Höstlov

Höstlov = tillverka pumpahuvuden...

... åka till Chichester...

... stämpla silverskedar...

... och gå långa promenader med kompisarna.

Vi skulle egentligen gå promenad och dricka varm choklad, men det är väldigt svårt att hålla sig till när man ser hemgjorda pommes och burgare. Vi beställde 7 burger&chips och en stor karaff vatten. Ja, något får man ju dra in på när man är ute och äter både nu och då. 

När vi var små var vi aldrig ute och åt. Har jag sagt det innan? Jo, men så var det. Vi var aldrig ute och åt. För det fanns ingenstans att gå. Om man inte åkte två mil till Motala och köpte korv med mos. Den åt man i så fall i bilen. 

Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Scones

Bor man i England måste man nog kunna baka scones. Jag är ingen bakare eftersom jag inte får improvisera. Vi (Oliver och jag) bakade i alla fall, och jag improviserade bara lite. Jag ville ha russin i mina scones, så dom lade jag i när jag tyckte att det passade.  

Oliver härmade Mary Berry, domare i Great British Bake Off - 'Whoever baked these should be very proud of themselves'.

Man kan äta scones tills dess att man mår illa....

HURRA, hurra, hurra, hurraaaaa!

När vi flyttade in i huset fanns det inget hål i väggen. Det gör det nu. I sovrummet hade det en gång i tiden funnits en fireplace, men den hade bommats igen. 

Jag började sovrumsrenovering när Johan reste utomlands. Först försvann mattan. Den hade nog varit rosa. Mattkniven jobbade fort. Och vips var det trägolv i rummet.

Nästa resa försvann tapeten, eller om man ska säga tapeterna för det var så många lager. Nu kan väggarna andas igen och allt är vitt och fint. Allt utom en tapetserad 'duck egg' -blå vägg.

Hurra, så glad jag blev när jag hittade den lilla järnspisen för £45 på en antik/loppis. Nu ska den borstas och svärtas. Det blev ett mycket bättre pris än dom £725 som järnspismannen gav.
'Belive me, it's a very good price!' Och det vet alla, att när någon säger det så är det förmodligen inte sant.

Sista tiden har jag tyckt att allt är rätt lugnt och inga obehagliga överraskningar dykt upp. Så ska man inte tänka. Jag var mitt i en mammataxikörning, för att hämta upp ett barn, leverera vid hemmet och sedan hämta upp nästa unge som skulle till simundervisning, när Johan ringde mig för att meddela att han tappat sin bilnyckel i Bryssel och kunde jag möjligtvis göra den lilla körningen till Ebbsfleet - tågstationen, med extranyckeln. 

Jamen, jooo. Vad finns det att välja på..? Ebbsfleet ligger ca1.5h härifrån. 2x1.5 en torsdagskväll när man redan är lite för trött. Det tog 2 timmar att köra dit. 

Om man bara vill så....

Det är bara en liten detour intalar jag mig när jag försöker hitta rätt vägnummer eftersom jag ville ta en annan väg hem från kusten. Ingen gps i bilen. Men jag började köra väster ut, istället för öst.

Det är vid sådana tillfällen jag påminner mig själv att det går om man vill. För när jag var 18 år var det nog ingen som trodde att jag någonsin skulle få körkort. Och även om jag var lite trög med själva körandet i början på körskolan, så hjälpte det inte att jag avslutade och började ett antal gånger. Tack Pia (kanske läser du detta en dag), för att du du hotade mig och sa att jag inte skulle komma till jobbet nästa dag utan att ha skrivit in mig på körskolan. Det blev sista gången. Jag fick mitt körkort.

Sedan trodde jag inte att jag någonsin skulle klara trafiken i England. Undra om jag verkligen trodde det? Att jag då visserligen ett antal mil senare kör utan gps i England är för mig lite av en hallå-det-går-om-man-villupplevelse.

Jag ska bara inte göra det när jag har tidspress. Men det gick visst det också.

Ikväll är det informationsmöte för Year 8 - Maths och Science. Jag skickar Johan utifall att man ställer en fråga på något av ämnena till modern, och en mycket mörk skugga kommer att falla över sonens betyg.  Däremot kan jag svara på vilket vägnummer det är mellan Midhurst och Petersfield. Och då bor vi inte ens i närheten.

Det här mötet var en sådant tillfälle som man skulle fylla i en liten papperslapp för att meddela att man skulle komma. Precis som förra året missade vi att fylla i den. Johan menade att alla andra (till och med dem som hade hela ansiktet fullt med tatueringar) hade lämnat in sin slip förra året. Alla utom Johan. Man ska alltid ha något att jobba på. Något att bli bättre på. Det här är vårt projekt. Annars kanske det hjälper med en tatuering? Om inte annat så kunde man tatuera in en påminnelse...

I skolan spelar nu 6orna klarinett och det tutas ivrigt här hemma. Felix sjunger så det står härliga till.

Efter fotbollsträning lite musik och samtidigt tv-tittande... 

Midhurst

Det är oktober och flickorna inkluderat min egen dotter går omkring med knäkort kjol och små ballerinaskor till skolan. Även om det är krispigt kallt på morgonen. Jag undrade om det inte var dags att ta byxor. I Sverige hade ingen gått med kjol i den här temperaturen, sa jag. -Nä, men nu bor vi inte i Sverige, utan i England, sa Ina.

Det droppar vatten på mitt huvud när jag lagar mat. Vatten kommer rinnandes i taket. Ovanför finns badrummet. Oliver badar så det blir vatten på hela badrumsgolvet och jag får springa upp och torka. Vatten rinner ner där handfatet står. Förra gången rann det vid dörren till badrummet. Oliver klagar på att man inte kan ha vatten i badrummet. Jag klagar för att jag måste torka. Men så blir det när man inte är så noga med fuktspärr. För nu bor vi i England och inte i Sverige.

 Eftermiddagspromenad i Midhurst, 40 minuter hemifrån. Och som vanligt måste man spendera åtminstone hälften av ditresan med hot om både det ena och det andra om barnen inte slutar upp att retas med varandra. Mest hotas det att man inte får spela på datorn när man kommer hem. Jag undrar faktiskt på riktigt om Kungen satt och ropade och hotade åt sina barn när dom var små. 

Här har vi 20 grader varmt på eftermiddagen, och det är oktober.