Går man över vägen bakom vårt hus så kommer man till bästa promenadstråket. När det blir lite varmare tar vi fika med upp på höjden och flyger lite drake.
Vår nya utsikt.
Vår nya geggamoja.
Så det är det värt. Att köra lite längre till skolan, för att få ett hem där vi trivs. Och här har ännu inget hänt. Även barnen har märkt skillnaden. Inget vatten som sprutar ut där inget vatten ska spruta ut. Inga väggar som ramlar ner, och heller inga stuprännor som ramlar ner. Ännu...
I morse sken solen så pass att jag var tvungen att ta kameran och fotografera vår gata, och Oliver var tvungen att ta på sig shorts och t-shirt. Fast så varmt var det inte bara för att solen sken.
