Härom dagen åkte vi tillbaka till Register office där vi gifte oss. Dom hade ju skrivit fel på våra papper när vi var där på själva dagen. Så för att kunna ändra våra intyg behövde vi en person som bevittnade våra namnteckningar igen. Vi lyckades hitta en person som känt oss i mer än två år, är brittisk och trovärdig, och som inte är släkt med oss. Bra jobbat. Vi har nämligen inte bott här i mer än två år.
Så vi var nu tvungna att åka ner till kontoret för att skriva under igen. Och det kostade nu oss £8 per intyg. Hur kunde det vara vi som skulle betala? Vad det nu inte deras fel? Dom hade fått våra pass att skriva av, så då var det väl hos dom felet låg. Men nej. £16 för oss att betala! Hade dom dessutom kallat in oss att skriva under innan 2 April så hade det blivit billigare. Men det var det ingen som valde att upplysa oss om.
Det går finfint som fru.
I påsk muntrar vi upp oss med lite kusinbesök, mormorbesök och servetter klistrat på ägg. Som alltid letades det i trädgården lappar från påskharen. I slutet låg skatten - chokladägg och godis.
Och så bröt jag tån. Eller gjorde en spricka i. Men det är min egen diagnos av min blåa tå som inte går att vicka på.
