Surrey County Show

I kylen luktar det illa. Först trodde jag jag att något möglat. Sedan insåg jag att det var Leons mycket vällagrade getost han köpte igår som luktade.

Äntligen hade vi kommit dit. Till Surrey County Show. Som vi längtat. Jag vet att det inte är alla som skulle längta till en djuruppvisning, men flertalet i vår familj såg fram emot att se kor, hästar, får, grisar och smaska rosa sockservadd. Själv hade jag sett till att jag hade kaffe med mig. Dagen skulle bli perfekt. Det blev den också. Fram tills regnet kom, och det var på eftermiddagen så vi hade ändå hunnit se mycket. Nästa år ska vi tälta vid entrén och se till att ha paraply med.

Det kan kanske tyckas vara orutinerat att inte ha paraply med, men det har faktiskt inte regnat sedan i oktober här... eller när det nu var. Och för den delen var det så varmt på förmiddagen att alla önskat de tagit bikinin på sig. 

Vi hade ändå tillräckligt med - En gammelmormor, två föräldrar (varav jag var den ena), tre barn, två hundar och matsäck till samtliga för en heldag. Paraply hade jag inte utrymme för. Varken fysiskt eller mentalt.

Det fanns bla. många kvinnliga domare i roliga hattar och rosa läppstift. Också på tänderna. Inte alla så klart. Inte alla damer. Heller inte alla tänder.

En liten gris skulle jag också kunna tänka mig. 

En tjur skulle jag klara mig utan, även om dom var jättefina.

Det fanns även en hundutställning. Ina ställde upp med Felix i klassen - Hund med viftigaste svansen. Tyvärr var Felix inte så viftig med lillmatte i ringen och utan stormatte.

Det fanns alla möjliga tokiga klasser att delta i. Själv ställde jag upp i klassen - Lady showing dog. Det var en mycket populär klass och många mer eller mindre ladylike att konkurera med. Jag känner mig stolt över att ta mig till en femteplacering! Man tänker kanske att det inte är så svårt att ställa upp en hund, men det ska gudarna veta att en hund som lärt sig sitta för godis, inte plötsligen står bara för att man säger till den. Jag var alltså väl värd min rosett! Den här meritlistan blir bara längre och längre.