Funny!

En dag på jobbet...

En glädjens dag!

Idag celebrerar vi. Idag är vi lyckliga. Idag är första dagen i nya huset vi tar på oss kläder som inte luktar bacon eller pannkaka. Kanske kommer vi nu få fler vänner. Idag har vi en torktumlare! Och det firar vi med att tvätta och torka allt som går, till drycken gin & tonic. Det är nog egentligen inga problem att hänga tvätt på torkställning ute eller inne. Om man bor i ett varmare land. T.o.m Sverige. För där är det allt som oftast varmt inne. Här torkar inte tvätten på en dag. Eller två. Och ibland inte heller tre om det är jeans eller andra tjockare kläder. Så kläderna får en lite unken lukt och på den lukten hade Johan tröttnat. Så idag firar vi alltså torktumlaren och att Fianne och Noa har kommit för att hälsa på.

Huset håller oss sysselsatta

I morse var det kallt ute. Och inne. Ute var det fem grader. Inne något varmare. Inte mycket. Hade ingen termometer innomhus. Men man vet hur det känns när det är skitkallt! Det fanns ingen värme i elementen när jag kände på dom. Varför? Varför händer det oss? Har vi inte haft tillräckligt med bekymmer och motgångar. Skulle inte livet kunna vara lite smidigt ett litet tag. Nån vecka eller så. Tre dagar?

Efter att jag satt på kaffe, tänt 12 värmeljus, tänt lite gaslågor på spisen och tänt och öppnat ugnen så ringde jag till Sydafrika där hyresvärden bor. Inte helt lätt att lösa dilemmat på det avståndet. Lite olika idé om hur det skulle kunna lösas på bästa sätt. Jag gick in till grannen och hoppades på att han kunde lite om en död display till en värmepanna. Snäll som han är kommer han genast över. Utan strumpor i skorna. Det ångrade han nog. Mirakulöst nog hade displayen valt att börja fungera när vi kom in igen, och det fanns inte så mycket han kunde göra förutom att försöka ställa in ett program för pannan, steppandes fram och tillbaka, från ena foten till den andra på det kalla badrumsgolvet. Men det var inte bara displayen som inte fungerat. Pannan hade slutat fungera och gav ingen värme till elementen. Men nu när grannen gick in i huset så fungerade plötsligt allt igen. Vi får kanske behålla grannen här.

Så det var morgonkvisten!

Klockan 12.20 var det dax för hela familjen Rydoff/Jardevall att gå till tandläkaren. Pressat tidsschema. Alla skulle få tänderna undersökta. Det gick bra! Och det kostade inte mer än 33 pund! För oss alla. Nu skulle man ju ha råd att gå lite oftare. Kanske var det vår vändpunkt? Nä, det tror jag visst inte i ärlighetens namn. Men visst var det väl ett bra pris?

Äntligen!

Äntligen hår under armarna!

Ekorrar

Vi matar ekorrarna. En del försöker utrota dem. Jag tycker dom är trevliga så hos oss får dom mat. Fast det är mycket som välts omkull av ekorrarna eftersom dom börjar bli lite feta o inte så smidiga längre. Krukor välts och går sönder. Så på utsidan hjälper ekorrarna till att hålla antalet prylar 

nere. Vi slår ju sönder saker på insidan. 

I vinter kommer tjocka ekorrar sitta och jäsa och pusta på gräsmattan. Jag föreställer mig ett tunt lager snö och tjocka ekorrar sittandes lite här och var på gräsmattan med en ring runt om sig eftersom dom suttit och jäst så länge att snön smält.

Snacka om starka muskler i baktårna. Det är något för Motus-Salto, gymnastikförening!

Jag tror jag väljer att kalla mitt hem för ett karismatiskt hem. Jag känner någon mer som har ett sådant... Ett sådant hem där det alltid händer en massa och folk springer ut och in och har spännande saker på gång. Intressanta saker ligger framme och man anar nya projekt, och därför inte har tid att plocka undan. Eller så är det så att man tänker att det kommer en mamma/sambo och plockar undan. Ja, jag vet inte! Eller, jo, det vet jag.

Alternativet skulle ju vara att det är jag som är den obotligt röriga och oorganiserade. Att jag aldrig kommer att bli en ordningsam person hur mycket jag än försöker. Det ligger kanske inte i mina gener. Och definitivt inte i någon av dom andra familjemedlemarnas gener. Men det kan ju också vara så att det är jag som är den ordningsamma!

Igår var jag på ett jättetrevlig utvecklingsamtal i Leon och Inas skola. Alla samtalen för hela skolan klarades av på två kvällar. Tre tredjeklasser, två fjärde, två femte och två sjätteklasser. Jag tror visst inte IUP-pärmen finns här. 

Samtalen var i gymnastikhallen och alla lärare satt utplacerade vid små bord. Mitt i salen stod det stolar med ryggarna mot varandra på en lång rad. Där kunde föräldrar sitta och vänta på sin tur. Det var avsatt 10 min för varje elev. Snabbt och effektivt! Kaffe blev man erbjuden och det var riktigt behagligt att sitta med dom andra föräldrarna och vänta på sin tur. Dom var väldigt punktliga så det blev inte mycket väntan. Tänk så mycket tid jag sparat på utvecklingsamtal! Åh andra sidan så konstaterade Inas fröken att vi ju redan pratat endel under terminen. 

Det går tydligen väldigt bra för dom alla tre med skola och språket, så nu kommer vi att koppla av på ett välbehövligt höstlov.

Tur att det är höstlov förresten. Jag ser fortfarande flickor med tunna sommarklänningar och små ankelstrumpor. Vi har nu minusgrader på morgonen och det är minst sagt svalt. Efter höstlovet så är det förbjudet att ha sommarklänning och det står skrivet i föräldramejlet.

Det går åt en massa klistemärken vi lunchen. Själv har jag en annan hållning till mat och hoppas att barnen kan uppskatta maten för det goda smaken och det trevliga sällskapet. Jag lär dem också att det ska gå fort att få mat när man är på restaurang. Annars går man inte tillbaka till den restaurangen igen.

Box for Harvest Festival

Tur att jag har några olika barn så att jag kan få det rätt till slut. Men det blir det vi får se det. I morgon är det Oliver som har sin Harvest Festival och han ska ha en låda med mat med till skolan. Ja, ska och ska. Det är väl frivilligt men precis så frivilligt som man vill för att inte sticka ut. Men jag skickar gärna med en liten skolåda med mat som vi skänker till äldre och behövande. Leon och Inas skola gick inte ut med så mycket information om högtiden, så vi utlänningar tog inte med oss något. Det var det ingen som märkte och mina barn behövde inte skämmas för att dom inget gav. Så nu ger Oliver lite extra. Han kommer behöva en säckakärra för att dra sin låda på. Han vill för den delen inte ge någon låda och är jättearg för att jag ändå tejpar och gör fint. Ina hjälpte till. Så det är lite av ett barns verk. Det är liksom det som är meningen. Att barnen själva gör och ger. Ingen kommer att tro att Oliver gjort sin låda!

Dilemma. Ska lådan ha lock eller inte? Det har jag funderat på under tiden jag låg i det ljumma vattnet i badkaret. Vattnet hade tagit slut igen. Och snål som jag var så valde jag att ligga kvar i vattnet eftersom jag lagt i en badbomb. Obehagligt när man är osäker på om man ligger i vattnet eftersom det har kroppstemperatur. Eller möjligtvis 38 grader. Så Johan fick koka vatten i vattenkokaren och hälla i. Jag tror det gick i 9 liter kokande vatten.

Nu har jag tittat igenom bilderna från Harvest Festival från förra veckan, och dom har visst gjort lite olika. Det beror förmodligen på innehåll. Vi behåller locket på. Lustigt det där - att man aldrig växer ifrån rädslan från att göra fel eller sticka ut allt för mycket. Jag är väl inte jätterädd för att sticka ut, men jag vill inte gärna göra fel för barnens skull. Huvudsaken är ju att man ger till dom som behöver. Så vi väljer att inte sticka ut och ger dem Baked beans. Och lite annat. Egentligen skulle man väl skicka med flaskan whisky som Johan köpte igår. Den hade väl verkligen gjort lite nytta!

Harvest Festival or The Baked Bean Festival

Vid Harvest Festival så sjunger barnen sånger om skörd och lycka och så ägnar man dom som inte har så mycket en tanke och ger dem en burk baked beans. Det är å andra sidan väldigt användbart. Bönor har man till English breakfast med korv och bacon, eller beans and egg, beans and chips, beans and baked potato, beans on toast, beans and gin. 

Litteraturvecka

Hela vecka var temat litteratur och på torsdagen fick barnen klä ut sig till valfri sagofigur. Så jag åkte till tygaffären och köpte Elmotyg. Elmo - Inte att blanda ihop med Emo! Fast det hade väl varit lite lattjo! Så det var till att sy i 100 km/h, eller 100 mph. Och så är det med syningen som med bakningen. Jag klipper lite och så syr jag ihop det och hoppas på det bästa. Jag har det med klädmönster som med bakrecept. Jag får lite andnöd.

Inas klasskamrater - en lila sagoälva och Dorothy ifrån Trollkarlen från OZ.  

Ina gick som kanin i "Ville & Vilda kanin" och Leon som Elmo.

Ina och hennes klasskompis - Huckleberry Finn.

Det har varit en jobbig vecka. Kanske är det nu det blir som jobbigast. Nu börjar barnen förstå engelskan lite mer, och nu tycker de att det är ännu mer som dom inte förstår, och det kan vara svårt att hänga med på lektionerna. Men dom kämpar verkligen. Och jag med. Aldrig har lärarna haft så mycket föräldrakontakt. Men jag försöker hålla mig. 

Ina kämpade extra hårt den här veckan och det kom det bevis på idag. Hon blev Star of the week! För att bli det kan man ha gjort bra ifrån sig på många olika saker. Det kan vara allt från att ha tagit extra hand om en klasskamrat till att gjort sitt skolarbete på bästa sätt. Rektorn har också satt sin underskrift på och det hela är mycket högtidligt.

Det behövdes!

Kontoret flyttar ut.

Är inte säker på om det är bekymmersamt eller bara väldigt soligt.

Och så har Fröken Sandvarg ändrat sig. Hon vill vara en kanin istället. Det går också bra. Ungefär samma konstruktion. Bara längre öron och en liten vit fluffig svans. Då har vi visst redan halva dräkten hemma. Leon däremot vill vara Elmo. Enkelt! Done in a jiffy.

Söndagspromenad

Det tog jädrar i mig inte lång tid innan jag sluter upp med det svenska gänget. Med gummistövlar på fötterna och fika i ryggsäcken traskade vi runt på Newlands Corner med tio andra svensk/engelska familjer. Så skönt att få prata lite svenska. Det trodde jag väl aldrig! Nu skulle det inte förvåna mig om jag sjunger sankta lucia i december.

Smart ledare med flagga. Och det var tur eftersom hela englands befolkning valt att åka dit idag. Man fick slåss på en såklart artigt vis om parkeringsplatserna. 

Leon testar sina för dagen nya gummistövlar. Det var det inte många som trodde! Att man behövde gummistövlar när det var tjugo grader i luften. Men jag har minsann lärt mig från förra helgen när vi slirade omkring i skolskorna och jag sedan fick använda diskborste och en halv tub skokräm för att skorna skulle gå att ha i skolan nästa dag. Det är bara vi som använder skolskorna på fritiden. 

Alla barn skuttar omkring oberörda av eventuella insekter och småkryp som kan finnas i gräset. Alla utom Leon som aktar sig för fästingar som skulle kunna ge Borelia.

Och idag kom visst jag med om än med tokig min. Tack Ina!

Så det var den söndagen. Imorgon ska jag försöka hitta till en tygaffär som säljer imitationspäls. Det är bokvecka nästa vecka och barnen får klä ut sig till valfri sagofigur på torsdag. Ina vill vara vargen från Sandvargen. Den lättaste dräkten att sy! Om hon inte ska vara själva sanden... Det hade varit lättare :)

"If you're looking for sympathy you'll find it between shit and syphilis in the dictionary." — David Sedaris (Barrel Fever: Stories and Essays)

Lördag morgon (gäller även söndag)

Jag vill ha det härligt på lördagmorgonen. Komma ner i det rena, undanplockade köket och antingen börja frukost själv till så att vi kan äta tillsammans, eller att någon, kanske Johan hade gjort frukost. Ja, någon annan hade väl kanske varit olämpligt om man inte menar barnen då. Och så skiner solen in genom föntret och allt är fint.

Istället vaknar jag och går ner till ett kallt och stökigt kök. Disk från igår. Köket skiljer sig för den delen inte från resten av huset vad gäller röran. Barnen är vakna sedan länge och springer omkring och leker roliga lekar. För det får dom tio poäng! Jag vet inte när det är en bra eller lämplig tid att äta frukost på, men kanske någon gång mellan nio och tio? Nu är klockan fem över tio och jag har micrat kaffe från i går och gjort mig två sorgliga smörgåsar och satt mig framför datorn. Det är inte fint och härligt!

Ohlsson och jag.

Ohlsson och jag. Lyssna själva! Visst låter det som om hon sjunger så. Så till den och andra tuffa låtar från Melodifestivalen dansade barnen med sin Nanny som tog sig till final i Nannyintervjun som också inkluderade ett praktiskt test. Dans - fri stil och Wowspel. Att kunna spela World Of Warcraft är ett minimumkrav. Inte verkade hon kräva mycket i lön, utan nöjde sig med några g&t på kvällen varvat med lite storstadshopping om dagarna. Så nu ska vi bara hitta en liten hörna för henne att flytta in i.

Det är tydligen så att varje hemmafru behöver en fru. Någon som tar vid när lasset blir för tungt. Och framför allt en som talar samma språk som hemmafrun!

Och så lite bilder från underbara Shere.