Jag&Ernst

Och på tisdagen kom sommarstugan. Färdigbyggd på onsdagen, och då påbörjades elen. Den var klar på torsdagen. Bra. För på kvällen kom kompisarna.

Det roligaste som finns är att hämta vänner på flygplatsen. Jag väntar vid ankommande i North terminal. Skriver lite medan jag väntar. Jag får titta upp mellan meningarna så jag inte missar dem. Det är nu supertydligt att jag behöver glasögon. Det tar typ en minut att fokusera. Linda kan hinna långt bort om jag missar henne. 

I högtalaren ropar dom 'Attention please, One Direction!' Oj, en popgrupp, hinner jag tänka. Sedan inser jag att ingen popgrupp kommer. Man ska bara gå åt ett håll vid utgången i terminalen.

Roligast på flygplatsen var taxichauffören som gick på toa med din skylt med namnet på den person han ska hämta, och fortfarande höll upp skylten när han kom ut från toan. 

Det man snålar in på, på ett ställe, betalar man sedan för på ett annat. Som till exempel om man köper sina hjul på nätet för £1.64 istället för £7.00 i byggvaruhuset. Handla på nätet behövdes eftersom jag ville ha16 hjul till mina bygga-själv-möbler i sommarstugan. Lastpallar med hjul som sittmöbel. Eller sovmöbel. 

Hjulen från nätet kan även användas som ritpenna. Man kan rita långa svarta streck på golvet med dem. Fungerar förmodligen lika bra att rita på väggar med. 

Med sommarstugan går det bra. Jag sitter i den och känner in rummet. Som Ernst. Barfota. Skillnaden är att Ernst brukar gör sina program på sommaren. Här är det 7 grader ute. Så det är jag, Ernst och rummet. Första dagen gick det väldigt bra med val av kulör på insidan. Ernst höll med. Men nästa dag när jag först grundmålat och sedan gjort en strykning, som för övrigt tog hundra år, så blev det tråkigt. Och Ernest var inte med längre. 

Idag fortsätter det.

Aj!

Vi klipper och gräver för att göra plats för sommarstugan. Där ska jag sitta och fundera. Den börjar byggas på tisdag. Johan sågade lite grenar så han stor överst på stegen. Där stod han fram tills dess att han trillade ner. Jag höll faktiskt emot. Men han trillade av helt av sig själv. Tackade mig för mjuk landning. Oartigt!

Nya byggnader

Idag såg jag hela engelska landsbygden. Det är så fint så man sitter och svär lite tyst för sig själv. Jag svor också lite för att vägarna var avstängda, och det är långt nog ändå till veterinären. Och så stängs bara vägen av för att reparera asfalten lite här o var. Ingen skylt som visar hur man nu ska komma dit man tänkt sig. Precis som att man får strunta i veterinären och finna annat resmål. 'Åk och köp gardiner istället. Dit är vägen öppen.'

Så jag åkte i alla fall en rejäl omväg, och fick på så sätt se lite av varje av vad som finns på husmarknaden.

Fördelen när man bygger till ankor och höns, är att dom inte klagar för att det är lite snett. Det gör dom inte för dom inte pratar svenska. När det blir lite snett så målar jag bara över. De har gått åt mycket färg. Det har också gått åt mycket annat material. Så nu får dom lägga ägg långt in i säsongen!

Nästan klart, med julgran och allt.

Han skuttar fortfarande

På onsdagar går olli på parkour i Woking. På onsdagar sitter jag i bilen och väntar en timma. Det tar för lång tid att åka hem emellan. Då har jag tid att sitta och fundera på saker och ting. Idag ville jag inte fundera något mer, så jag körde iväg i en riktning jag inte kände till, och tänkte att jag väl hittar tillbaka förr eller senare. Det visade sig bli senare. Och vet man inte adressen till gymnastikklubben då spelar det ingen roll att man har en gps i bilen. Nästa vecka funderar jag vidare. 

Och hemma hos oss ser ankorna till att allt står rätt till under gräsmattan.