Mot Sverige

Mot åksjuka på flyget testar vi nu armbanden med en liten plupp på. Dom får 1 sol av 10 möjliga. För mot illamående och kräk hjälper dom inte. Däremot blir man lite varmare om handleden, och det passar bra när man ska till Sverige.

Passageraren bredvid önskar nog att han satt någon annanstans med sin bulle och kaffe. Kanske bredvid bäbisen tre rader bak, som starkt ogillar sin plats? 

I övrigt är det en väldigt angenäm tur i luften och vi ser solen gå upp, och äntligen snö (is) på fönsterrutan. Barnen jublar. 

Vi spekulerar lite omkring varför det finns en gardin framför oss in till främre delen av planet. Kanske opererar dom där bakom? Eller så startar en musikal snart?

Gubben bredvid den åksjuke såg tacksam ut när vi landade. Han hade kanske bara önskat att han inte var så jädra snabb ombord, för då kom hans ullrock underst, och vårt handbagage med smörgåsar överst. Han fick borsta en liten stund.

Nu väntar vi på väskor! 

Schampo till fröken

Lov! Det behövs. För nu skulle alla behöva vila upp sig. Men för att barnen inte ska glömma bort skolan, så har dom fått läxor att göra under lovet. På positivsidan har Inas lärare skickat ett kort hem och gratulerat till utmärkt arbete i drama. Och leons lärare skickat kort om utmärkt arbete i matte.

På mellanstadiet hade läraren tagit emot gåvor från rätt många barn i klassen. Var och en mutar sin egen lärare. Om det så man vill se det. Och det vill man idag. Läraren blev nog glad. För hon skulle nog lukta jättegott med all duschtvål, schampo, bodylotion och doftljus. Eller så är hon smart och packar in 13 schampoflaskor och  bodylotion, och 11 doftljus igen, och ger bort till sina släktingar i jul. 

På vår gata. Jag är lite osäker över ljussättningen. 

Alla får vara med. Oavsett stil.

Hos veterinären

Det blir så mycket gjort nuförtiden! Och skriver jag upp det på en liten lapp så blir det ännu lite mer gjort. Men inte allt som står på lappen. För det är som med min bakning, jag läser lite vad som står i receptet, och tänker att jag nog fått med allt. Det har jag inte.

Fast jag har ordnat lite för julen, och framförallt varit hos veterinären med hunden och fått tänderna rensade. Dom få som är kvar. Jag tappade räkningen när veterinären förklarade vilka tänder som tagits bort och varför. God Jul, säger vi till vänner och bekanta i vår omgivning. Hunden luktar gott i munnen. Det är vår julklapp till er. £430 kostade det....

Väntan

Air Cadets. Tisdagar och fredagar. Så här ser det ut när man väntar 21.30. Klockan 21.57 börjar dom komma ut. Så varför man inte bara ändrar tiden till det vet jag inte. Mitt barn kommer dessutom ut sist. Han verkar vara den som har minst bråttom att komma hem. Jag är den som har mest bråttom. Jag är den som först kommer till upphämtningsplatsen. Och den som åker därifrån sist. Färdig i pyjamas.

Köttbullar

Vi har bakat, spelat gitarr, sjungit, byggt Lego och lagat mat. Jo. Samtidigt! Jag rullade så många köttbullar att jag fick träningsvärk i ryggen. Dom musklerna sitter på yttersidorna av ryggen. Man får förmodligen träningsvärk eftersom det går fyra år mellan julborden. Nu väntar vi fyra år till nästa gång vi bjuder in en armé.

-Det där 'Johansson' var gott, konstaterade Oliver. Vi får alltid en liten pratstund innan han går till skolan när vi väntar 15 minuter i bilen innan grindarna öppnas. I morse sa han att han skulle samla snö på skolgården(!). Det kom frost i natt. Nu är det på tiden att vi åker till Sverige!

Språket

Och med svenskan går det bra. Oliver hjälper mig beställa mat på Ocado (mat på nätet).

White Lurk

Room service

Jag bäddar sängen med helt vita sängkläder, och så låtsas jag att det är ett hotellrum. Två goda ting. Vita rena sängkläder på hotellet (!), och friheten att gå ner till köket och öppna kylskåpet.

Ikväll var det room service. Fast jag fick själv göra jobbet. Det blev hur som helst en liten skål med havregryn och russin med mjölk. Trevligt och gott. Åh, jag gillar hotell. Och så gillar jag att vara hemma.

Godnatt. Nu ska jag drömma om att få tillbaka min dator som gjort en egen liten resa till London eftersom denne inte mådde så bra. Då kommer jag kunna blogga med bilder igen. Dom rena vita sängkläderna får man föreställa sig. Lika bra det kanske.

Då och nu

Ina till vänster och Liv till höger

2002 föddes dom med ca en månads mellanrum. Vi sågs några gånger, men bodde rätt långt ifrån varandra och livet var hektiskt med syskonen och livet. Det gjorde inget för när tjejerna sågs igen tolv år efter fikan på Café Annorlunda på Österlen, så var det som dom varit vänner hela livet.

Liv till vänster och Ina till höger klara att gå ut och Halloweena.

Det går alltså bra att bo i ett annat land och fortfarande vara vänner. Även om man är barn.

Walkies

Vi skulle gå med helgens extrabarn, deras hund och våra barn på en promenad, för när man varit inomhus för länge så måste man bara ut. Även om det hänger regn i luften. Promenad påbörjades, men snart trampade en ner i en dypöl, och det blev väldigt kallt om högerfoten. Vi gick inte mycket längre. För huvudsaken är att man kommer ut. Så vi gick tillbaka mot vår lokalpub för lite kortspel och en drink. 

Vad gjorde vi innan vi bodde i pubens land?

Halloween

Det kan inte bli rutigt nog under hösten. Fram med all Tartan och stearinljus! Fast med 24 grader varmt oktobers sista dag så känns det inte så höstigt. Det var i alla fall Halloween och barnen slapp frysa. Våra barn var iväg på lite olika aktiviteter, så Johan och jag satt själva i dunklet och åt Indisk take away. Jag i tuperat hår med råttor. Johan utan. Bara vanligt hår. Jag skrämde barn som ville ha godis, Johan fortsatte äta. Jag åt också mellan varven. Det var roligt. Och lite oroligt att jag tyckte det var roligt, fastän våra egna barn inte var hemma.

London

Det var ju otroligt så handikappad man känner sig utan dator. Hur gjorde vi egentligen förr i tiden? På 80-talet. Ja, då bloggades det inte så mycket kanske. Min lilla dator reser med jämna mellanrum till London. Men så kommer hon hem och säger att nästa vecka. Då. Då blir hon lagad. Så under tiden vi vänta på det, köper vi nya mattallrikar som är så stora att dom inte får plats i skåpet, och väntar på vänner från Sverige.

Åker man till London, så kan man gå in i affären där allt är gjort av choklad. Inte dåligt!

Söndag

Varning för tant! Vaknar. Fortfarande natt. Men klockan säger 06.51. Så rent teoretiskt är det morgon, om än ganska tidigt på en söndag. Så smyger man ut i mörkret och drar med foten framför sig för att hitta första trappsteget. För ska man gå upp och dricka kaffe, så vill man göra det i lugn och ro, och inte med iCarly.

Så sitter man i soffan och tittar ut mot det så om är glasdörren mot trädgården. Där är det också svart. Sakta men säkert blir det ljusare och snart ser man småfåglarna och pelargonerna där ute. Åh, så fint! Och så ser man allt som behöver göras.

Men nu är datorn trasig, så idag kör vi in till Covent Garden och hoppas dom kan laga. Kanske passar man på att gå till Jamies?

Skoluniform

Jag frågar från bottenvåningen om barnen har ögonen öppna. Ingen mening att fråga om dom är vakna. Om ögonen åtminstone är öppna kan dom i alla fall ta på sig skolkläder. Det är svårt att vakna när man är trött och det är kolsvart ute.

Fördelen med skolkläderna är att det inte finns något att ta ställning till. Det är bara att klä sig, och så ser man ut som man gjorde igår. Och dagen innan.
Vi trodde först att man tog bort möjligheten att uttrycka sig med sin klädstil, men jag ser hela tiden prov på hur barnen testar systemet.
I Skolan får dom inte ha färgat (i en onaturlig färg) hår. Då lär man sig i tidig ålder att kringgå regler. För vad är en onaturlig färg? Och det testas rätt fritt. Hår färgas, kjolar rullas upp, örhängen som är för stora göms under hår.

School uniform check:

Alla knappar ska vara knäppta. Extra viktig är den översta!

Slipsen ska vara knuten så den visar 7 ränder. Coolt att ha slipsen så kort man vågar.

Skjortan ska vara instoppad i byxorna. Jag känner en som nöjer sig med att bara stoppa in skjortan på framsidan (cheeky!).

Blazer ska alltid vara på, och vill man ta av den så får man be om lov.

Skor ska vara svarta, och gympadojor är inte godkänt.

Har man kjol, ska den sluta vid knät. Det rullas hos vissa upp så högt att den liknar en servett, och vid en snabbkoll frågar läraren att se loggan som sitter i linningen på kjolen. Då gäller det att vara snabb att rulla tillbaka.

Inte heltäckningsmatta

Vi har tömt två rum för att lägga golv, och barnen ser direkt en fotbollsplan. En fotbollsplan som är 3X5m och med en stor ikeagarderob i mitten. Det är fint att vara barn, och se möjligheter. Nu har dom lekt en timme i vårt sovrum. Snart har vi en bruten arm till.

Så när vi inte kan sova på våra vanliga platser, blir det lite som att åka på semester utan dom stora kostnaderna. Och så hittar man överallt. Vi hittar definitivt inte alla kläder, så det blir som på riktig resa. Ska bli skönt när vi landar imorgon. Om vi nu gör det. Det kan vara Ryan Air vi reste med.

Gas

Jaha. Här sitter jag en lördagkväll i mörkret och känner mig lite yr. Jag kände att det luktade gas på vinden. Där tror jag inte ens det går någon ledning. Gasmannen ska komma hit inom två timmar.

Roligt! Riktigt roligt! Gasdoften kom nog utifrån, och nu tror jag inte längre att vi känner den, eller så är det bara för att jag är nära att svimma. Ju mer man går omkring och försöker känna en doft, desto snurrigare blir man. Luktar det gas här? Eller här? Eller i det här lilla hörnet? Eller bakom den här kudden?

Gasmannen kommer tro att vi blivit rånade mitt i gasläckan. Vi håller på att tömma två sovrum, och har därför möbler och annat överallt. Men under tiden vi väntar gör jag lite nytta och provar Gott & Blandats sura kollektion, och tittar på rutiga kläder. Jag kan tänka mig att Johan önskar sig en rutig byxa i jul. Den sura kollektionen får fem sura nappar av fem möjliga!

Innan barnen går in i klassrummet

-Shoulders touching the wall, children, or you can go to the back of the line and get a detention!!!!

*

- Good morning class!
- Gooood moooooorning Mrs Bleebleeeee.

Annars är den här veckan lugnare än förra...

Fredag:

1. Lämna bilen på verkstad för att gömma vandalisering.

2. Hämta Oliver på skolan för han brutit armen. Fast det visste jag ju inte direkt. Men jag gissade rätt bra.

Lördag:

1. Lämna två barn på musikskolan, en med gips och en utan.

2. Hämta superfin bil på verkstaden.

3. Handla korv till festlig avslutning hemma hos oss med vännerna på vår egen Great British Bake Off, fast vi odlade grönsaker istället för att baka. Men eftersom ingen lyckades odla något som inte sniglarna ätit upp, så fick vi äta festivalmat och dricka öl. Det gick bra det med.

4. Sova

Söndag:

1. Åka till Petworth Park 40 minuter hemifrån för att gå på Spot The Spaniel - En liten rolig tillställning med Spaniels. Vi gick där och skämdes med en ranglig Greyhound och en rufsig Pudel. Som tur var hade vi en kompis-spaniel med oss.

2. Köpa skor till ett barn som inte hade några alls. Tydligen.

3. Slå in presenter, och skicka skobarnet på kalas.

Nästa vecka lägger vi golv i två sovrum i början av veckan, och får fint sverigebesök på onsdagen. Man ska gärna försöka klämma in så mycket man kan. 

Just det. I skolan får man också detention om man drar i någons slips.

   

Dr Phil

Doctor Filt, vart tog han vägen? Jag hör hans visdomsord inuti mitt huvud. 'He's doing it because he can'. Och med dom orden klingande retligt går jag ner och stänger av internet. För nu vill jag sova, och det tycker jag min äldsta tonåring också ska. 

Några minuter senare är det någon annan som smyger ner i mörkret, och internet är på igen. Här skulle man kunna smyga omkring hela natten och trycka på av/påknappen, så klurig som jag är tar jag istället med mig sladden och lägger det under huvudkudden.

Godnatt 

Keyed

Dagens adjektiv - Keyed

I en mening: Oh, you've been keyed!

Alltså, någon går förbi vår bil med en nyckel. Lite för nära. Mycket för nära. Det var den här veckans nyhet.

http://www.urbandictionary.com/define.php?term=keyed

Ps. Följer du länken så är det alt2.(!) och inget annat här.

Men ingen bild på det eländet, utan väljer istället en symbolisk bil. Tolkas fritt.

Play date

Jag kommer nog aldrig riktigt lära mig, eller om det är förstå jag menar, där här med play dates. I England bestämmer sällan barnen själva när dom ska leka, utan det är oftast föräldrar som organiserar. Mina barn är som jag - impulsiva. Eller som barn är mest. Jag för min del säger mest ja när det går. Även när jag åkt till skolan för att hämta, och sedan får åka hem utan flertalet. Ok, det händer kanske inte jätteofta, för impulsivt blir det mest med dom skandinaviska vännerna.Vi har valt att bo en bit ifrån skolan, och cykla är tyvärr inte ett alternativ, så jag kör.

Men så är det det där med att man ska hålla ordning på vem som varit vart, för man ska turas om hos vem man ska vara. Där har jag lite att jobba på fortfarande. För mig får dom gärna vara hos oss tre gånger i rad! Men kompisarnas mammor säger att nu är det deras tur. Jag tror jag är oartig som inte turas om... eller jag vet inte.

Julbord

Hej, lilla bloggen. Jag har visst saknat dig. Men nu verkar det som vårt ovanliga liv har blivit vanligt och jag reagerar inte lika mycket på olikheterna i vardagen.

Vi planerar att åka till Sverige över julen och därför frågade jag barnen om dom kom ihåg vad som fanns på ett julbord.

-Julbord? Vad är det? sa typ alla tre.

Så vi tog det från början. Och konstaterade att det var en massa olika rätter. Så vilka ville de ha?

-Mamma, kan vi ha sån där jätteäcklig fisk? Sån som Jamie Oliver provade. Sån som man inte får ta med sig på flyget.

Nä.

-Då väljer jag ugnspannkaka! Och vanlig kaka, som Prinsesskaka eller vad det heter. Fast utan marsipan och med icing istället.

Mmmm. Så gott det ska bli....

Andra förslag var: sticky toffee pudding, garlic bread, broccoli, bearnaisesås, fudge och pasta.

Jag tror jag kräks.

-Ina, tycker inte om någon svensk mat, sa någon.
-Jo, Falafel!!! sa Ina.

Isbjörn

Idag har vi passat en isbjörn. Det var inte svårt. Påminner om den vanliga brunbjörnen vi har fast större. Mycket större! Tur att vi bara passar honom, för i December fyller han ett år. Isbjörnen är alltså inte fullvuxen.

Idag var vi också inbokade för skoluniformköp för Ina. Ny skola, ny skoluniform. Kavaj, tröja, slips, kjol, houseshirt (alla barn tillhör ett 'hus' som blir ett lag tex på idrottsdagar), tshirt för idrott, shorts, hoodie, strumpor. £140.00 för det hela. Kläder för hela året. Då är visserligen inte skjortorna inräknade. Rugbytröja behövde vi inte köpa eftersom flickor inte spelar rugby.

Har någon sett Judits skor?

Det är bra att kunna skicka upp ett smidigt barn (fortfarande klädd i skoluniform) för att sätta fast takboxen. För hur är det egentligen tänkt att man ska fästa skruvarna längst in? 

Vi åker till The New Forest med Linda och barnen en vecka. Jag gillar tanken med camping mer och mer för varje år som går, och för varje gång jag uppgraderar min säng.

När man campar finns mycket tid för mindfulness, och mycket tid går åt att plocka upp saker som hamnar lite här och där, så mycket tid går man omkring krökt med armarna nära marken, och händerna redo att samla upp något när dom passerar olika föremål - smutsig disk, en strumpa, en uräten chipspåse (Obs 28g!). Mycket tid gick också till att leta efter Judits skor. Dom var sällan på hennes fötter. Mycket tid gick till att skratta!