Man kan göra som vi - utgå ifrån jobbets placering. Eftersom det låg mitt i centrala London, och jag inte ville bo där, så vi tittade på tåglinjerna och satte en maxtid på tågresan. På det sättet hamnade vi i lite byar och småstäder. Google maps var lite bra, för man kunde se sig omkring. Men det är klart... Inte helt avgörande... Det fick bli skolorna och huspriserna som styrde. Dom hängde tyvärr ihop.
Alla engelska skolor visar upp sin 'Ofsted report', och i den kan man läsa om skolans eget betyg. Det är ju ingen garanti för något, men en liten hjälp när man försöker hitta rätt.
Vi valde kommunala skolor för att vi inte hade råd att välja privat. För hade vi haft råd, så hade det nog blivit privat - i tron om att det skulle vara ett säkrare kort. Idag är vi glada för att det blev den kommunala skolan i området där vi bodde.
Sedan visar det sig i alla fall att man inte kan söka plats till någon skola utan att ha en bostad, så det var bara att välja en stad som hade hyfsat bra Ofstedrapporter och hitta ett hem att hyra. Jag tittade på Rightmove.co.uk för att titta på hus att hyra, och tog sedan kontakt med en av mäklarna som vi mötte upp med en dag i April 2010.
-Hello, my name is Melanie, and we hardly have the money to rent a house in Guildford, but please can you show us something anyway? Nä, det sa jag inte, men vi insåg snart att det var lite dyrare att bo i Guildford.
Ingen hade städat husen för att det var visning, så det var inte underbart att titta.
Vi hittade ett hus att hyra, sålde vårt eget, packade lådor och bokade flyttfirma som levererade till nya adressen. OJ, vad det lät lätt när man skrev ner det så utan att nämna den obeskrivliga tröttheten! För Johan hade rest två månader innan flytten för att börja jobba. Så jag var lite själv.
Sedan sökte vi plats på skolor, och hoppades på det bästa. Och det blev bra. Det blev definitivt ett äventyrligt (om nu ska använda ett lite mer positivt ord) år i den nya bostaden.
Efter 6 månader i England flyttade Greyhounden Heather in.
September 2010 - Leon bakar pizza och målar Warhammerfigurer i skoluniform. Tror det summerar sättet vi gör saker på.
Det är mycket med en flytt som man inte visar i en blogg. Vi har visserligen rent fysiskt haft hjälp med en internationell flyttfirma via makens jobb de fem gånger vi flyttat internationellt, men det är ju ändå en massa man måste fixa med själv...
SvaraRaderaJa, det är ju mycket man inte visar i en blogg. Och alla skriver av olika anledningar. Själv är jag glad att jag började för att det är rätt roligt att titta tillbaka ibland.
RaderaHoppas ni trivs i ert nya/gamla och för tillfället kalla land!
Vad intressant att läsa! Jag hade "tur". Jag kom hit som au pair direkt efter gymnasiet och träffade min man redan första sommaren, så när jag flyttade hit på riktigt ett par år boode jag hos honom i huset han delade med några kompisar i the East end tills vi köpte eget utanför London. Staden vi bor i kan inte precis kallas fin, men vi har lite släkt här och världens bästa vänner. Det tog mig dock flera år att flytta över alla mina grejer från Sverige. Jag hade planerat att flytta hemifrån när jag kom hem från au pairandet, så hade serviser och liknande men inte möbler. Fyllde på resväskan var gång jag åkte hem på ett besök. Och nu har jag bott här i 20 år!
SvaraRadera"ett par år senare så bodde jag hos honom" skulle det ju vara!
RaderaRoligt sätt att flytta på! :) ... flytta lite långsamt. Fint att ni har lite släkt. Är det något jag saknar så är det släkt och familj. Jag vill också vara med och äta tårta när någon fyller år, men så är det med det. Vi har riktigt fina vänner här som blir vår låtsas-släkt. Dom hjälper oss, och vi dom. Med dom äter vi tårta... eller tårta äter vi kanske faktiskt inte... Men vi firar med dem.
RaderaVi som är kvar i Sverige tycker det är väldigt roligt att hälsa på er i England då och då. Men vi saknar möjligheten att bara titta över när lusten faller på. Att äta en tårta tillsammans t ex!
SvaraRadera