Jag tyckte väl det såg ut som snigelspår lite här och var. Råttor, möss och myror vet jag kan vilja komma in i hus, men sniglar har jag aldrig hört talas om. På bild ser den (jag skulle vilja säga äcklig, men tycker inte om att beskriva djur så) äckligare ut än i verkligheten. Det får nog vara så jag beskriver snigeln på mitt köksgolv ändå.
Det finns alltså in- och utgångar till sniglarna i köket. Förmodligen bakom diskmaskinen och kylskåpet.
Ålderstecken.
Igår kom Johan till flygplatsen sent på kvällen, och jag gick ut till bilen i den regniga, mörka fredagskvällen för att hämta honom vid tågstationen. Jag tänkte att jag är SÅ glad att jag inte är arton längre och att jag då skulle vara på väg ut för att umgås vid den tiden.
Nu hade jag velat fram och tillbaka om jag skulle ha pyjamas på mig under kvällen men måste väl ha bestämt mig för att det kanske inte var så jag ville möta bärgningsbilen om jag skulle bli stående halvvägs ner till stan. Och sannolikheten för att det skulle inträffa är väl vid det här laget 50/50.
Inget hände!
Jag har fler ålderstecken. Mina ögonbryn börjar bete sig konstigt. Och det har inte alltid med humöret att göra. Ruskigt. Det finns fler tecken...
I dag hittade jag en snigel i brevlådan. Fattar inte vad den hade där att göra. Den hade eget hus med sig. Men det är väl så att vissa individer behöver både hängslen och livrem.
SvaraRaderaDin snigel verkar av bilden att döma vara mer av mördartyp. Hen saknar eget hus och kan därför vara intresserad av att dela ert med er.
Jag tror säkert vår snigel är här för att stanna. Den verkar ha bjudit in sina kompisar också.
RaderaFY vad äckligt! Jag drar mig inte för att använda det ordet ;) . Mördarsniglar hör hemma i Spanien och där borde de stannat...
SvaraRaderaKanske något att glädja sig åt då denna iskalla blåsiga höstdag, att man inte behöver jaga mördarsniglar i trädgården... Kram.