Eld

Har du eldat färdigt frågar jag Leon. Nä, svarar han. Vad hade jag väntat mig.
Nu har vi lov och alla slappar mest. Någon liten promenad har vi klämt in, men annars övar vi oss mest på att göra ingenting. Kanske förutom Leon som en dag bestämde sig för att göra rocket candy...

Brandlarmet i köket går så pass ofta att ingen reagerar längre. Igår borde man kanske ha reagerat, för Leons värmning av ingredienser gick lite snett, och efter ett POFF, rökfylldes hela köket och man fick ducka för att inte stå med huvudet i röken. Där gick det nämligen inte att andas. -Kväv vad det nu är! skrek jag. -Det är bara socker! skrek leon tillbaka. Det visste både han och jag att det inte var sant. Tack och lov brann det inte så länge, men 30 minuter tog det att vädra ut den grå och vita röken som stannade i taket i alla rummen.

Idag sa jag han inte fick bränna något mer. Han fick minsann sätta sig och spela på datorn.

Efter att ha tänkt köra lite 5/2-inspirerad matintag kom grannen förbi och tackade för omtanken i form av mini cupcakes. Det här var inte cupcakedagen. Där rök den dieten. Ja, vi kör på röktema den här veckan. Grannens inbrottslarm tutade högljutt härom dan när stormen kom och jag försökte hjälpa. Det var strömavbrott var tjugonde minut, och allas larm gick på och av.
Det var den kvällen och natten när The great storm kom och sköljde bort fler delar av England. Den kvällen skickade jag iväg Leon på läger med Air Cadets. Dom skulle ut och campa. Vem tycker det verkar vettigt att campa ute i tält den 14 februari, och i storm dessutom? Eftersom jag försökte att inte vara en hönsmamma lät jag mitt barn packa, för att ge sig ut i ovädret som redan orsakat mycket olyckor och problem på vägar, och översvämningar. Den natten gick larmen i husen på gatan, och jag sov inte.

Dom sov sedan inomhus visade sig. Men det visste jag först söndag kväll. Två nätter dåligt med sömn.

Flytten till England

När jag läser andras bloggar om utlandsflytt får jag så mycket frågor i huvudet. Mest handlar det om 'hur', och 'hur' igen faktiskt. Och så funderar jag på hur vi gjorde. För man flyttar ju inte bara iväg. Hur vet man var man ska bo i det nya landet? Hur väljer man? Vi hade ingen som arrangerade vår flytt åt oss, så vi gjorde allt själva.

Man kan göra som vi - utgå ifrån jobbets placering. Eftersom det låg mitt i centrala London, och jag inte ville bo där, så vi tittade på tåglinjerna och satte en maxtid på tågresan. På det sättet hamnade vi i lite byar och småstäder. Google maps var lite bra, för man kunde se sig omkring. Men det är klart... Inte helt avgörande... Det fick bli skolorna och huspriserna som styrde. Dom hängde tyvärr ihop.

Alla engelska skolor visar upp sin 'Ofsted report', och i den kan man läsa om skolans eget betyg. Det är ju ingen garanti för något, men en liten hjälp när man försöker hitta rätt.
Vi valde kommunala skolor för att vi inte hade råd att välja privat. För hade vi haft råd, så hade det nog blivit privat - i tron om att det skulle vara ett säkrare kort. Idag är vi glada för att det blev den kommunala skolan i området där vi bodde.

Sedan visar det sig i alla fall att man inte kan söka plats till någon skola utan att ha en bostad, så det var bara att välja en stad som hade hyfsat bra Ofstedrapporter och hitta ett hem att hyra. Jag tittade på Rightmove.co.uk för att titta på hus att hyra, och tog sedan kontakt med en av mäklarna som vi mötte upp med en dag i April 2010.
-Hello, my name is Melanie, and we hardly have the money to rent a house in Guildford, but please can you show us something anyway? Nä, det sa jag inte, men vi insåg snart att det var lite dyrare att bo i Guildford.

Ingen hade städat husen för att det var visning, så det var inte underbart att titta.

Vi hittade ett hus att hyra, sålde vårt eget, packade lådor och bokade flyttfirma som levererade till nya adressen. OJ, vad det lät lätt när man skrev ner det så utan att nämna den obeskrivliga tröttheten! För Johan hade rest två månader innan flytten för att börja jobba. Så jag var lite själv.

Sedan sökte vi plats på skolor, och hoppades på det bästa. Och det blev bra. Det blev definitivt ett äventyrligt (om nu ska använda ett lite mer positivt ord) år i den nya bostaden.

Efter 6 månader i England flyttade Greyhounden Heather in. 

September 2010 - Leon bakar pizza och målar Warhammerfigurer i skoluniform. Tror det summerar sättet vi gör saker på.

Tio utav tio

Nu blev det så där många bilder igen, men det var svårt att välja. Jag kan ändå tackas för att jag har valt bort bilder, tro det eller ej. Vi åkte till Petersham Nurseries. Vi kom därifrån med lite växter. 

Eftersom det var lite dyrare än den vanliga handelsträdgården, lät vi många av sakerna stanna i butiken men åkte därifrån med en massa inspiration. Så.... Komsi, komsi riktiga våren!