Bloggarinnor

Bloggarinnorna träffades igen. Det var jätteroligt. Jag gjorde visst en googlesökning på svenska familjer i England för ett år sedan. Och så kom franziengland.blogspot.com upp. Så träffades vi för andra gången i Beaconsfield.

Är det inte lustigt ändå. Två Ladies från Motala. Bodde senare i Skåne, tog en sväng genom Danmark,  på lite olika ärenden. Och träffades sedan utanför London med vars tre barn.

Det var allt en skrattsam eftermiddag!

Cupcakes

Vi säger så här... Vi överlevde. Men vi gör inte om det. Inte med 13 flickor. Fast endel tyckte att det var jättekul. Dom flesta tyckte att det var kul. Och att göra en cupcake tyckte alla var kul. Jag visade dem hur jag gjort larven. Det funkade. Men det var ett gäng mycket glada tjejer som inte alla var så vana att göra smått av "lera".

Lustigt nog hängde en mamma kvar i kalasstarten. Det visade sig att hon var cupcaketillverkare vid sidan om sitt dagjobb. Jo, hon bakade till bröllop och andra fester. Ingen press, ingen press. 

Imorgon börjar en härlig lugn vecka utan allt för mycket måsten. 

O!

- O, säger jag högt för mig själv när jag hittar en låda kaffe från Nespresso. Ja, jag hittar den ju liksom inte bara sådär, utan någon har försökt leverera när jag inte var hemma och lämnat ett meddelande i brevinkastet att ett paket finns på "a safe place".

- O! Det paketet ville jag gärna ha. Även om jag inte visste att vi beställt. Och O, vad jag behövde det. För nu är det mycket som händer igen. Man märker aldrig när det kommer en lugn period. Eller det gör man ju visst. Men uppskattar den inte tillräckligt.

Nu droppar/rinner det vatten på mer än ett ställe i huset. Ringer Homeserve. Det ska fortfarande vara dom vi tar kontakt med när något händer. Dom är bara inte så bra på att dyka upp när dom sagt att dom ska dyka upp. Vi är inte bästa vänner om man säger så.

Hantverkaren som fixade första läckan för den här veckan kom vid midnatt. Han var färdig strax före 01.00, och hittade en läcka till som han inte kunde fixa, utan nu kommer nästa hantverkare. När det är färdigt är det dax att tänka på barnkalas. Cup cakes. Det har man här. Lagom kladdig aktivitet med 15 små barn.

I torsdags hade vi världens utflykt. Three English ladies skulle till IKEA! Nåja, en dansk, en svensk och en från Liverpool. Det låter mer som en Bellmanhistoria än något annat. Inte riktigt någon som kvalade. Men herrans roligt. Aldrig har jag varit så sprallig inför en Ikeatur. Men den här resan fick planeras in i minsta detalj eftersom vi skulle köra till Southhampton under tiden barnen var i skolan, och till Southhampton tar det en timma och femton minuter. Hurry, hurry! Jag har inte varit på Ikea sedan vi flyttade för drygt ett år sedan. Det blev en oerhört fnissig resa.

Vimplar uppe. Bordet dekorerat. Sugarpaste färgat. Nu kan dom komma. Fast ännu hellre imorgon klockan 14. Nu ska jag sova.

Punktering

Åh, så nöjd jag känner mig när jag kvällen innan tagit fram ett bröd ur frysen eftersom det bara fanns en skalk kvar. Vuxet.

Men så verkar det ändå som om att det man vinner i tid på att ta fram ett bröd, snart äts upp av att bilen har punktering på grund av en skruv som sitter i däcket. Den upptäcktes visserligen igår, men då skulle vi ha picnic för Ina som fyllde år. Så vi valde att snabbt fylla på lite luft i däcket som nu börjat sacka, och åka vidare till parken och låtsas som inget, äta potatissallad, vitlöksbröd med mera.

Medan vissa lade på kalorier, försökte vissa (rätt många) göra av med kalorier. Där satt vi med folk som sprang lite här och var.

Imorse var Olivers kommentar - Det ser liksom ut som om hela bilen lutar. Jodå. Det tycker jag också. Passar dock inte in i min plan för dagen. Imorgon har vi 14 gäster på luch och imponerande födelsedagstårta. Hur den ska bli imponerande vet jag inte riktigt. Men jag har köpt verktyg så att det finns förutsättning för imponering.

Måste bara fixa punkteringen så att man kommer ifrån huset. Vi ska nämligen klämma in ett gymnastikpass mellan 10.30-12.00 imorgon. Gäster kommer klockan 13.00. I det fallet får jag ingen fin känsla av väl planerat. Men så är det. Vissa saker slinker emellan.

Ringer verstadskillen som pratar obegriplig engelska?. Vi har faktiskt valt en annan verkstad eftersom vi aldrig förstår vad han säger. Men med en skruv i däcket kör jag inte onödigt långt.

Jag ringer honom och säger så mycket som möjligt själv för att jag förhoppningsvis bara ska få ett Yes som svar. Det får jag inte. Jag förstå verkligen inte vad han säger, och beslutar mig för att trycka i luft här hemma och sen köra till verkstan. Eller trycka var inte rätta ordet. Pumpa. Pumpa med fotpumpen. Det tar tid. Och gör ont i benen. Behöver inte gå till gymmet idag.

Bilen fixad. Nu homous, potatissallad, tårta och en del annat.

Wish me luck!

Back to school

Nu känns det som om jag har fött barn fyra dagar i rad. Det har jag ju inte i själva verket. Inte idag i alla fall. Inte någon annan gång heller för den delen. För 11 år sedan, den femte september, och för 9 år sedan den åttonde september. Leon fyllde år i förrgår. Jag brukar roa mina barn med att återberätta dygnet de föddes. I Leons fall de två dygnen.  Det är nog så att det är jag som behöver få det ur mig. Jag var så trött efter att ha återberättat Leons födelse att jag var tvungen att lägga mig och sova en timme mitt på dan! Men så går det när man föder barn i trettionio timmar.

Imorgon blir Ina 9 år! För 8 år och 364 dagar sedan hade vi tvåårskalas och släkt från när och fjärran hade kommit för att kalasa och fick pga den långa resvägen sova hos oss. Moster, morbror, kusinen, mormor, morfar och gammelmormor sov över. Övriga gäster åkte hem till sina hus. Det var tur. Att föda barn gör man helst med inte allt för mycket släkt omkring sig.

Så idag har Ina fått sin berättelse om hur det var när vi tidigt innan huset vaknat, smet iväg till förlossningen. Bara mormor och gammelmormor stod ute på gatan och vinkade av oss. Iklädda nattlinnen. Vilken syn... Jag kommer dra berättelsen imorgon också. På den riktiga dagen.

Ett stort barn på 4555 g

och ett lite mindre på 3855 g.

Idag var första dagen i skolan efter sommarlovet. I år förstod alla tre vad rektorn sa i sitt välkomstal. Alla tre har packed lunch. Den gör dom själva ikväll. Och förhoppningsvis också i fortsättningen. Vi går ut starkt i början av terminen.

Drömhem & trädgård

Hur ser ditt drömhem ut?

Mitt är ute på landet med mycket mark runtomkring med grannar nära. Gärna helt öde, så att mina djur och barn inte stör någon. Inga grannar.

Nära staden där saker händer och man snabbt kommer in till en restaurang. Mycket barn runtomkring så mina barn har kompisar. Och jag. Vi.

Ett hus i trä. Underhållsfritt. Med en veranda där jag kan sitta och gunga, se på solnedgången och spela gitarr.

Ett hus som vi hyr för att det är skönt att inte behöva oroa sig när värmesystemet lägger av, och ett hus vi äger för att jag vill tapetsera.

Var ligger detta hem?