Shingles

Jag ser ut dom ringaren i NotreDame (tecknade versionen), med böldpest. Det kan kanske vara något jag ätit tänkte jag och gick till Apoteket. Jag förklarade på apoteket att jag var allergisk mot lite allt möjligt - äpplen, päron, persikor, katter. Fast dom äter jag inte tillade jag. 'Oh, good,' sa farmaceuten utan att le. Man ska tydligen inte vara allt för rolig när det gäller sjukdomar och medicin.

Jag fick gå till läkaren till slut, och han sa att jag hade bältros.
Hoppas tabletterna verkar fort, för imorgon ska vi titta på åsnor och ostar och bågskytte och hundar som springer fort och lerduveskytte här. Under tiden vi väntar på att ansiktet ändrar tillbaka sig, lägger jag mig på soffan, intar sjukläge och beställer tapas.

Fördelen med en veterinär på landet är att man hinner se mycket gulligt på vägen dit.

Renoveringar

Vad har vi då gjort sista tiden?

För en vecka sedan tänkte jag att det var något som inte stämde med Felix. Han kissade inne och var egentligen hungrig hela tiden. Han drog omkring sin matskål och sa 'ge mig maaaat'. 

Under en veckas tid togs det många blodprov och nu har han fått diagnos Cushings. Medicin resten av livet.

Jag sa till veterinären att jag också var hungrig för det mesta och jag eventuellt kunde ta en tablett. Det var inte ett uppskattat skämt kunde jag se, fast hon gjorde sitt bästa för att dölja sitt missnöje.

Jag har också tittat igenom mina bilder från när vi köpte vårt hus. Vi har visst gjort en hel del. Trappan är i stort sett klar. Jag började dra upp heltäckningsmattan och där under var det klistriga trappsteg av trä. Nu är det slipat, betsat och målat, och kan snart kallas för avslutat projekt. 

Önskar att man kunde kalla köket för avslutat projekt också, och det gör vi nog när kaklet sätts på plats den 1/11.

När man ser mattan i trappan här så ser man hur snabbt det går utför. Mattan var definitivt inte den kulören när jag drog upp den. På dom här mattbilderna hade vi inte ens flyttat in.

Jag letar fram lite bilder på köket före och efter till imorgon.

Science museum

Kom så åker vi in till London, sa vi! 

-Jaaa! Ropade alla barnen i kör. Dom hade längtat efter en utflykt med hela familjen. Eller, nä. Det gjorde dom inte. Ingen längtade efter att sitta nära sitt syskon i bilen en timma in till Science Museum en lördag förmiddag. Så vi åkte. Det blir alltid bra när man kommer iväg en liten sväng. Och när vi väl var där, så var det ingen som klagade. 

Science Museum är ett bra ställe!

New Forest

Camping är ju vansinnigt roligt när solen skiner. Och det gjorde den för det mesta. När regnet sedan kom flydde vi in till hotellet på kvällen och åt middag. Tre vuxna och etthundranitton barn, eller vad det nu var vi var.

Det var också vansinnigt roligt. Att sitta där i fina restaurangen bland viskande par. Med en servitör som försökte hålla masken och vant lägga servetten i knät på sina inte så gott luktande gäster. Vi alltså. Dom viskande paren såg rena och hela ut, och hade inte vandrarkängor och fleecejackor på sig.

Brighton

Jag tänkte bli elitgymnast, men sen kom jag på att jag redan tänkt den tanken, och avfärdat iden för jag blir så trött i fötterna. Och kanske någon mer anledning.

Vi åkte till Brighton och gick omkring i flera timmar. Ingen av oss ska bli elitgymnast. 

Jag vet inte vad vi gjort med våra barn, men sista tiden har vi åkt till platser, så barnen säger 'här kan vi bo!' Dom har blivit smittade av flyttsjukan.

Vi köpte lampor på en tråd. Välj själv antal - 20, 35 eller 50. Välj sedan vilka färger.

cableandcotton.co.uk

Idag fortsätter renoveringen. Trappan till övervåningen har blivit av med heltäckningsmattan, och en sjungande golvslipare är inkallad. Det går hundra gånger fortare att han slipar och skrapar, än att jag gör det. Måla och betsa kan jag göra. Och sjunga kan jag.

Utvecklingssamtal för sjuorna

På utvecklingssamtal. Man få mycket information från Ina. Och många förhållningsregler. Mest vad man inte får nämna. Och var man inte får inte titta. Man får inte titta på mattelärarens ögonbryn. Och man får inte be om något. Och så får jag inte sitta och skriva när jag väntar på vår tur.  Och så får jag inte skratta för högt. Svårt att komma ihåg allt. Men på det stora hela gick det väldigt bra! Också för Ina!

Jag tömde min kamera och tittade lite på innehållet. Våren hade kommit och gått. Skogen har varit full av blå blommor, och vi tog med tårta ut i skogen för att fira födelsedagar med vännerna. 

Vi har satt in nytt kök, och tiden för det fyller mer än våren och sommaren tillsammans kanske. Vi väntar och ser. Samarbete sker med stort blågult företag, så det kan nog dröja innan det blir klart.

Så kom kusinerna på besök, och vi firade midsommar. Vi åt tårta. Igen. Inte underligt man måste gå alla dessa promenader! Tur att man har mycket fint att titta på där vi går. Midsommar firades av oss från Sverige, Danmark, England och Wales. Med traditionsenligt spöregn. Det gjorde inget. Glada barn sprang och spelade rounders (nära släkting till brännboll). Inga riktiga lag, och inga riktiga regler. Fast det är inte det som kännetecknar det engelska spelet. Bara våra barn som inte tyckte det där med regler var så noga. Bara man hade kul. Skönt tycker jag!

Nu är det mat!