Vi sitter i köket och minns tillbaka. Förra året vid den här tiden hade vi träff i parken med ettornas klass. Föräldrar, barn, syskon och lärare. Det var vår sista klassträff innan vi skulle flytta.
Vi jämför. Det regnar idag. Vi konstaterar att det inte är någon idé att ta gummistövlar på sig. Det går fint med den lilla skon (eller sandal som Harriet skulle ha kallat det). Det regnar och då är det wet play som gäller. Har jag inte tidigare nämnt att jag först trodde det var något extra speciellt roligt som hände då? Nä, barnen är inomhus. Inne i klassrummet, där dom varit hela dagen. Inne i unkluft och byter baciller med varandra.
I Sverige förra vintern gick jag för att lämna Oliver på dagis. Det var stora drivor på gångbanan som leder fram till dagis. Bara ett spår att gå i. En stig hade bildats av dom som trampat där minuterna innan. Det blåste småspik. Man fick titta till vänster eftersom småspiken kom från höger. Den dagen var det promenaddag. Och är det promenaddag så går man ut oavsett väder. Oavsett om det blåser snöstorm, och småspik. Så små, små barn pulsar i overaller. Dom kan knappt röra sig för det är svårt att gå med overall när man är liten och snön är hög.
Det verkar som ett mellanting passar mig.
Trots småspik och snöstorm är det nog inte så dumt med promenaddagar! Man mår så bra efteråt. Det är synd att man inte upptäckt den möjligheten till välbefinnande i England. Ännu? /Berit
SvaraRadera