Kalas - Hotel Transylvania

Kalas är kul! Ina har fyllt tio och det blev biokalas som avslutades hemma hos oss med lite mat.

Eftersom dom såg Hotel Transylvania så kunde jag inte låta bli att fortsätta på samma tema hemma. 

Plättar med sylt, svenska köttbullar och korv. Som Engelskt inslag fanns Jelly och salt&vinägerchips med på bordet. Jelly måste vara den märkligaste föda någonsin. Chipsen vänjer man sig lätt vid...

Vad jag aldrig förstår är varför man städar innan ett kalas. Det är ju det som gör att man blir trött. Ungarna är mest bara gulliga.

Glada barn och trötta föräldrar (vi) tackade för sig tidigare än vanligt på lördagkvällen. 

Lilla snigel

Jag tyckte väl det såg ut som snigelspår lite här och var. Råttor, möss och myror vet jag kan vilja komma in i hus, men sniglar har jag aldrig hört talas om. På bild ser den (jag skulle vilja säga äcklig, men tycker inte om att beskriva djur så) äckligare ut än i verkligheten. Det får nog vara så jag beskriver snigeln på mitt köksgolv ändå.

Det finns alltså in- och utgångar till sniglarna i köket. Förmodligen bakom diskmaskinen och kylskåpet. 

Ålderstecken.

Igår kom Johan till flygplatsen sent på kvällen, och jag gick ut till bilen i den regniga, mörka fredagskvällen för att hämta honom vid tågstationen. Jag tänkte att jag är SÅ glad att jag inte är arton längre och att jag då skulle vara på väg ut för att umgås vid den tiden. 

Nu hade jag velat fram och tillbaka om jag skulle ha pyjamas på mig under kvällen men måste väl ha bestämt mig för att det kanske inte var så jag ville möta bärgningsbilen om jag skulle bli stående halvvägs ner till stan. Och sannolikheten för att det skulle inträffa är väl vid det här laget 50/50.

Inget hände!

Jag har fler ålderstecken. Mina ögonbryn börjar bete sig konstigt. Och det har inte alltid med humöret att göra. Ruskigt. Det finns fler tecken...