Leteri

Och så blev det långfredag och möte med engelska släkten. Eller, vi är inte släkt längre. Fast med hans barn är vi. En gång var vi, fast inte nu för dom är skilda... Fast vi kallar dom släkt för att vi tycker om dom och dessutom har vi en så liten släkt att vi gör vad vi kan för att dryga ut den. Dom var snälla nog att bjuda in oss.

Nåväl. Det var jättekul. Vi träffade mina sysslingar som vi kallar för kusiner... Deras barn i sin tur kallar vi också för kusiner. För det är roligt för våra barn. Och deras. Det var hos deras pappa vi hälsade på. Han var för många år sedan gift med min mammas kusin. Det är trassligt och det är därför vi kallar samtliga släktingar kusiner. Vare sig det är blodsband eller ej. Enkelt. Däremot så fortsatte barnen diskussionen i bilen på vägen hem. Dom fattade inte riktigt, och jag fick rita ett släktträd när vi kom hem. Dom fattade ändå inte.

Ett fint gäng som hade jätteroligt.

Idag var det äntligen dax att leta påskägg. Ledtrådar som påskharen tidigare lagt ut. I år var det en liten påskakärring. Henne hade jag fått syn på och jag fotograferade medan hon vandrade omkring i trädgården. Första lappen med gumman fick barnen inne. Sedan var det bakgrunden på bilden som visade var hon gömt nästa ledtråd. Chokladägg modell stora hittades vid målet. 

Det gällde alltså att hitta ledtrådarna gumman gömt. 

Det lyckades och alla var glada.

Nu är klockan nästan åtta på kvällen och jag skulle vilja gå och lägga mig. Det gör jag nu då. 

Godnatt och glad påsk!