Utvecklingssamtal för sjuorna

På utvecklingssamtal. Man få mycket information från Ina. Och många förhållningsregler. Mest vad man inte får nämna. Och var man inte får inte titta. Man får inte titta på mattelärarens ögonbryn. Och man får inte be om något. Och så får jag inte sitta och skriva när jag väntar på vår tur.  Och så får jag inte skratta för högt. Svårt att komma ihåg allt. Men på det stora hela gick det väldigt bra! Också för Ina!

Jag tömde min kamera och tittade lite på innehållet. Våren hade kommit och gått. Skogen har varit full av blå blommor, och vi tog med tårta ut i skogen för att fira födelsedagar med vännerna. 

Vi har satt in nytt kök, och tiden för det fyller mer än våren och sommaren tillsammans kanske. Vi väntar och ser. Samarbete sker med stort blågult företag, så det kan nog dröja innan det blir klart.

Så kom kusinerna på besök, och vi firade midsommar. Vi åt tårta. Igen. Inte underligt man måste gå alla dessa promenader! Tur att man har mycket fint att titta på där vi går. Midsommar firades av oss från Sverige, Danmark, England och Wales. Med traditionsenligt spöregn. Det gjorde inget. Glada barn sprang och spelade rounders (nära släkting till brännboll). Inga riktiga lag, och inga riktiga regler. Fast det är inte det som kännetecknar det engelska spelet. Bara våra barn som inte tyckte det där med regler var så noga. Bara man hade kul. Skönt tycker jag!

Nu är det mat!

Mot Göteborg

Jag kände mig som en turist i det som är mitt hemland. Ina och jag landade på Landvetter, och den lilla dörren som det stod ankomsthall var så gullig, och alla var så blonda och allt var så fint. Kan hända hade jag inget filter på. Det var roligt. Busschauffören var så snäll och vägen var så bred. Solen sken, och vi tänkte att den alltid gjorde det. Så går det när man reser på minisemester till Sverige.

På tåget från Mjölby sitter en kille med tatueringar. På hans ovansidan av hans högerhand står det HATE, på lillfingret 'i', och på resterande fingrar stod bokstäverna YOU. Jag funderade lite på hur han använde fingrar och hand när han var ute och gestikulera hat. Och så undrade jag lite om han gått omkring och sagt att han hatade den ena och den andra så många gånger att han kanske börjat tappa rösten, och tyckte det var lika bra att skriva ner meddelandet.

Jag tyckte det var lite synd att han skrivit ett litet 'i', men lika bra att inte påpeka ifall han skulle börja signalera. Eller vad vet jag?! Det är kanske så man skriver när man tatuerar fingrarna. Jag kollar upp det om jag skulle behöva. Finns kanske annat man kunde tatuera så man slapp säga det högt? 'Vi måste åka NU', som sägs varje morgon innan skolan, eller 'stäng av datorn'. Får se vilket det blir. Jag har ju två fötter också.

Mina barn kund tatuera ett 'Nej' och 'Inget'. Dom stänger ogärna av datorn, och har inget gjort i skolan när man frågar.

Kontuktörskan skulle kunna tatuera ett 'Nej'. För det finns ingen restaurang, inget café, ingen bistro och definitivt ingen kaffeautomat på tåget. Kanske 'Nej' och 'Inget' för henne också. 

På så sätt har mina barn vissa fördelar när dom söker sommarjobb på SJ. Dom kan börja redan nästa dag.