Bröllop på Alla Hjärtans Dag

Nu har det gått nästan en månad sedan förra blogginlägget. Det måste ha varit enormt ansträngande att gifta sig! Det har nog med åldern att göra. Det har sina fördelar att gifta sig när man är yngre. En av dem är att man är smalare på sin bröllopsbild som man sedan ska titta på resten av livet. Eller, jag hade varit smalare och det hade ju varit roligare att titta på. För mig. Kanske också för andra.

Jag har tänkt på andra fördelar omkring giftermål. En är att det är bra att gifta sig den 14 februari. Då kan man fynda på rean efter jul, och man kommer att kunna slå två flugor i en smäll (for those of you that google translate it does not mean two flies in one smell) genom att firar kärlek en gång om året och på en dag som annonseras mycket och därför är svår att glömma. Jag behöver all hjälp jag kan få.

Drottning övervakar!

Ringbärare var Leon som tog sin uppgift på mycket stort allvar. Efter mycket kontrollerande av våra namn och uppgifter visade det sig att dom ändå lyckats kalla mig Melaine istället för Melanie och därför kommer ingenting bli rätt någonstans, så det måste ändras. Till det behöver vi hitta en engelsman som känt oss i minst två år och som inte är släkt med oss. Det går liksom aldrig bara att få något att bli rätt från början.

Ett glatt gäng på The Onslow Arms. Vårt andra hem.

                             

Bröllopstårta i två våningar av Ina (och lite farfar)

På kvällen åt vi vår bröllopstårta och drack champagne. Gott till kvällsmat!

Krig på Sainsburys

Noterat. Men inte antecknat. Det ska jag göra nu. Åk aldrig och handla på fredagen i löneveckan. Alla niceties är som bortblåsta. Ingen har ögonkontakt eftersom alla vill ha samma parkeringsplats. Bilar står i rader och väntar på att någon ska lämna sin parkeringsficka. Jag väntade. Blinkade. Och väntade artigt på att bilen först skulle lämna parkeringsfickan. Det skulle jag inte ha gjort. Någon annan som råkade köra förbi snodde den. Varför går jag inte ur bilen och säger ifrån? Nä, i stället bara viftar jag med armarna som nån fransman och svär högt inne i bilen.

Ingen hade heller ögonkontakt inne i affären. Runt jul gör man i alla fall ett försök till trevlig stämning.

Så på det franska temat valde jag kvällsmat. Ostfondue, mera ost, oliver, salami och bröd. Näringsriktigt.

Jag ska förresten skita i vad vi äter och hur vi klär oss. Hädan efter ska vi bara äta mat med tillsatser och klä barnen i shorts och kjol. Dom får själva välja vilket. Barnen är ju ändå alltid sjuka. Just nu går Ina på en antibiotikakur för chest infection. Det kan vara lite vad som helst. Inte lunginflammation dock. Det kunde läkaren säga. Däremot vägrade han svara på om det var dåligt att ha gymnastik ute i shorts och t-shirt när det är +2°C. Han reste sig från stolen när jag frågade om hans syn på gympaklädsel när nu barnen konstant var sjuka. - I wouldn't be able to tell you that today, fick jag som svar. Och så fick vi gå ut genom dörren han öppnat.

Bra att kunna

Lärt i skolan, fast förmodligen inte under lektionstid:

Ip dip doo. Doggy made a poo. Who stepped in it, it was you!

Eller,

Ip dip doo. Doggy did a poo. When the movie started, at half past two, everybody farted out goes you!

Man måste ha något som är lite mjukt för Heather att sitta eller ligga på om det ska tränas. För att vara en gammal springare utan grundlydnad är hon väldigt lättlärd.