om notan istället. Ja, jag vet inte hur lång tid det ska ta. Men att vänta på menyn tycker jag verkar onödigt.

Så först gick det bra, och sen inte så bra. För en inre diskussion med Jamie själv.

Förresten så var maten god och barnen åt massor.